Aftonbladet – 7 september 1839, sida 2

illfälle påkallat K:s åtgärd eller tillgörelse, i a seende på en sådan borgens anskåffande ; alltså, och 1iå den omständighet, att Kammarkollegii stadfäs telse icke åkommit den skedde öfverlåtelsen af arendet, om den ock må bafva utgjort en laglig anedning till den talen, som, å Kongl. Maj:ts och ironans vägnar, blifvit i serskild rättegång emot K. anställd, likväl icke hade inflytelse på rältsförvållandet i förevarande tvist, under hvars fortgång srefvinnan Wirsen icke ens föregifvit, att af henne, enlighet med arrendekoutrakt, anskaffad borgen j kunnat, i anseende till saknadt vederbörligt samycke åt öfverlåtesen antagas; pröfvade Hr Justiierådet, för sin del, rättvist, med ogiliande af motvädjade besluten, på det sätt bifalla käromålet, att Grefvinnan SVirsen skulle bålla K. skadelös för allt hvad han, i anseende till Grefvinnans ofvanberörde fö summelse, derigenom 4825 års arrentiekontrakt blef förverkadt, u!i ersättning till Kongl. Maj:t och Kronan redan utbetalt och än vidare kunde få utbetala, med äliggande derjerute för Grefvinnan, att å desse ersättningsbelopp erlägga 6 procents, med bevillningsafdrag minskad, ränta fiån den dag, de redan blifvit af K. e lagde eller framdeles komma att af K. utgifvas, vid hvilken utgång parternes för sakens fullfoljd hos Kongl. Maj:t hafde kostnader dem imellan af H: Justitierådet qvittades. Det som härvid genast faller en hvar i ösonen, är grefvinnan Wiiscöns handling att belöna He Krutmeyers vwälvilja för greivinnans man, på det sättet alt hon bringar Hr K. på en förlust af öfver 300 tunnor spanmil, ehuru det lärer vara bekant, att denna förlust öfversbger Hr K:3 tillgångar, och siledes måste ruinera honom. Det är för att ställa denna grefvinnans handling i sin rätta dag, som vi, utförligare än eljest nödigt varit, deta!jerat de vid saken förekommande omständigheter. Men det tycks äfven, att de i målet agerande domare, synnerligast lagmansrätten och pluraliteten i Hofrätten och äfven Högsta Domstolen, för så vidt denna sednare upptagit hofrättens skäl, användt mera möda än urskillning vid denna sak, som synes väl och enkelt utredd af Hr JustitieRådet Backmens yttrande. Sant är väl, ait detta yttrande afgafs först i Högsta domstolen och kunde således blott tjena de der närvaronde Her JustiteRåderne till bjelpreda vid sakens skärskådande; men det torde äfven, och utan förringande af Hr JusiitieRådet Backmans juridiska skarpsinnighet, som dokumenterat sig i svårare fall än detta, kunna påstäs, att hans åsigt legat de öfrige domarena tå nära ull hards3, att dess förbiseende må anses som ett verkligt missöde. Ingen af dem har remligen ifrågasatt, alt ju arrendekontraktet verkligen blifsit på grefve Wirsen öfverlåtet och af derne accepteradt — om hvilket sednare dessutom gäller, att csyn går före sägen,, men a!la pröfva deremot skäligt ifrågasatta om grefve Wirsön åtagit sig att uppfylla ett af de i kontraktet föreskrifne vilkor. Hvarföre då icke lika så gerna alla? Hvarföre icke ålägga Kamrer Krutmeyer att äfven betala afraden och uppfylla alla öfiga genom kontrzktet bemälde Kamrer ålagde vilkor? För att komma till deita slut, hade likväl grefvinnan W. bordt bevisa, att Kamrer HK. skänkt hennes man icke blott sin rätt till arrendet, utan äfven efterskänkt honom aila med denna rätt förenade skyldigheter. Med mottagandet af kentraktet å Grefve Wirsöns sida var älven tiden för dess fortfarande bestämd; förr än arrendetiden var slut, kunde Grefve W. ej säga sig från arrendet, och, hvad märkligara är, förr kunde ej heller Kamrer K. uppsäga Grefve Wirsen, dess hustru eller barn. Således fordrade Grefvinnan W. nu, att Kamrer K. skulle ikläda sig en borgens ansvarighet för alla Grefve W:s arrendeskyldigheter, oaktadt K. deraf ej kunde njuta minsta fördel, och denna fordran innebär äfven den, att Kamrer K. skall en gång ur sin kassa betala husrötan och andra möjliga utgifter, som kuuna komma att åtfölja arrendets afträdande, allt detta tvert emot den grundsatsen, att der, som har nyttar, äfven bör stå kostnaden. Af den argumentation, domarena i detta mål begagnat, skulle följa: för det första, att det samtycke, som ligger i en till alla delar och å alla sidor fulländad yttre bandiling, ingenting skulle bevisa, om cj orden tillkomme d. v. här säga, att Kamrer K:s öfeerlemnande af kontrakiet och jorden samt Grefve W:s mångåriga begagnande af båda delarne med thy åtföljande förmåner och onera ingenting skulle bevisa för bådas samtycke till koutraktets överlåtelse och mottagande; för det andra att åtagandet af det hela icke skulle iznefatta åtagandet af delarne, d, v. h. s., att Grefve W:s åtagande af alla öfrige Kamrer K. ålagde skyldigheter icke skulle innefatta åtagandet af något visst vilkor, t. ex. det af borgens förnyande efter 3 år, som Grefvinnan behagar förneka, och hvarifrån ffrr Domare, utan att hon vårdat sig ens erbjuda någon bevisning, täckts befria henne. Saken kan imedlertid ännu till en del godtgöras. Förmodligen har också Grefvinnan Wirsn bestridt betalningsskyldigheten endast så länge, som det var frågan om att tvinga henne dertill. Att hon nu, sedan hon haft den triumfen att vinna sin sak vid domstol, icke skulle, af egen billighetskänpsla, fullgöra detsamma, som om hon förlorat processen, utan låta sin fattige vedersart röineras endast för hennes den rika Qref