Aftonbladet – 19 september 1839, sida 4

tare i Norrbödens Län. De 42 sista åren deraf, då jag tjenstgjort i egenskap af Afvittrings-Landtmätare, har jag, till det mesta, haft mina arbetsstationer uti obebyggda skogsmarker, der intet bus eller skygd emot köld och oväder funnits. Stundom alldeles genomblött eaf rezn, samt stundom varm och svettig, har jag icke förtihy måst, ut: September, Oktober och November månader, taga mit naltqvarte underbar himmel. Att på sådant sält strapsera, skulle ovilkorligon förstöra hälsan för en äldre raan Jag har nemligen för öfver 2 4-2 är sedan insjuknat i en utaf stark förkylning förorsakad krampsjukdom, som genast gjorde mig sängliggande, och ännu utan förbopp. ning håller miz qvar vid sängen. Säledes urstån jsköta mina tjenst, var jag tvungen alt begära afsked; och hoppades jag att dä kunna för mig och min familjs borg ning erhålla antingen någon pension eiler årlig Nådegäfva helst träget arbete i tiensten vållat min sjukdom; men intetdera har blifvit mig beviljadt, utan harj man iemaa! den idoge och nitiske tjenaren hjelplös i en ålder af 35 5-4 år. Jag är född fattig Skeppstimmermans son och ej äg det minsta arf. Den ringa inkomst, jag säsom Land:mätare haft, har föga räckt till att försörja hustru och barn. En mig 4814 öfvergängen eldsvåda, som förstörde min gård och mitt lösörebo, vållade, att jag, som t) exde rätt ull brandstod, nödgades för auw ånyo skaffa mig tak öfver hufvud och oundgsänglig lösegendom, sätta mig i skuld Räntan derå har tar en stor del af min ringa till uppehälie behötliga inkomst; och då var förthy icke underiigt, att jag, då mitt sjukdomstillständ inträffade, befann mig uti fattig belägenhet. Men voro mina tillgångar då kaaoppa, huru skola de då nu vara, då jag deraf med en sjukhg hustru och baru mäste utan inkomster lifnära miiz ul 2 5-4 år, samt påkosta medikamenter och läkarevård? De äro alldeles medtagne. Ja! jag saknvar det alidra: nödvändigasie, och jag ser mig blottställd för det alldre största elände, om ej hjelp mellankommer. Men hvares skall hjelpen tagas? Krån statens sida, der den bord kunna påräknas, är den icke att förvänta. Anhöriga eger jag ei heller, som kunna hjelpa mig. Och tl allmänna välgörenvheten är förthy enda tilllykten. Det är för mig olycklige en tung sten på bördan, alt nödgas begagna denna utväg, på en tid då allmänhetens friEostig. het från så många andra håll åtlitas, men nöden har in gen lag, och den framgäng, som andra nödrop rönt, cel mig hopp, att äfven finna väg till, för oskyldigt lidande likars nöd ömmande meaniskovänners hjertan. Dem anropar jag förihy i största ödmjukhet om hjelp i milt elände, som vitsordas af närlagde betyg. Och aå jag, utan eget förvållande, af nit au uppfylla mina pligter, blifvit ett rof för lidandet, är jag öfvertygad, aw bätre lo:tade medmenniskors öron icke skola vara döfva för detta nödeas rop. Den minsta skärf bidrager att lindra min nöd. Den emattages derföre med största tacksamahet, då den öfverIsindes antingen till mig eller Mr E. J. Liadeberg, hvars adress är: Stocholm, Kongl. Posthuset, 4 tr. upp, hvilken jag anmodat att benäget mottaga och mig tilisinia hvad mig ädelmodigt gifves. Och skall allt uti denna tidning behörigen redovisas Piteå den 5 November 4832. Ut at JOHAN BERGDAHL, Kommissions-Landtmätare.Att Hr Kommissions-Landtmätaren Johan Bergdah.s beklagansvärda sjukdomstillstånd ännu fortfar, utan bopp om förbältring: att ham, således nu i trenne år varit till allv arbete oförmögen, ännu befinnes i den största nöd, heldst de gåfvor, han genom allmönna välgörenheten erhållir, medtagits dels till uppehälle för dagen och dels till iiqviderande af, för lifsförnödenheter och medikamentei åäsamkade skulder; att, om bemälde Hr KommissionsLavdtmätare icke, inom instundande Juli månad kan prestera Femhbundrade Rdr Bko, hvarför dess nu åboende gård häftar, ban då genast måste från samma gård afflytta; att Hr Kommissions-Landtmätaren då, hvilket synes alldeles oundvikiigt, till råsa på olyckan, kommer at med familj blifva alldeles husvill, och at en sådan belägenket, för en sängliggande husfader, utan alla tillgångar, påkallar den skyndsammaste hjelp, hvilken af befolkningen i denna, genom flere års missvexter, utblottade ort, icke, oakvadt bästa vilja, kan presteras, betygas, Piteå den 3 Mars 1839. J. W. OTTONIUS, J. SANDMAN, Åssessor, f. d. LandtRäntmästare. ExpeditionsFogda. (Sigill ) (Sigill) — — —xIX —— een