Aftonbladet – 21 september 1839, sida 2

att då, efter undersökningen på stället, det befunnits, att jordmånen och markens beskaffenhet icke vore tjenlig till Ekplantering, med fortfarande skyldighet, hvartill Bolaget af skogsmarken alltså icke kunde hemta någon afkastning, Direktionen den 22 Oktober 48338 hos Kongl. Maj:t i underdånighet sökte dispence från denna skyldighet, samt att i stället få, på sätt för Bolaget fördelaktigast funnos, samma skogsmark disponera; att Kongl. Maj:t till denna underdåniga framställning täckts lemna bifall genom nådigt svar den 23 nästlidne April, som den 20 påföljde Mej hos Direktionen, i fir Wohlfahrts närvaro, anmäldes till protokollet, och sålunda icke kunde, den 2 September, för bkoncm vara gå nytt och främmande, som hans reservation antyder; samt att, i följd af allt detia, min den 2 September 1839 till Direktionen framställda begäran om arrendefrågans slutliga afgörande, antingen genom antagande eller förkastsnde, och Direktionens derom påföljda deg fattade beslut icke måtte kunna anses bafva tillkominit så cknapphändigt, som Hr Wohlfehil tyckes vilja föleda a laänbeten, men förmodligen synnerligast attieägarne i Bolaget, att tro. För att äfven ådagalägga tiliförlitligheten af Hr Wohlfabrts uppgift derom, att adet inom Direkationen ailt hittills varit en antagen princip, att ej cupplå:a någon af Kanalbolagets fasia egendomar atill arrende för längre tid, än högst 40 år,, hvilken princip också skulle vid många titlfällen vara i högsta måtto olämplig, må det tillåtss mig upplyss att, då jag undantager arrenden af kanal-bankarre, hvyarom bär ej är fråga, alla under tiden af Hr Wohlfarts direktörsbefattning bortsrrenderade, Kanalbolaget tillhörande fasiigheter, blifvit för längre tider öfverlåtne, nemligen: hemmanet Riddarhaycn, hvarom arrendet prolongerats från 40 till 20 år, bemmansdslen i Edet, som blifvit bortarrenderad på 20 är, Edets sågoch mjölqvarn, likaledes på 20 år, skogsmarken Ormeskogen på 17 år samt skogsmarken Fäjremo på 50 år — och att bland dessa fastigheter endast 2:e bortarrenderats genom auktion, de 3:e öfriga under band, utom att Hr Wollfarlu hvarken mot tiden eller ametoäm, för någon af dessa fastigheters bortarrendering hafi d.t ringaste alt erinra, hvartill ock, det medgifses gerna, Jika litet då, som nu, eller nu som då, nägra skäl voro för handen. Hved nu beträffar sjelfya arrendebeloppet, hvilket Hr Wohlfahrt anses hafva bort ökas från 200 till 300 Rädr årligen, så medgifves visserligen, att jord i trakten af Motala är begärlig, ehuru äfven för dess värde finnes en gräns, och att denna gräns, hvad Fålhagen beträffar, redan med förstnämnde summa är fullt upphunnen, synnerligast med afseende på de inskränkningar i begagnanderätten, som blifvit vilkorade, derom vågar jag tryggt vädja till hvarje i orten boende jordbrukare, som känner lägenheten. Esdast för jemförelsens skull vill jag nämna, hvad Hr Woblfahrt icke torde hafva förgätit, att det femtioåriga arrendet af den jemnt halfannan gång större än Fålhagen varande skogstrakten Fägremo — belägen i Westergöthland, det är sannt, men der jorden väl äfven icke är utan värde — betalas med tio tunnor spanmål årligen.