Aftonbladet – 9 september 1839, sida 4

Anmalan. Utan tvifvel är kateketikens Studium af högsta vigt för hvar och en, som det åligger att utdela Herrans ord Den säd, som utsås genom en god Predikan, ger vanligen icke så rik skörd, som den kunde och skulle göra, om åkern (d. v. s. åhörarens förstånd och bjerta) föru! hade blifvit väl beredd till sädets emottagande. Denna beredning sker genom en rigtigt inrättad katekesatior vid Nattvards-, Husoch Kyrkoförbör. Der har Lärarer tillfälle att anställa detta colloquium familiare, hvarigenom han öppnar en välsignelserik förbindelse mellan sit eget och åhörarens hjerta. Katekesationens ändamål för. felas, om Läraren förvandlar den till en Predikan, ty har sår då säden, innan han beredt åkern. Den säkraste väg till hjertats stadfästande går genom förståndet, Läraren fianer denna väg, om han, under katekesationen, så förenkla och förtydligar sina frågor, alt svar ej kunna uteblifva samt så ofia upprepar dem, att de måste fästa sig i minnet. Om, såsom vanligen sker, Läraren vid Naitvardsförhör framkallar en eller eu par Lärjungar i sender. Jåter dem läsa utantill och sedan sjelf talar öfver de upplästa, så fäster sig ej denna Lärarens utlöggning a! saken i barnens minne. De öfriga Lärjungarne ha dera! ännu mindre nytta, emedan de ej egna sin uppmärksamhet deråt, utan afvakta sin tur, liksom anginge dem ej det, som förebafves med de framkallade. Sålunda blir ena Lärjungen undervisad öfver ett, den andra öfver ett annat stycke, men ingen får lära någet helt, det stadnar vid den gamla utanläsnirgen. Inträffar dertill att Lärarea blir otålig, så har han stött på en ännu farligare klippa Kärleken till upplysning qväfves — hjertat tillsluter sig När man eit följande år fordrar, att Lärjungen skall kanna det, som vid Nattvardsförhören förekom, kan han endast läsa utantill. Utanläsningen tröttar honom, exedan den ej gifver någon näring åt hjertat. Han bortlägger sin katekes. Vid 20, 25 eller 30 års ålder har han glömt så mycket, att ban ej kam mer än vid deb tiomde. Och detta allt påtagligen ur den orsaken, att man icke funnit rätta medlet att göra sanningen klar, och i och med detsamma kär för Lärjungarne. Läroböcker finnis väl i mer än tillräckligt antal, till större delen goda efier sin plan; men på dem alla, med undantag af den vanliga atekeser, och, till en del, Gegners Lärobok, inträffar