Aftonbladet – 17 september 1839, sida 1

UTRIKES. ENGLAND. Inom det så kallade nationalkonventet hafva så belydsnde oenigheter utbrustit, att Dr Taylor i en sammankomst föreslagit att upplösa det-amma, och bilda ett annat genom nya val Beslut hade ännu ej blifvit fattadt öfver denna propoition. I Cambridge hade Whigpartiet legat under sid representantvalet efer förre skattkammarkanslern Hr Spring Rice. Tories kandidat, ftir Manners Sutton, blef vald med 403 rösters pluralitet öfver sin motståndare, den liberale kandidaten Hr Gibson. ORIENTEN. En skrifvelse från Konstantinopel af den 44 Augusti innehåller följande reflexioner öfver den poliiiska ställningen, och Turkarnes sätt att betrakta den: cF:omma Turker förklara branden i Para, hviiken i synperhet träffat den kristna befolkningen, för en deras Guds strafftdom, till tuktan för dem, som blanda sig i de troendes angelägenheter, och nindra profetens barn att försona sig med sina bröder. Varnade gencm himlens tecken, äro de mer än nånsin böjda att räcka Egyptiern banden, och, i förening med honem, arbeta på återställande af Osmanernes fordna ära och rykte. Förgäfves söker man att förklara denna sinnesstämning genom Mehemed Alis intriger; Turkarne tro icke Furopeernes öfverdrifana påståenden; hvilka tillskiifva alla Portens olyckor den store paschans penningar, då de de:emot en annan gång, när de å finna för godt och omständigheterna bjuda, låta honom gå under, just af brist på penningar; den ätta Turken förklarar den nuvarande nöden för. eu följd af den eflidna Sultanens nyhetsmakeri, och är öfvertygad, att bjelp i nöden icke kan komma från de otrogne, som Mahmud efterapade, utan blott från den af Gud sände Mehemed Alis starka arm och höga anda. Med lugn, och liksom tröstade, förnimma derföre desse äkta Turkar hvarje underrättelse om jäsningen i provinserne, och begabba Europeerne, som i allt bloit se Mehemad Alis intriger, hvarigenom de dock sjelfve erkänna och utbreda tron på bans allmakt. Det synes verkligen, som skulle de främmande, hvilka här söka lugna allt med några toma ord, icke känpma detta folks anda, eller, af stolthet öfver sin egen civilisation, förakta Muselmänanens sinnesstämning. De misstaga sig, dä de tro sig derigenom bevara Portens ära och oafbängighet, att de skydda Chosrew Pascha emot Mehemed Ali, som yrkar hans aflägsnande. TFurkarne se deri blott ett ännu tydligare bevis, att Storvisiren sålt sig åt de främ