Aftonbladet – 18 september 1839, sida 2

let, utan det år deras fel, som ännu ständigt vilja fuska och envisas att återföra den vidskepliga tron på en personlighet och dess ofelbarhet, sedan denna lära redan de jure genom det gällande statsfördraget är öfvergifven. Minerva har icke heller kunnat rätt smälta hvad vi yttrat om det nödvändiga sambandet me:lsn det sociala och politiska i staten och watt en pånyttfödelse af samhället i stort, till sann trefnad och förkofran, aldrig kan äga rum, utan att det renade demokratiska elementet erhåller ett verkligt inflytande i den politiska organismen., Härmed vill: Minerva att Aftonbladet skall hafva menat cen enkammarerepresentation, grundad helst på val hvarje år, och hela den tvåfotade massans rätt att välja och väljas, samt talar om cAftonbladets varma uppträdande för de Engelske Kartisternas sak. Beklagligt, att vi äfven här nödgas beslå den gamla med förtydningar. Aftonbladet har aldrig talat om ahela den tvåfotade massans rätt att kunna välja och väljas, (till representanter). Vi hafva blott yrkat denna rättighet för dem, som äro hvad man kallar asina egnap, som ieke stå under andras aför-var, eller i deras ijenst och bröd; och vi kunne omöjligen finna, hvarföre desse böra vara stängda från rättigheten till någon andel i väljandet af 1iksdagsmän, mer än fiån andra medborgerliga förtroenden, om sådana åt dem uppdragas. Hvad cEnkammarsystemet, beträffar, så är detta en mindre egentlig benämning på vir åsigt; hvad vi förnämligast anse nödigt, är att en representation af folket, den må nu delas i en eller flera kamrar, äfven bör på ett eller annat sätt tillkomna genom val af folket, men icke genom medfödda privilegier eller maktens gunst. Slutligen veta Aftonbladets läsare, att, då vi talat om ade Engelske Kartisterne, hafve vi, långt ifrån att med någon värma uppträda för dem, tvertom framställt deras uppenbarelse såsom ett ganska vådligt tecken för sakernes framtida bestånd i Storbritannien, fastän vi tillagt, hvad som som ej lärer kunna bestridas, ati det är aristokratiens envisa motstånd mot Engelska folkets billiga fordringar, att på den legaia vägen erhålla några medgifvanden, som slutligen föranledt folket att på detia sätt söka gripa till det yttersta, och framhållit exemplet såsow en varning för reformernes motståndare i andia länder. Men det hade icke passat för Minervas position a:t citera våra satser sådana de verkligen äro; ty hon hade i och med detsav:ma måst upptega dem till en vederläggning, som bade fallit sig svår nog. Det är då låpgt vigare att ljuga litet på motståndaren. Det värsta är likväl, att alla dessa fördömelser af Afionbladets så kaltade negativitlet så föga rima sig med Minervas för några dagar sedan yttrade önskan, att en uppriktig oppositionstidning måtte uppstå, om den än tillhörde cyltersta venstra sidan, bara den icke utgåfves af Aftonbladets Redaktion, Den lojala försäkran, att det icke gjorde något, om en sådan tidning befunne sig på en linea, som ginge cparallelto med Minervas egen, måtte väl således ändå innefatta den önskan, att afståndet mellan de båda wlinierna, icke skulle vara större, än att den nya oppositionstidningens cyltersta venstra band och Minervas ayttersta högra, emellanåt kunde vänligen räckas åt hvarandra och de båda coförvitligheternan förtroligt acsamspråka under det paralelia fortlöpandet, hvartill vi i sådant fall hoppas kunna förse dem med kvar sin Macferlanska trilla.