Aftonbladet – 11 september 1839, sida 2

-J tålighet, huru länge bemålde herrar skola tilla Ita sig eller högsta vederbörande likgiltigt åse att ett så skriande våld emot Svensk lag ska fa fortsättas. — —tHit— Ar F—— — Bland de flera besynnerliga tilldragelsei som under de sednare veckorna passerat inon Götha kanalbolag och dess direktion, är äfve en inom den sednare förefallen åtgärd till ut arrendering af en ibland bolagets lägenhete vid Motala, hvarom åtskilligt intressant upply ses af nedanstående reservation, för hvilke; I Hr Wolffart begärt ett rum i vårt blad. Reservation till Protokollet, hållet vid Direk lionssammanträdet i Stockholm, den 5 Sep tember 1859. Sedan, vid sammanträdet den 2 innevarande Kongl. Maj:ts nådiga resolution, amgående rättig heten för Götha KanalBolag, att till arrende upp låta hemmanet Fålhagen, blifvit meddelad, anmäl de sig KanalBolagets Kamererare, Hr Assesso Janson, och StationsUppbördsmannen vid Motala Hr Dahlberg, till Arrendatorer af bemälde egen dom på 20, minst 435 år, mot en arrendesumma a Rdr 200 Banko pr anno, hvilket anbud af Direk. tionen gillades, och då skulle till afgörande före tagas; hvaremot jag likväl fann mig föranlåten pro: testera, med anhållan om handlingarnes bordlägg: ning till nästa sammanträde, som ock omsider med. gafs och beviljades. Vid sammanträdet påföljande dag, eller den 2 dennes, förekom äter detta mål till slutligt afgö. rande, då Direktionen enhälligt — mig undanta. gen — antog bemälde Hrr Assessor Jansons och Dahlbergs gjorda anbud, hvarefter således arrendekontrakt, på hemmanet Fålhagen på 20 års tid, met en årlig arrendeafgift af Rdr 200 Bko, skulle till bemälde arrendatorer utfärdas; met detta beslut reserverade jag mig i tillfället, med anmälan, att jag skulle till Protokollet framdeles ingifva min motiverade reservation. Jag finner mig således föranlåten att, i möjligaste korthet, här intaga de skäl, hvarpå jag grumdat denna min reservation, hvilka voro följande, neml.: Att i den ställning, KanalBolaget för närvarande befinner sig, saknade jag allt skäl och anledning att skynda med bortarrenderandet af en bland Bolagets förmånligast belägna och således begärligaste egendomar; allra minst på en tid af ej mindre än 20 år, då det inom Direktionen allt hittills varit en antagen princip, att ej upplåta någon af KanalBolagets fasta egendomar till arrende på längre tid än högst 40 år; samt Att, då fråga uppstår oem bortarrendering, synnerligast af den betydenhet, som den nu ifrågavarande, det måste vara Direktionens ovilkorliga pligt, att med all noggranhet förfara, med iakttagande af alla de medel, som skulle kunna försäkra Bolaget om den mest möjliga fördel, hvadan jag ock yrkar och påstår, att hemmanet Fålhagen skulle medelst öppen auktion, till arrende utbjudas, efter derom i allmänna tidningarne utfärdad kungörelse; varande detta det säkraste medel, hvarigenom Direktionen skulle kunna göra sig försäkrad om högsta eller förmånligaste anbudet. Hr Kammarherren Rosenblad anförde väl häremot som motskäl — i nog vidsträckta ordalag — det ringa hopp han hyste, att inom Motala köping eller dess område kunna träffa en reel och vederbäftig arrendator, hvadan han ock yrkade, att, med afseende på ifrågavarande arrendatorers solidite, icke något afseende måtte göras på erhållande af äfven ett vida högre anbud, utan deremot tillstyrkte, att arrendet måtte antagas på ej mindreän 20 års tid. — Till förekommande af dessa genom Hr Kammarherren så lifligen framställda farhågor, föreslog jag, att, medelst annons i allmänna tidningarne, utbjuda hemmanet Fålhagen till arrende på viss tid, hvartill hugade spekulanter ägde att inom föreskrifven tid sig hos Direktionen anmäla med uppgifvande af anbudssumman, äfvensom löftesmännen; härigenom skulle Direktionen så mycket säkrare komma i tillfälle granska så väl arrendatorns solidit, som äfven ock utröna den högsta arrendesumma, som för egendomen skulle kunna erhållas; hvarvid jag äfven tog mig friheten fästa Direktionens uppmärksamhet på den betydliga fördel, som ett högre anbud, med afseende på tidens längd, ovilkorligen skulle medföra, då endast Rdr 10 Bko tillökning pr anno i 20 års tid belöpte sig med ränta till ej mindre än Rdr 379: 42 sk., och således en anbudssumma af Rdr 300 den lägsta, jag anser på så sätt skulle komma i fråga, eller kunna erhållas, utgöra en differens eller rättare förlust för Belaget af ej mizdre är 3798 Rdr 36 sk. Bko. Hvilka motiver, som kunnat föranleda Direktioen, att till dessa mina framställningar icke ens emna något afseende, derom må jag vara i okunlighet, men jag finner mig deraf så mycket mera öranlåten mot den af Direktionen antagna, så napphändiga utarrenderings-method, att mig reervera, så mycket hellre som. ett dylikt förhållan