Aftonbladet – 23 september 1839, sida 3

JU UDIHUVISCI, JO AA UUL VULE IVUIUUUv ICT ICULGULVv mig sjelf ålagt? 4:0 Om och till hvad grad och på hvilket sätt genom min administration sedan den 4 April 4831 eder belägenhet blifvit försämrad eller förbättrad? 5:o Om jag någonsin eller på något sätt tvungit någon arbetare, att emot sin vilja qvarstanna vid verket? 6:90 Oin ej hvarje arbetare vid verket har sin fribet att af mig obehindrad afsäga sig att tjena vid porfyrverket? Af eder fria och obebindrade utsago, låter Verkmästaren endera af Hr Kronobefallningsman, i fali han är närvarande, men om icke, af socknens Länsman, eller af Hr Fältprosten E. Rosenius, i falt han ville hafva den godheten, för socknens bästa sig dermed besvära, upprätta ett protokoll öfver denna förrättning, hvilket protokoll af de närvarande autoriteterne, med deras pcamns och karakters underskrift, bestyrkes. Så snart detta dokument är färdigt, bören J alla återkallas af Verkmästaren, för att taga kännedom om dokumentets innehåll och detsamma sedermera hvar och en med sitt namnseller bomärkens påteknande sannfärdiga. Allt detta bör vara gjordt innan postens ifrån Eifdalen afgång, orh dokumentet bör till mig af Verkmästaren med densamma under rekommendation till Stockholm insändas. De för denna förrättning lag!iga kostnader betalas af verkets kassa. Stockholm den 6 Maj 1839. C. H. RBöslein. Protokoll, hållet vid allmänt sammanträde med Elfdals porphyrverksarbetare på porphyrverkets kontor, den 13 Maj 1839. S. D. På kallelse af Verkmästaren Knuts Eric Olsson sammanträdde porphyrverkets arbetare på porphyrverkets kontor, vid hvilket sammanträde Fjerdingsmannen Krubb Pehr Pehrsson och Nämndemännen Gref Jan Larsson och Trafvsr Lars Olsson, enligt serskild kallelse af Verkmästaren Knuts Eric Olsson, inställde sig. Efter skedt sammanträde förelästes arbetarne till besvarande, enligt Krigsrådet och Riddaren C. H. Rösleins befallning, följande punkter, nämligen: 41:0 Om sedan den 4 April 4831 J hafven hvarje månad oafkortadt och ordentligt utbekommit edra förtjenster ?; 2:0 Om någon af ecer har billig klagan emot mig eller min styrelse sedan den 4 April 1839? 3:o Om jag någonsin emot eder felat emot de förbindelser, jag i det eder lemnade reglementet ; mig sjelf ålagt? 4:o Om och till hvad grad och på hvilket sätt jgenom min administration sedan den 4 April 1831 eder belägenhet blifvit försämrad eller förbättrad? 3:o Om jag någonsin eller på något sätt tvungit någon arbetare, att emot sin vilja qvarstadna vid verket? 6:0 Om ej hvarje arbetare vid verket har sin frihet att af mig obehindrad afsäga sig att tjena vid Porpbyrverket? På den första punkten svarades, att de hvarje månad ordentligt och oafkortadt utbekommit sin arbetsförtjenst. Hvad 2 och 4 punkterne vidkomma såsom innebärande ungefärligen detsamma, anmärktes först: att Täckt Olof Mattsson och Larsgårds Olof Hansson och aflidne Sar Lars Danielsson och Påls Olof Andersson ej utbekommit betalsedermera ansågs för sitt ändamål ej användbart och att Påls Oiof Anderssons enka, serskildt, ej utbekommit sin fordran för en af hennes mean huggen blomsterbord, ehuru den samma sedan blifvit använd, och att hom väl erhållit en nådegåfva af 4 Rdr Bko, men att detta, såsom en nådegäfva, ej kunnat anses såsom betalning. Gemensamt anförde arbetarne att de före Krigs-Rådet och Riddaren C. H. Rösleins styrelse, under sommarmånaderna hade frihet att få vara hemma och bestrida sin bergning och att de dertiil fingo förlag utafl. spannmåt, hvarföre betalningen under höstoch vintermånaderne afdrogs af deras arbetsförtjenster, men att de efier hans tillträde till styrelsen biefvo vid förlust af arbete under vintermånaderne nödsakade att under sommarmånade:ne fullfölja arbe-l tet och att i stället för accordsarbete, som de förut . hade blefvo tvingade att åtnöja sig med 24 sk. bko om dagen, ehuru ett sommardagsverke här ej kan erhållas för mindre än 32 sk. bko om dagen, på hvilken räkning de således hafva en daglig förlust under sommarmånraderne 8 sk. bko, hvarigenom deras belägenhet under KrigsRådet och Riddaren Rösleins styrelse blifvit verkligen försämrad emot hvad den förut var, hvartill kommer att han äfven indragit deras förut vanliga midsommarsförplägning, samt pålagt dem att på Helgedags och Lördagsaftnarne arbeta en timme öfver hvad förut var vanligt, samt att han frävntagit dem deras gamla motböcker, som de behöfde hafva qvar till sin rättelse. Hvad 3 punkten vidkommer, så hade de ej att klaga öfver det KrigsRådet och Riddaren C.. H. Röslein felat emot sina förbindelser, men att han i vissa fall för vidt och må hända obilligt utsträckt sine anspiåk på dem, som till exempel, att han vid hotelse af bortköring en dag förliden sommar ville nödga dem att med våld derifrån fördrifva 2:re fredliga menniskor, ditkomne i afsigt att se verket, och ej en gång sedan de uppgått på vägen, lemaa dem ofredade. Hvad 5 punkten vidkommer, så kunde de ej påbörda KrigsRådet och Riddaren C, H. Röslein, att han tvungit någon arbetare att mot sin vilja qvarstadna vid verket, utan att enligt 6 punkten hvar och en haft sin frihet afsäga sig att tjena vid verket, men ait ds ansågo sig äga fog och skäl till missnöje deröfver, för ett af dem hugget grafmozument, hvilket