Aftonbladet – 21 september 1839, sida 2

STOUKHOLM den 21 Sept. — ÖOrseken till dröjsmålet med sista Greifswaldspostens ankomst bar, enligt en till Öfverpostdirektörsembetet ingången rapport, varit den, ati postångfartyget Svenska Lejonet, under öfverresan den 43 dennes, blifvit af ostlig storm och tjocka uppebållet, hvarunder sjön bortslagit en del al brädgingen och vattenbjuls kurarne, samt skadat nakterbusei och kompassen. — Oförmodadt förlöstes den Kongl. Polisen i går eftermiddag från sin inqvisition mot Jernkramhandlaren Sandegren, och allmänheten tills vidare från förargelsen att nödgas åskåda det vedervärdiga spektaklet. Att förlossningen skett proprio motu, synes föga troligt. Inqvisitionens fortsättning hade nemligen af Poliskammaren blifvit utsatt till nästa Måndag, men i stället efterskickades i går på eftermiddagen den angilne, med kallelse ait genast inställa sig i Polisen, och sedan man der med en protokolls-justerirg och några smärre scener af irqvisition betläckt reträtten, förkunnades, att målet komme att remitteras till behörig Domstol, der, icke Advokat-fiskalen Fredholm, utan Stadsfiskalen Kellgren komme att såsom Aktor uppträda. De i beslag tegna böckerna och räkningarne blefvo dock icke återlemnade, utan skulle åtfölja handlingarna. Den sista inqvisitions-scenen skall efter berättelse hafva rört en iukallad person, som icke ville låta öfvertala sig att tro, att S:s räkningar med honom våt oriktiga. Angifvaren eller angifvarne skola då, för att bringa honom till den rätta tron, hafva uppgifvit, att han sjelf vid något tillfälle i S:s bod skulie hafva erinrat om någon rättelse i räkenskaperna; men den ifrågavarsnde personen ville icke alls min nas sådant, utan tycktes tll och med anse dei såsom en djerf dikt af cherr haadels-bokbållaren.n Tryckningen af polisens 8. k. protokoller j polisbladet fortsettes imedlertid i går. De som känna till bokföringssättet vid minuthanrdeln påstå allmänt att uppgifterne deruti icke in nefatta något, hvaraf de kunna draga någon slutsats hvarken för eller emot. Det enda märk