Aftonbladet – 7 september 1839, sida 3

o— Red, har i bref ifeån den redaktör i Fre. ja, som undertecknar sig —e, blifvit anmodad att införa följande förklaring, det vi ansett oss ej böra neka, för författarens egen räkning: Med anledning af Hr Julius Giänthers små back. ningsförsök på min person, anhåller jag hos Red. af Aftonbladet om plats för nedanstående. Värdet af en seger beror oftast af motståndarens värde, ty det sublima eller löjliga hos den sednare sammanhänger allt för intimt med nämnde egenskaper hos den förra, och ofta nog kan en dylik seger blifva menligare för andra parten, än om han rent af förlorat striden. fnseenda allt detta nödgas jag likväl, för sanningens egen skull, inlåta mig i nedanstående svaromål. Hr Julius Ginther har, oaktadt sin långa tirad, hvaruti lemnas ett icke obetydligt prof på bans, e!ler rättare sagdt, Concepistens advokatoriska förmåga, icke, nb. i hvad som angår sjelfva den öfverklagade punkten, förkunnat allmänheten annat, än hvad denna redan visste, nemligen att han vägrat lemna Mamsell Lind erforderligt biträde, men tillägger deremot något, helt och hållet af egen konstfärdighet, om en cöfverenskommelse, som mellan honom och Mamsell Lind skall varit träffad, i ändamål att gifva en gemensam konsert. Hr Gänfher torde icke veta, att i ordet cöfverenskommelse ligger något bestämdt, afslutadt, för hvilket blott handlingen återstår. Att nägon sådan cöfverenskommelse, icke varit, har Hr G. för mig i vittnes närvaro och för flera andra personligen uppgifvit, under utsago, att han och Mamsell Lind derom blott flygtigt samtalat. Ordet cöfverenskommelse bar således tillkommit antingen Hr G. ovetande, eller också är Hr G. ovetande af detta ords rätta betydelse. Att Hr G. af ren ovilja vägrat biträda Mamsell Lind och derigenom underlåtit prestera ett oskyldigt tacksamhetsbevis för den godhet hon hade att biträda honom, bevises ytterligare deraf, att då Hr Robach, hvilken öfvervar milt samtaj med Hr G. och som således bäst torde vara i tillfälle att bedöma halten af de termer jag mot Hr G. begagnade, hade den artigheten erbjuda sig sjunga Roberts parti, vägrade Hr G., i det han satie den lilla näsan i vädret, bestämdt att låna honom Roberts rustning. Hr G. talar om ett bref från Mamsell Lind, hvilket han säger sig ha den adelikatessena att ej vilja citera. I berörde abref lärer likväl ej finnas något, som erinrar, att en dylik cöfverenskommelse existerat och att det lilla, dermed på långt håll beslägtade, som ifrågavarit, helt och hållet ugphört att gälla för hvad det kunde, vid tanken på den högst obetydliga behållning ett s. k. fullt hus mäktade förskaffa en ensam konsertgifvare. Ordet adelikatess) låter för öfrigt temligen omelodiöst från en person, som förut varit nog litet delikat, ett vägra en kamrat, som dertill är ett fruntimmer, ett obetydligt konstnärsbiträde, då han sjelf, enligt allas i Götheborg lemnade vittnesbörd, på sin egen konsert så förmånligt profiterat af hennes bjelp, och sedermera låter sin egennytta så starkt framlysa, att han ens finner sig stött deraf, att en konstnär, sådan som Mamsell Lind, och med en sådan framtid som hennes, önskar ensamt för sig förbebålla en liten förtjenst, till hvars vinnande hor cnsamt mäktade verka. Tala aldrig om adelikatess ORTER SSETNESRSAES TAtESPNITDTAITEE RESONERA ITE