Aftonbladet – 17 september 1839, sida 2

OSS OO SSR AR VV MABA MO MeR FAM SLI ULL ligenom äfventyrade, att den ej vidare kunde tjena såsom verifikation; men endast i det falllet, att han ville, på grund af en sådan veIrifikation, inför rätta tvinga sig till betalning, kunde dess beskaffenhet komma i fråga att pröfvas. En sådan tvist är följaktligen af ren civil natur. Om åter köpmannens bok var i fullkomlig ordning och han med ed fäste densamma, fick hans motpart betala räkningen. Detta är en vanlig sak, att ingen menniska, I minst en embetsman, är okunnig derom. Den sednare vet i synnerhet ganska väl, att en räkning är en enskild sffår, som aldrig angår tredje man, som aldrig kan komma under någon autoritets handläggning förr, än den, som lemnat varorna, anser sig behöfva kräfva den, som emottagit dem; att det då är till den vanliga domaremakten målet hänskjutes, men i intet möjligt fall till polisen; att det är hvars och ens egen sak att se efter, det han får riktiga räkningar; att, i fall han misstänker köpmannen, förse sig med en kontrabok, och den han sjelf har i sitt förvar, eller rent af låta bli att taga på räkning, och att intet skydd a den offentliga makten behöfves i detta bänseende. Allt detta torde ingen behöfva lära Hr t. f. Polismästaren och Hr t. f. UnderståtLållaren äfven så litet, som hvad den handlandes böcker äro. De veta ganska väl, att dessa icke blott äro hans oafhbändeliga egendom, utan att de äro det dyrbaraste af all hans egendom, den del deraf, hvars förlust är för honom alldra känne barast, ech hvilka ingen annan kan affordra honom, än den, som kan taga all hans öfriga egendom, nemligen hans borgenärer, om han en dag gifver upp sin stat. Uppkommer derföre en eldsvåda hos en köpman, så äro hans böcker det, som han aldraförst söker rädda. Tjufvar, röfvare, fiender kunna plundra bodar och magasiner, skulle möjligtvis kunna tömma alla slags krambodar i en hel stad; men med något kredit eller tillgångar kunna köpmännen få dem ersatta och erhålla andra varor, samt icke derföre nödvändigt alla vara ruinerade. Om någon deremot skulle kunna på en gång borttaga alla stadens köpmäns böcker, afstannade en stor del af rörelsen, en obeskriflig konfusion uppstod, all kredit upphörde och en allmän bankrutt blefve följden. Den, som tager köpmannens böcker, tillskyndar honom sålunda den sväraste af all förlust, och det vore en nästan mindre hetänklig sak, om han tog dess varulager. Ännu en gång, sådant behöfver ingen lära Hrr Hultberg och Ungberg, lika så litet, som att ingen domaremakt, huru konglig svensk den än må vara, kan undgå att ogilla detta förfarande. Vidare veta de ganska väl, att Sandegren är ingen politisk person, bans kladdar och reqvisitioner inga statspapper, i hvilka någon, icke ens en kunskapsälskande Polis har det minsta intresse af att speja eller det af. lägsnaste åliggande att granska. Nej, helt andra afsigter, än att skydda hufvudstadens innevånare mot oriktiga räkningar, måste hafva bestämt Herrarne till detta handlingssätt. Man har sett personer af de lägre klasserna saklöst arresteras, beläggas med handklofvar, hållas sålunda fängslade i dagar och veckor, utsläppas när man ej fann sig vid att längre bebålla dem qvar i häktet, och Justitie-Kansler, JustitieOmbudsman och Fiskaler hafvi måst sätta sig i verksamhet, för att yrka ansvar och laga räte telse häraf, ehuru påföljden ännu ej hunnit visa sig. Under tiden synes man hafva velat visa de lägre klasserna hvad man förmådde och vågade. Nu har man gått ett steg högre upp, till det handlande borgerskapet, då de, som äro Konungens Befallningsbafvande i hufvudstaden, fråntagit en medlem bland dem dess egendom,) och söker göra allt, för att på förhand frånröfva honom dess existimation och der man inbjudit deras tjenare, att uppträda såsom hemliga angifvare, alldeles efter exemplet af den så rättvist afskydda inqvisitionen i de katholska ländernas Det må visserligen antagas, att ett verkligt fastän malplaceradt embetsnit föranledt det första steget hos t. f. Polismästaren, att taga he) Det har väl i polisbladets artikel föregifvits; att Hr Sandegren sjelf skulle haft den artigheten att erbjuda sina böcker, och liksom anmoda Hr Polismästaren att företaga en