Aftonbladet – 21 september 1839, sida 3

MGP vSt OYT OtY OJVtf SEM Dv UIMPIDEIRy fe MR MI WIEN som vid merberörda tillfätle blifvit verkställda. KrigsRätten har, märkligt nog, icke affordrat Hr Devel någon pärmare redogöreise för dessa stridiga uppgifier, utan åtnöjt sig med hvad Hr Devel bar ofvan förklarat. Det ger sig nu, huruvida KrigsHofRätten äfven dervid låter bero. Rörande uppträdet och Hr Holms arrestering, har Hr Öfverste Devel skrifiligen törklarat sig. Vi anse berörde skrift i dess heihet böra citeras. Den lyder sålunda: aNästlidet år, den 24 Juni, kl. half 42 före midnatten, hade på Nja bron framför Egl. Slottet och de der uppstälida trupper, bildat sig flare större folksamlingar, som stojade, hvisslade cch uppförde sig högst otillbörligt ?). Flere starka patruller voro utsända, för att skingra dem och anmana de personer, af hvilka de utgjordes, att aflägsna sig, med tillsägelse, att passagen visserligen vore fri öfver bron, men att ingen fick stanna der. Nästan öfverallt hörsammades ej pawullbefälhafvarenas anmaniegar, utan besvarades med otidigheter. Flere bland samlingen förklarade trotsigt, at: de ej snsågo sig skyldige att aflägsna sig, att ingen kunde förneka dem att stå och gå hvart de vilig, och ait de ej gingo ifrån stället. Dessa yttranden föranledde patrultlbefälhsfvaresa att söka ned malt göa sig åtlydda, och att af de, som satte g till rmotvärn, gripa så många de kunde åtkomma.p aDen folksamling, hvilken bildat sig på venstral sidan af bron (räknadt från Siottet), var föseträdesvis stojande. Jag anmanade den ganska fogligt att åtskiljas. Några personer åilydde tillsägelsen, men de fleste qvarstagnade, förde oijud och förklarade likaledes trotsigt, att ingen ägde rättighet befalla dem gå derifrån. Jag beordrade derföre en ifrån Norr ankommande patrull af Kongl. Lifgarder till bäst, bestiåenje af en korporal och 2 man, att söka skingra samlingen och att arrestera dem, som satte sig till motvärn och som ej, på annat sätt, kunde öfvertalas att hörsamma tillsägelsen. Sem patrullen var för svag emot folkmassan, beordrade jeg äfven en korporal och 2 man af Kongl. Svea Lifgardet, hvilka stodo vid ena aparellen till Lejonbacken att tillstöta. Dessa begge patruller fingo röna mycket motstånd och bemöttes med otidigheier och oljud. Nåara herrar voro isynnerhet oiidiga, hötte med käppar, samt satte sig till motvärn. Den ese af dessa greps af sistnämnde patrull ef Kongl. Svea Lifgardet oeh befanns vara f. d. Löjtnanten, nu mera Tuli-inspektoren Holin ?). Snickaren Billing har, rörande sin arres:ering, uppgifvit, att ban, på vägen fråm staden till Nor:malm, vid södra ändan af Norrbro, biifvit öfrerfallen af 2 hästgardister, til:ehörande en ackommande militär-patrull, som, under silebanda oqvädinsord, rycknipgar i kläderna samt skuffningar hit och dit, på ett högst olagligt sätt förfarit emot Hr Billing och flere andra, som staänat på nyssberörda ställe, för att beskåda Konungen, som visat sig i ett öppet slotisfönster. Han hade dä blifvit grigen af 2:ne man, af Svea Lifgarde, utaf dem ramförd midt på bron, och der öfverlemnad å: O:ne hästgardisier, hvilka fört honom upp till bögvakten. Hvilka de gardister varit, som arresterat Billing, och huru dervid tillgått, har icke med visshet kunpat utrönas. Väl hafva hästgardisterne Högveli och Hellström uppgifvit, att 9:ne fotgardister af samma patrull, som arresterat Löjtnant Holm, äfven gripit; Hr Billing och sedan öfverlemnat honom åt Högvall och Hellström, hvilka dereter, under anförande af nu mera Sergeanten Greff, uppfört Hr Billicg till högvakten, samt att Högvall och Hellst:öm bestämdt igenkände Billieg, men Biliing har bestämdt förklarat, att det ej varit Högvall och Hellström, som arresterat honom, och de båda fötgardisterne, hvilka skulle hafva varit Hjelte och Nelsor? hafva äfven bestridt berörda förbållande. Rörande Skräddaren Norells arrestering har han sjelf derom uppgifvit, att ban på vägen ifrån Norrmalm till staden, ungefär midt på bron, på vestra trottoiren (ifrån Gustaf Adolfs torg räknadt), sförmodadt blifvit öfverfalien af 2 infanteri-soldater ef Södermanlands eller Westmanlands regemenie, hvilka, under utrop af: Se här ha vi en fäbundn, fattat bonom i kragen, då straxt efter en officer elier, som Norell trodde, befalbafvaren för truppen, befallt soldaterne föra honom i arrest. Han hade derefter blifvit uppförd till högvakten och uti ett arrestrum derstädes jemte 4 andra insatt. — Hr Öfverste Devel har erinrat sig, att han gifvit ordres åt ÖfversteLöjtrant Munck, att med ett detachement af Södermanlands regemente, så stori alt det upptoge hela brons bredd, marchera fram och tillbaka på Norrbro, för att skingra folksamlingar. Af befälet vid berörde division hafva IIr ÖfversteLöjtnanten Munck och Hr Kapten Frih. Posse uppgifvit, att, under återmarchen ifrån Lejonbacken till Gustaf Adolfs torg, He Norell ej på tilisägeise velat vika undan, uian sökt med våld tränga sig fram gerom divisionens leder först på centern och sedan på högra flygein; at Hr Noreli blifvit på fr Öfverstrlöjtnantens befallning gripen af soldaterne Fritz och Ahl, och derefter med divisionen förd till Gustaf Adoifs torg och tillbaka till Lejonbacken, der Hr Noreli blifvit tagen i förhör af Hz: Öfve:ste Devel, som då befallt arres:e ra honom. U:i desse uppgifter hafva äfven soldaterna M 40 Fritz och JE 97 AM instämt. Efter 2?) Hr Öjfversten framställer således, att detta gifvit anledning till befailningen om patrullernas utsändande. Datta förhållande motsäges likväl till en del af Löjtnanten Hr Geefve Sandels, hvilken bade befäl vid dena bataijon af Svea Lifgarde, som var uppställd på Lejonbacken. Tiilfrågad, neml. om vid ifrågavarande tillfälle det å Norrbro församlade folket gerom något ovanligt buller och oväsende gifvit anledning till de vidtag na åtgärderna, att utsända starkare patruller, för att skingra detsamma, har Hr Grefve Sandels förklarat: att han väl förmärkt betydliga folksamlingar å Norrbre, då han af sin bataljonschef erhöll ordres, att med sin pluton utmarchera från Lejonbacken, men ej något ovanligt builer; hvaremot Hr Grefven sedermera, under framoch återmarchea öfver bron, hört folket derstädes föra oljud, hurra och hvissia. 3) Märkligt är, att endast manskapet, som vid tillmm AA rs AK