Aftonbladet – 23 september 1839, sida 3

OPM BR HB VA PIA Dill Yt UTV: tft UU na, men när en blifvit häfven, har en annan trädt H stället, och af den stora mekaniska kraft. elektromagnetismen innesluter, har men ej förmått framlocka mer, än en liten portion, knappt tillräcklig för experimentatorns lekverk. Nu åter, om man får tro det som åtminstone ej är otroligt, är problemet löst, och mekanikens rike står färdigt att böja sig under en ny beherrskare, mera spirituell än ångan, som således redan blifvit en Ägubbe. Följande berättelse ur Amerikanska tidskriften Bennel:s NewYork Herald utgör sjelfva byliningsprogrammet: Å Å Å aI går morgon besökte vi ett nytt, vid GolaStreet anlagdt, etablissemang för byggandet af elcktromagnetiska machiner. Vi funno i derymliga verkstäderna flera machiner under byggnad och en af ovanlig storlek befann sig just då i ful! gång. Den bestod af ett stort hjul af 46 till 47 fots omkrets, sem stod vertikalt och var omgifvet af 4stora magneter, hvilka verka på omkretsen. medan några smärre verka närmare till axeln. Några tum derifrån befann sig en galvanisk stapel, för frambringande af det elektriska fluidum, som gaf lif åt spelet. En sådan stapel är mera beksnt, än att den behöfver beskrifvas; den ifrågavarande befann sig i en fyrkantig låda och var, medelst flera metalledare, förbunden med hjulet. Hjulets verkan var beundransvärd. Vid en viss del af machinen strömar elektriciteten med en afmätt pulsation, och ett smattrande, likt detonationen af en mängd knallhattar, under det långa och bländande blixtrar framskjuta och ej upphöra så länge machinen är i gång. Vi berörde en sådan blixtström med fingret och erfore ingen annan verkan än den vanliga galvaniska stöten; men böll man ett stycke stål deremot, så glödgade det med röda och orangefärgade gnistor och bortsmälte småningom helt och hållet. Machinens rörelse framställer ett det skönaste och sällsammaste elektromagnetiska fenomen, men skönheten och prakten äro ännu icke det, som utgör dess högsta värde. Den inför ett nytt tidehvarf för mekaniken. Kraften af detta hjul är lika med tvenne starka Irländares, och detta nya sätt att använda det elektriska fluidum, har på en gång besegrat alla de svårigheter, som ställde sig i vägen för Cook och Bavenport. Vi vidtaga redan anstalter att borttaga vår ångmachin och sätta en elektrisk machin i stället, för ast drifva vår dubbla snällpress. En sådan machin för vårt behof kommer att kosta ungefär 300 dollars, och kestnaden för svafvelsyra till batteriernas befuktning bestiger sig blott till 23 cents (32 sk. bko) för dagen; zinkoch kopparplåtarne behöfva först efter längre tids förlopp rengöras. Den förening, som bragt den stora uppfinningen till praktisk användning, bekestade förlidet år 42000 dollars på de dertill nödvändiga försök. Föreningen har uttagit patent på uppfinningen och lärer innan kort trygga dess utöfning genom bildandet af ett på aktier stälidt bolag. Med ett ord, vi anse denna uppfinning att använda den elektromagnetiska kraften för mekaniskt bruk, såsom fulländad. Alla svårigheter äro öfvervunna och flera af de anseddaste mekanici i Amerika och Europa hafva erkänt sanningen af det omdöme vi här framställt. Detta är utan tvifvel en af de största och beundransvärdaste uppfinningar i vårt århundrade. Säkerheten, lättheten och godköptbeten af en sådan machin öfverträffar alla andra mekaniska apparater. Våda för eld är dermed alls icke förenad; ty oaktadt macbinen under sin gång skjuter långa blixtrar, kan man dock vid denna lysande eld hålla ett papper elier till och med krut, utan att antändning sker. Endast stål, jern, eller i allmänhet metaller, men icke oledande kroppar, antändas. Vi hysa det hopp, att ägarne öppna sina blixtoch dunder-verkstäder för allmänheten, och låta se den oefterhärmliga och nu till önskvärd fullkomlighet bragta uppfinningens verksamhet. Också hoppas vi, att inom högst en månad kunna trycka vår Herald med tillbjelp af detta från himlens blixt och dunder lånta fluidum. — Intressant experiment rörande gatuläggning. Den 4 i denna månad anställdes i Maryles bones församling i London en besigtning å åtskilliga försök med olika slågs gatuläggning, som under någon tid varit försökta å Oxfordstreet, en af de mest befarna gatorna i London, der flera tusende vagnar, några belastade såsom små skepp, dagligen framgå. Ändamålet var att utröna, hvilket sätt vore det fördelaktigare och skulle föreslås till allmänt användande i församlingen. De kommitterade granskade först ett vägstycke, lagdt med gråsten, hvilkas melianrum voro uppfyllda med Claridges asphalt. Allt detta befanns i förträMligt tillstånd. Ett annat styeke, af Bastenneoch Guajacbitumen kade äfven väl stätt profvet, men visade dock här och der några smärre sprickor. Härpå begäfvo sig de kommitterade till ett ställe, som var lagdt med sexkantiga träkubbar, om 42 tums längd, sammansatta tätt intill hvarandra. Härvid befanns ytan af dem lika jemn och slät, som då den först nedlades. Fem af kubbarna upptogos och undersöktes noga, för att upptäcka om några symptomer af skada derå hade visat sig, men trädet befann sig fullkomligt friskt, och den minskning, blockens längd, tolf tum, hade undergått genom nötning och tryckning af de ofantliga tyngderna, var knappt märkbar. Ef.er denuca undersökning öfvy rea skom mo kommitterade att föreslå träbeläggning för b: Oxfordstreet, såsom den ändamålsealigaste af alla. Ungefär ett år har passerat, sedan experimentet först börjades. Det vore intressant att förnimma, huruvida icke för den Svenska hufvudstaden, der ny gatuläggning