saknade verkligt intresse och tycktes komma att inskräuka sig till simå detaljer, som icke lönade mödan att omnämna, upphörde vi dermed, för att sedermera meddela resultatet ar hela rättegången, som sluiades den 5 sistlidne Maj. Vi få derföre nu redogöra för det hufvudsakligaste deraf, men nödgas dervid, på det läsaren i ett sammanhang må kunna fa se och bedöma velerbörandes förhållande, resumera något litet af hsad förut för flera månader sedan blifvit an:ördt. Först förekommer hvad som rörande omständigheterna vid Heir Holms, Billings och Norells arresleringar blifvit upplyst. Hr Löjtnant Holm har om sin arrestering berättat följande: Just som han, på vägen ifrån staden till Norrmalm, kommit tillafvikningen af Nja bron, der ett par grupper af 20 till 50 personer funnits, och hvilka, el:er hvad det tycktes, derstädes samlat sig för att betrakta Konungen och Kronprinsen, hvilka då stätlt vid e:t öppet fenster i siottets öfre tj. våning, hade en militärtiupp höommit från Gustafi Aolfs torg och fördelat sig åt båda sidorna aftrot toiren och der gått tillväga på ett sält, som, långt ifrån att bereda ordning, åstadkommit motsatsen. ) Desse 20 personer hade då piotsligen biiivit sam manskuffade och så väl Hr Holm som Billing bland dem medförde. Så mycket trängseln medgaf, bade Hr Holm foctsatt sin väg, men slutligen måst retirera baklänges, iunesluien på ena sidan af b:ostängseln, på den andra at några hästgardister och bakom sig mer och mer bindrad af det från sidan genom patrullens framfart sammaenträngda folke:. Hr Holm hade genast fått åtskilliga stötar moi axlarne och armarne af gevärskolfvar, byarmed pa trullen, som utgjorts af Svea lifgarde, slagit omkring sig bland samlingen, innan de bunnit komma undan, hvaraf Hr Holm fått en och annon blånad jemte sår och skråmor på bänlerna. Utan avt hafva med ord eller gernivg ofredat någon, hade han af 2 man vid Svea lifgarde blifvit misshandlad, och, då han dervid icke kunnat undgå aw till desse swra: det de borde veta hvad de gjorde och icke med hugg och slag öfverfalla menniskor, som önskade gå sin väg fredligt fram, med skäilsord besvarad sarct gripen i kragen och fasthållen. Derefter tade de högt ropat till den å andra sidan trottoiren stående Hr Öfverste Devel: chär ha vi em. Herr Devel hade då trädt fram på bron, likväl på flere stegs afstånd från Hr Holm och utan något slags undersökning befalit hans arrestering. Efter flere förnyade ristningar hade sedan Hr Holm blifvit ledd i kragen till högvakten och der, jemte Hr Billing och 4 andra personer, insatt uti ett af arrestrummen 4 ir. upp. Huru mycket deraf nu blifvit genom undersökningen bekräftadt och upplyst, vilja vi.i det följande framlägga. Att den lilla folksamlingen af 20 a 30 personer, sem uppehållit sig vid söira ändan af Norrbro, för att beskåda Konungen och Kronprinsen, blifviv i en bast omringad af bajoneiter och sablar, kan anse3 fullt utredt, ej miadre genom vittnet snickaren Nordral!s utsago derom, utan äfven genem gardisternes egna berättelser, af hvilka man finner, att hästgardisterne Högvall och Hellström, under anförande af dåvarande korporalen Graff, samt fotgardisterne Rönnqvist, Tholin, Hjelte och Nilsson, under anförande af korporalen Halfvarsson, alla på en gång manövrerat med bajoneiter och sablar biand en obetydlig folksamling af några och 20 personer, hvarigesom inträffat, att de hbvarken kunnat komma fram eller tillbaka. Lägger man då bärtil, att på samma gång He Grefve sandels med sin trupp marchberat fram och åter, så är temligen påtagligt, att dessa Hr Kommendantens åtgärder skulle åstadkomma oreda, förvirring, missnöje och ovilja bland folket. Gardisterue Rönnqvist och Tholin äro de, som, på Hr Kommendarten Devels befallning, arresterat Hr Holm. De hafva uppgifvit, tillika med korporalen Halfvarsson, att de blifvit beordrade af! Hr PBeiel alt utrycka for att skingra ofvannämndr folksamlirg, som hurrat och hvisslat, samt att de först med fogliga föreställningar gjort försök derii!l, men dervid blifvit med otidigheter bemötte af falket, hyvaribland Hr Holm serdeles skulle utmärkt sig för motssräfvighet, höttat med en käpp och förklarat, att ingen kunde neka honom att siå hvar och huru länge han behsagade eller hade rättighet visa bonom från stället. Hr Holm har bestridt sanningen af dessa tillvitelser, och gardisterne Rönnqvist och Tholir hafva förnekat, att de på något sätt vid tillfället misshandlat Hr Holm, men vidgå:t att de på det sätt affört Hr Holm till högvakten, att de med ena handen hållit honom vid kragen och i den armdra burit sina gevär. På KrigsRättens framställoving till Hr Öfverste Dzvel, om han för dagen, den 23 Juli sisil. år, elier för tillfället erhållit några förkållnings-ordres, och, i sådant fall, af hvem dessa blifvit utfärdade, har HÖfversten endast anföri: att några serskil da förhådnings-srdres för tillfället icke biifvit Hr Öfversten meddelade, utan hade ban sjelf, med dez rätt bonom, i egenskap af Kommendarmt, tillkommer, enligt 4819 års tjenstgörings-reglementes 2:z del 4 Kap. 4 och 4 8S samt 8 4 mom. och 42 S 2 mom., jemte iasizuktion för Kommendanter d. 31 Juli 1796, utgifvit befallning, att Norrbro och trakten deromkring skulle hållas fria från folkskocknirgar och, så soart sådana der bildade sig, de borde genom utsända patruller skingras: att Hr Öfserstens berörde befellming grundade sig å 99 och 100 S af Kongl. Tjeustgörings-reglementes 2:dra dei, 9 Kap. 14 8, och 6 Kap. 42 uti Krigs-artiklarne, samt Kgl. Stadgan angående våldsamheters förekommande i Stockholm den ö April 4737: att Hr Öfversien, med stöd af nyss åberopade Korgl. författningar, jemväl ambefallt Hr Löjtnaet Holms arrestering, samt att de andra personerne biifvit af patrullerna arresterade, till fö:jd af de generella föreskrifter, sam i ofvannämnda K. Tjenstgörings-reglemente för dem finnas stadgade. Såsom vi, tillika med ett annat blad, förut anmärkt, har likväl Hr Derel, i strid med hvad hsn !) I sammanhang härmed må nämnas, att Hr Holm inför Krigsrätten uppgifvit, det Hr Grefve Sandels med sin trupp marcherat fram och åter öfver Noribro med fälld bajenett, och tillika yrkas, ee as RK 7 4