Aftonbladet – 12 september 1839, sida 3

jiöra ell Siolt och CH park, som skola luilsomihat likna det Franska konungsaslottet och parken i Versailles. Detta arbeie sial nu vara så nära färdigt, att rummen skola kunza öppnas till julen. Hertigen har dertill köpt möbler af den praktfullaste beskaffemhet, och deribland af ena del sådana. som förr tillhört Fransyske Konungen Ludvig XIV. Semilasso och de Egyptiske Fellahs. Vi hafva i några föregående nummer af detta blad infört en skildring af Mehemed Ali, af en Tysk resande. Denne är ingen annan än den bekante furst Puchler Muskau, som, under namn af Semilasso, utgifvit en beskrifning öfver sin resa i Egypten. Samma Tyska blad, som innehållit utdragen derur, bar nu en intressant artikel till vederläggning af åtskilliga uppgifter och åsigter i den högborne resandeas skildringar, hvilken är i hög grad upplysande, i afseende på den verkliga ställningen i det nu så intressanta landet. Denna uppsats lyder som följer: Vill man höra på Semilasso, så voro alla de skildringar, man under en följd af år haft tillfälle att läsa om de Egyptiske böndernes usla belägenhet, endast rhetoriska floskler och dikter af falskt underrättade och illasinnade demokrater. Långt ifrån att, som det påståtts, framsläpa sitt eländiga lif under arbete, svält och piskslag, vårdades bondeståndet i Egypten med en ailt omfattande faderlig omsorg, föddes bästre och voro mera välmående och följaktligen vida lyckligare, än dess bröder och jemlikar i de flesta det kristna Europas stater. Gud bevars! Semilasso vill ej !juga; han tror sjelf ärligt derpå, ja, kan är innerligt öfvertygad om sina utsagors sanning, äfvensom em en Cadalvenes och konserte:s endskefulla smädelser. Har icke Mehemed Ali sjelf i egen hög person efter en fet middagsmåltid från sin guldvirkade kanapåt berättat honom det? Och hvem kunde väl bättre än Mehemed Ali sjelf, den allsmäktige Satrapen veta, huru mycket penningar ban tager ur sina bönders fickor, och hvilka tynrgder ban lägger på deras säuldror? Skulle man väl kunna hysa tvifvel om en så stor beherrskares, em så nådig ginnares ord, eller kanske till och med inträda i böndernas kojor och på åkerbrukarne sjelfva mäta graden af deras lycksalighet? Åh nej, så oridderlig är ej Semilazso; han är framför allt hofman och ewt ord ur Satrapens mun är för honom ett ofelbart orakel. Må oroliga och intriganta hufvud, som i ailt endast se det onda, ge sig till att gå genom byjarna och beklaga Mehemed Alis pustande slafvar; Semilasso rider och seglar med hofijenstemännen, och känner blott en gsårskap, blott en vilifarelse, den, att förvetet mönstra eit ofvan ifrån uttaladt ord. I Egypten kan man lefva,, säger Mebemed Ali; bo, mig går det felket väl, ja, stundom bättre än under mina företrädare, Mameluckerna. Detta är nog för Semilasso, ja, till och med för mycket. Han förundrar sig och är djupt rörd öfver, att en så stor furste, som låter bjuda en rätt och slätt aPreussisk adelsman aromatiskt Mocca-kaffe att dricka, och låter komom röka ur ett med diamanter besatt eambrarör, är så lätt belåten och icke fordrar änrRu mera af folket. Sen bara, J demagoger och tadlare, Egyptens gröna sädesmatta i-oöfverskådlig bredd utsträckt mel an floden och ökpen; sea den yppigt uppskjutande bersyms-växten, palmen, sykomoren och dem nakne, bredaxlade Fellahn, huru raskt kan hemtar vatten och derunder sjunger, utan tvifsel i känslan af sin öfyersvinnerliga sällhet. Gröma fålt, klöfver, palmer och sånger vid vattenbemtningen, hvilket land, tänker Semilasso, är ej detia Egypten, och hvilken furste är ej Mehemed Ali! Semilasso tar till och med sjelf lutan och sjunger som den mediatiserade Emiren vid Tigris: aSvart palatset står och gråter; Fienden har svärtat det; Öknen dock skall grönska åter, Under Mebmed Alis fjät. Det fattas ej mycket, att Semilasso slutat med en förebråelse till det beskedliga Tyska folket, att det skickar sina utvandrare till det sorgliga Muskovitien, till det barbariska Numidien och Yankees oroliga land, i stället att plantera ut dem, som välbeställda Fellahs vid Nilens stränder, Vid denna ögonvittnenss diametrala motsägelse sins emellan, fions blott etf medel att utieta sanningen: Man sammanställe det kolossala i Satrapens företag och framgångar med det obetrdliga menniskokapital, som under längre än en mans ålder ligger till grund för hans operationer. Icke mer än halftredje million menniskor bodde i Nildalen, då denne man för 30 år sedan uppträdde på banan med planer, ungefär lika Czar Petters med 43 millioner själar. I Europa förstår man att temmeligen punktligt uträkna, huru mycket ungt manskap, penningar och arbete årligen kan hemtas ur en gifven menniskofond, utan att förstöra sjelfva denna fond. Om nu någon innehade konsten att af en så svag befolkning, som den Egypti