Aftonbladet – 24 september 1839, sida 1

sr, mot Prcusatt en Ryss har lättare för att komma öfver Chinesiska gränsen, än en Preu-sare att komma efver den Ryska. Napoar leons kontinentalsysiera var förderflivt, men för Ostpreussen och Pusen är detta spärrningssystem ännu förderfligace, och väcker så mycet mera uppseende, som Ryska och Preussisa hofven äro så nära förenade gesom slögtskapsuch vänskapsband. Warschau har i slutet af föra månaden mycket licit af en stor öfversvämning. Weiechseln d. 28 Aug. 49 fot 40 tum; hela den de2f staden, som kallas aSächsiche Werder,a en sor del af Praga samt närgränsande fält, voro förvandlade till en enda stor sjö. Vattnet steg ännu ytterligare, så att det uppnådde en höjd af 21 for, 6 tum. Savidt man vet, balva inga iucariskor omkommit; men skadan på hus, möbler, säd, hö och ändra varor är oiantlig. En oräknelig ska a af de fattiga strandboerne irrade omkring utan tak öfver hufvudet, och i största nöd. Genom subskriptioner af penningar och utdelning af lifsmedel hade de förinögnare invånare i Warschau sökt att milara olyckan. I Krakau och på flera andra ställen hade Weichselns stigande likaledes förorsakat öfversvämningar, hvilka gjort mycken skada. ORIENTEN. Dea not, Porten d. 46 Aug. aflåtit till de 3 stora makternas ambassadörer, med uppmaning sill krefifu lare åtgä.der emot Vicekonungen af Egypten, i följd af dessa makters sjelfvilligt erbjudna bemedling, är af följande lydelse: cBet är bekant, att, efier Sultans uppstigande på thronpen, har han beviljat paschan af Egypten Mehemed Ali Pascha förläte!se, och att han velattillerkänna honom ärftligt välde öfver Egypten. Redan hade en komissarie fått i uppdrag, att påsdenna basis underhandla med honom, då de störa makternas representanter i en note underrättade Porten, att de, i följd af en gemensam ofverenskomrmelse emellan deras respektive regeringar, hade fått i uppdrag att förlika och reglera den Egyptiska frågan. Porten såg sig föranlåten, att genast underrätta Mehemed Ali derom. Men under det hon med lugn afvaktade verkan af de framstälpingar, som de fem makterna liktidigt skulle göra Mehemet Ali, har denne kommit med:-tryckande fordringar, hvilka icke gå ut på någonting mindre, än att erhålla ärftligt välde öfver alla de provinser, som befinna sig under hans administration. Derjemte har han tillkännagifvit, att han vill göra Osmanniska flottans återlemnande beroende af uppfyliendet af haps begäran, äfvensom att han äskar förändringar i dd högsta statsembetena, hvarom det blott tillkommer Sultans suveräna viija att förfoga, och slutligen har han tillåtit sig att skicka upproriska skrifvelser till visirerne i Rumelien och Anatolien, för att ägga dem till inrurrektion. Då detta Paschansiaf Egypteu handlingssätt måste anses såsom brett emot hans undersåtliga pligt, så öuskar den höga Porten, sedan de stora makterna öfvertagit biläggandet af den beklagansvärda striden med honom, att desamma måtte vara betänkta på medel, att förmå Paschan af Egypten återvända till sina pligter, att utlemra Osmanniska flottan, att afstå från anspråket på ärftligt välde öfrer Syrien och från den otillbörliga b-gäran om Storviziren Chosrew Paschas afsättande, öfverhufvud att ban måtte afbålla sig från hvarje försök att uppvigla Portens trogna och tillgifaa provinser, samt i lugn afrakta de förfoganden, som de stora makterna kuvna fiana för godt ati sins emelian komma öfverens om och vidtaga, och hvilka sedermera kunna blifva af Sultan bekräftade. Den höga Porten anhäller derföre, att Hrr representanter ville låta detta meddelande komma de;as regeringar tillhanda, af dem begära de instrukticner, som i detta afseende äro nödiga, och sedermera låta dem komma till Portens kunskap.n I anledning af denna not yttras i cn korrespondensartikel från Konstantinopel: cFörskräckt genom den djerfhet, hvarmed Mehemed Ali fullföljer sina planer, och ä andra sidan uppskrämd genom den sångsamhet, hvarmed de fem makterna gå tillväga, söker Porten en hjelp, af hvilken hon måhända aldrig bafi mera behof än i närvarande ögonblick. Ty det finnes intet konstgrepp, som ej vicekonungen använder, för att göra Osmanernes trohet emot deras monark vacklande, ingen intrig, som han ej låter spela, för att förstärka sitt redan mäktiga parti, cch om också de paschar, till hvilka han vändt sig, gifvit Sultan omisskänneliga bevis på trohet, så hafva dock kans bemödanrdnn att verka på folket icke varit utan resultat. Symptomer deraf visa sig hos milisen, bland Saims och Timars i Asien, samt hos Sydalbaneserre i Europa, hvilka symptomer med allt skäl! på det högsta måste oroa regeringen. Tiil och med i hufvudstaden känner man sig osäker, och i trots af den betydliga militärstyrka, som man der dragit tillsammans, märker folket dock regeringens ängslighet, hvilken meddelar sig åt de väsinnade, men måste ingifva vicekonungens parti nytt mod, Dena ifver, som de otalige Egyptiske agenterne och de af Mehemed Ali besoldade spioner ådagalägga, både i Konstantinopel och anneorscstädee matavarar het och hållet en