Aftonbladet – 7 september 1839, sida 2

derefter al Fru Grefvinnan Wirsen i flera år, eller intill år 4834, erlagdt; — att Fru Grefvinnan låtit för sin räkning sistbesagde år emot qviuto hos Kronofogden i orten lyfia det ersättniogsbelopp, som då kunna! utbekommas för den af Howing åsamsade husröta; samt att deremot å Fru Grefvinnan Wirscns sida icke blifvit förevisad eller ens åberopad någon emellan Grefve Wirscta och K. upprättad skrif.lig afhandling till ädagaläggande af ett sådant förhållande, som skulle Grefven betingat sig dessa hemmans bosittning på andra vilkor än dem, som voro stadgade i det för K. utfärdade, af K. vill Grefven öfverlemnade och af honom således till innehållet kända, samt under Grefyens lifstid jemväl af honom oafbrutet fullgjorda, arrende-kontrakt, utan fastmera vore af Hr StatsKommissarien Tauvon edeligen omvitltnadt, det han, som både hört Grefven i lifstiden ofta tala om arrendet af Rinkaby hemman och efter Grefvens död fått sig utredningen af dess bo ombeirodd, hade öfvertygelse, det Grefven öfvertagit K:s arrende-kontrakt till hela dess vidd; och sem, oakiadt Fru Geefvinnan Wirscn vid LagmansRätten gjorde och i Kongl. HofRätten äberopade förevändning, det Grefve Wirscn i lifstiden skulle hafva undandragit sig elier vägrat emottaga transport äå K:s arrendekontrakt, på det Grefyen ej måtte kunna tvingas till arrendets bibehållande längre, än han sjelf eller hans rä.ts innehafvare sådant behagade, de af referenten upptagna omständigheter likväl innefatta de bindande liknelser, så väl att Grefyen i lifstiden iklädt sig alla de rättigheter och skyldigheter, som voro stadgade genom det för K. utfärdade arreade-kontrakt, som ock att Fru Grefvinnan icke saknat kunskap, om ett sådant emelian Grefven och K. skedt aftal, och att Fru Grefvinonan, af sådan anledning, de första åren efter Grefvens död ställt sig samma kontrakt i ofvanberörde måtto till efterrättelse; men hvad sålunda förekommit, icke, emot Fru Grefvicnans bestridande, utgjorde fulli bevis, och härutinnan sanning ej kunde annorledes än genom edgång utrönas; alltså pröfvade referenten, för sin del, jemlikt grunderna i 47 Kap. 30 och 33 S RättegångsBalken, rättvist, med upphäfvande af LagmansRätuens dom, på det sätt gilla TingsRattens i saken meddelda Utslag, att åt Fru Grefvinnan Wirsca uppdrages att med sjelf sins ed vita och betyga: alt, Fru Grefvinnan veteriigen, hennes framlidne man i lifstiden icke åtagit sig alt, emot tillgodonjutande af K:s arrenderäit till ifrågavarande hemman, uppfylla de förbindelser, hvilka, euligt dei för K. utfärdade arrende-kontrakt, ålågo Arrendatorn under hela den i kontraktet bestämda arrendetid, och att Fru Grefvinnan icke, i följd af ett så beskaffadt hennes mans åtagande, fortfarit att under de förste åren efter bars död samma hemman innehafva och begagna.n Häruti instämde adjungerade Ledamoten Gicfye Mörner samt Assessorn Segerheim, hvaremot adjungerade Ledamoten numera Assessorn Alexandersson utlät sig: calt, ehuru ostridigt vore, av Grefyve Wirsen i lifstiden öfvertagit och, efter hans död, dess Fru Grefvinna fortfarit med brukningen af ifrågavarande 2:ne hemman, dem Fru Grefvinnan äfven innehaft vid den tid, då ny borgen för arrendevilkorens uppfyllande bort af Arrendatorn anskaffas, samt, vid