:kåans Rongl Höghet Hertig Adolph Fridrics första ankomst till Fablun c!en 3 Februari 4744 i aftonsongen),, hvaraf ett utdrag här meddelag: cThet lårer ingen vara En sön fremling i värt Fablu-Israel, som icke vu, hvad i bhesse dagar skiedt är (Luc. 24: 48.), noml. att Hans Kongl. Höghet, Sveriges, Göthes och Wärvdes utkorade och hyilade Arf-Furste, then Durchlaucehtigste Förste och Herre, Herr Adolph Fridric, i sin Höga Majestätlliga person, är hit till vår ort och stad i Näåder anländer. aNu som then store Guden sjelf bevärdar Regenter och Öfverhets-Personer sin egen titul, och kallar them Gudar och thens Höygstes barn (Ps. 83 6.): altså bör thet ju intet skattas för en Jiten ära, förmon och lycksalighet, när the med sin höga närvarelse behedra sina undersåtare, utan ther må thet i vist måhl heta, som folcket i Iconien och Lystris. sade om then Högstes Apostlar: Gudar äro komme lill oss i menniskioliknelse (Ap. G. 44: 14. O Fahlun! thenna äran, thenna förmonen, thenna lycksaligheten är tig, ä tbenna hugneliga dagen vederfaren, tå Hans Kongl. Höghet, med sin värdaste ankomst, tin ovärdighet besöker och besällar så, att tu ser honom, med tin ögon, såsom En Guds Angel (2 Sam. 144: 47), som Visa Qvianan af Thekoa sade om David: ser Hans ansikte så mildt, så vänligt, så nådigt, liksom tu såje Guds ansikte (Gen. 33: 40) som Pairiarken Jacob talar om the Edomeers furste Esau. O gifve Gud! vi kunde thenna Kungl. Nåden, ynnester, hedern och väblvågenheten, så hjertligen fegna, så vördsamligen undfå, så bögtideligen fira, som thes ogemena värdighet fordrar och äskar. Ty här är för våra ögon aHerrans smorde, som vår tröst är, att tala af Klagovis. 4: 20, vår hulda Riksoch LandsFader (Gen. 41: 45): vår Evangelisk-Lutherska Kyrkias Skaffare (Es. 49: 25), vår vällfärds Nagel (Es. 29: 25), vår försvars Skiöld (Ps. 7: 41), vår Hjelpare och Frelsare (Dom. 3: 9, vår Hielte, hvilken är såsom 40,000 af oss (1 Macce. 9: 21; 4 Sam. 418: 7), vår Sveaoch Götha hugneliga och skiöna Morgonstjerna Es. 14; 42), vår Högra hands Signetz-ting (Jer. 22: 24), ja allas våra hufvuns Krona (Klag. 5: 46). cErfordrar tå icke högsta billigheten thet af oss Fahlu invånare? at vi öfver thessa och flere Öfverhöga och Vigt-stora lycksaligheter, i Hans Kongl. Höghets aldraangenämaste närvarelse, hjertinnerligen jubilere, triumphere, fegnas, frögdas, glädjas? Visserligen. Jag har nu then äran, att vara thet k. Fahlu-folckets mun oeh tolck, och hvad thet i uppricktigt hjerta hyser, framtahla. Vi alla, samt ock synnerl., högre och lägre, män och qvinnor, rike och fattige, åldrige och barn, jubilerom, triumpherom, fegnoms, frögdoms, glädioms. Viljande och härmed för Eder Kongl. Höghets knän och fötter vår underdån-tacksammaste erkäntzla nedläggia: samt göra en aldra-underdånigste förklaring af yttersta undersåtliga vördnat, kärlek, trohet, lydno, och hörsamhet, at hvad Israel sade till sin Josua, såsom vi hafve varit Mosi lydige, så vilje vi och vara tig lydige: allenast vare Herren tin Gud med tig, såsom han var med Mose (Jos 4: 47), Altså säje och wvi til Tig, vår käraste Adolph Fridric. Såsom vi hafve varit Adolphis, Gustavis, Carolis, Fredricis lydige; så vilje vi och vara Tig lydige, allenast vare Herren tin Gud med Tig, som han varit med Adolphis, Gustavis, Csrolis, Fredriciss. — — — — ) Förmodligen af dåvarande Komminister, Magister J. Ihrman, af hvars efterkommande dokumentet blifvit förvaradt. Han hade vid Dal-upproret året förut blifvit anmodad, att genom tjenliga föreställningar söka stilla den oroliga allmogen, hvilket han ock, så vidt möjligt var, utförde. Dog såsom prost i Svärdsjö 4780. St. Kopb. L. T:s anm. ee — — Beskrifning på ett nytt sätt, att, utar Iskällare, förvara dricka godt och oskadadt öfver sommaren. Man väljer en jemn plats med torrt läge; beskuggad eller icke är nästan detsamma. På denna plats anbringas en vanlig och efter behofvet afpassad tunnbänk, hvarå, medan kälen ännu är qvar i jorden samt snö att tillgå, läggas så många tunnor dricka man behagar, med goda 3 qvarters mellanrum. Tunnorna betäckas ofvanpå med ett hvarf näfver, och omgifvas under och på alla sidor med häldst kram snö, som hårdt tillpackas till ungefär nyssnämnde tjocklek samt ytterst öfverfylles med ren och från bark samt större stickor befriad sågspån, till vid pass en alns höjd och ljocklek på alla sidor, med någon afsluttning från öfra kanten; men utan att spånhögen, som säledes ungefär liknar ett tak, hårdt tillpackas, — emedan lensamma då lättare remnar under sommarvärmen och fordrar trägnare tillsyn, så framt den skall uppylla sitt ändamål, eller att hindra yttre luftens inverkam på der tunnorna omgifvande snön. Då man sedermera vill aftappa något kärl, skottas öppning ill tapphålet, der en passande kran insättes och varigenom kärlet utan rubbning tömmes direkte