betraktande af de åtgärder, som Grefven och Grefvinnan Wirscn, i afseende på hemmanen, vidiagit, förekomme mera än sannolikt, det meningen ifrån början varit, att EK. skulle helt och hället befrias från allt ansvar för kontraktets uppfyllande; dock som häraf icke borde anses följa, att Grefven och Grefvinnan Wirsen varit förbundne anskaffa ifrägavarande borgen, så länge de ännu ej genom K:s skriftliga öfverlåtelse blifvit emot uppsägning betryggade och således vunnit laglig rättighet att under den tid af 40 år, hvarför borgen skulle visas, varda vid de upplåtne hemmanen bibebållne, helst Grefyen och Grefvinnan, i såknad af denna rättighet, möjligen kunnat genom omförmälde borgens ställande, stanna i eget äfventyr; pröfvade denne Ledamot, för sin del, rättvist fastställa LagmansRältens Dom. Härmed fö:enade sig Assessorn Åkerman; och då Ordföranden, Hr HofRättsRådet och Riddaren Rosbeck äfven instämde i denna mening, blef densamma Dom, som den 22 sistlidee Jani är utfärdad. Uti justitierevisionen företedde Tit. Krutmeyrer ett af Grefvo Wirsgns Inspektor under året 1325, F. Stenman, utgifyet betyg, innehållande att han, som varit Grefve Wirsens ombud vid auktionen å Ulriksdal, på frågan huru högt Stenman dervid borde gå, fält till svar, att Wirsger vore tvungen I yå huru höyt som helst, ty kan behöfde hemmanen lför beatets skull, dock ej gerna öfver 90 tunnor, samt att HK. i bref underrättat Stenman, att K. å Wirsena öfverlåtit arrondet, hvilket väl vore bögt, men utt W. likväl vore glad att han fålt hemmaI nen, emedan han behöfde dem för betets skull. Grefyianan W. medgaf betygets riktighet. i Den 34 Juli innevarande år funno likväl Högsta Domstolens ledamöter, Hrr Justitieråderne Isberg, v. Lindecreutz, Engelhart och Snoilsky för godt, att fastställa Hofrättens dom och befria Fru Grefyvinnan från all ersättningsskyldighet, samt ålägga K. utgifva 33 Rdr 46 sk. Bko i rättegångskostnad. j Deremot yttrade Er Justitierådet Backman, efter I resumerandet af de i målet förekomne omständigl heter: catt, i anseende härtill och då, genom samI ma omständigker samt handlingarnes öfriga innehåll, efter Hz: Justitierådets omdöme, vore tillförfliivligen utredt och bestyrkt, att Grefve Wirsön i ; lifstiden, till följd af K:s erbjudande, öfvertagit ar renderättigbeten till bemmanen och af dem, vid -Itillträdestiden Midfastan år 4826, satt sig i full I besittning; hvaremot all bevisning saknades derom, tlatt Grefven skall öfvertagit arrendet med sådana I förbehåll, att Grefven kunnat, i afseende på arreni devilkoren, efter eget godfinnande förfara; så, och 2 I emedan, genom K:s omförmälde erbjudande, å ena sidan, och Grefvens antagande deraf, å den andra, fluppkommit ett aftal, som medfört ömsesidig föri I pligtelse till detsammeas behöriga efterlefnad, samt ,I deraf, efter Hr Justitierådets omdöme, ostridigt -Å följde, att Grefven, då han utan förbehåll öfvertog ; Iden bonam erbjudne arrenderättigheten, tillika ätog -I sig skyldigheten att fullgöra alla uti arrendekonI traktet föreskrifne vilkor, och bland dem äfven det lj om borgens ställande efter fem års förlopp; vid hvilket förhållande Grefven eller bans rättsinneil hafvare icke ägt att, på sätt som skett, genom för-I summelse derutinnan, till K:s förfång, förverka a s