Aftonbladet – 3 september 1839, sida 2

SIOTe AIUBU, dll acvi IUUULRaA Hig I Foliskamma: sen följande dag, gick jag hem, och fann der tvenne polisberjenter posterade i min salubod, der de up: pebållit sig alitifrån Hr Polismäs:arens morgonbe sök, och mot min vilja qvarstancade till aftonen. Följande dagen, Tisdagen den 27 Augusi, fortsattes samma förfarande, som dagen förut. Betjenten Stensson inställde sig nu äfven, åtföljd af en Instrumentmakare-lärling, Anders Nilsson, som tiliförene varit i min tjenst. Den förre anga! nu åter två personer, som skulle af mig hafva blifvit oriktigt debiterade och begärde slutligen Polismästarns (tillstånd att lemna min tjenst. Ehuru jag bestred denna begäran och yrkade, att Stensson måtte qvarblifva åtminstone tills denna sak bilefve slut och inventarium huunn2 uppgöras, tillsade likväl Polismästaren honom att flytta, endast med vilkor att han uppgåfve sitt logis. Medan jag således måste qvarstanna i Poliskammaren, gick min beijent, Stensson, hem i min bod och bodkammare och arrangerade sig bäst han ville. stenssons följeslagare, Anders Nilsson, angaf äfven, att någon oriktighet blifvit begången, utan att jag nu säkert minnes mot hvem eller på hvad sätt. Afven vid detta tillfälle reviderade Hr Polismästaren räkenskaperna och förekallade åtskillige personer, af hvilka en, som dagen förut haft intet att anmärka, nu, ehuru ej bestämdt, satte i fråga, huruvida en mindre i hans motbok, redan för ett par månader sedan upptagen reqvisition, verkligen skett med hans vetskap; en annan erkände den företedda räkningen, med tillägg, att han aldrig haft något mot mina räkenskaper att anmärka, och en tredje, som sjelf skrifvit reqvisitionen till sistnämnda räkning, först fann denna reqvisition riktig, men sedan, efter det jag blifvit utvist, och åter inkommit, förmälde, att han tyckte det reqvisitionen blifvit ändrad. Slutligen tillsades jag att, vid påföljd att varda hemtad, nrästkommarde Tisdag mig åter infinna. Sednare på aftonen samma deg infann sig en polisgevaldiger och ville lemna mig ett sigill, med hvilket, såsom han uppgaf, böckerna och reqvisitionerpa, efter min bortgång från Poliskammaren, skola hefva blifvit förseglade; men då jag vägrade att mottega detta sigill, lemnade han det efter sig i rummet. Påföliande Torsdag infunno sig två poslisbetjenter att afhemta betjenten Stenssons saker; dervid föreföll åtskilligt anmärkningsvärdt, i afseende på dessa sakers belopp och beskaffenhet, hvilket jag bad polisbetjeningen anteckna, utan att de dock funno för godt att sådant efterkomma. Sådan är händelsen. Huru den kan vara detaljerad i det af Hr Polismästaren förda protokoll, är naturligtvis omöjligt för mig att uppgifva. Att våldet mot mig ännu fortsättes, är af denna berättelse klart. Mina räkenskaper, min bästa, snart sagdt min enda egendom, befinna sig i främmande personers händer; jag är på så god väg att blifva bragt om åra och gods, att det är ett halft underverk, om jag kan undgå detta missöde. Jag fäster icke här främst Hr JustiticOmbudsmannens uppmärksamhet på det Jlagstridiga i åt-. gärden att bemäktija sig mina räkerskaper; det är nemligen äfven för den olagfarne klart, att des-! sa bandlingar äro mina och ingen annans; att jag ! med dem ken, på mitt eget äfventyr, göra hvad q mig lyster, äfven förstöra dem, men aldrig förfalska , dem: samt ati jag, blott efter domstols åläggande, kan blifva skyldig framhafva dem, för att bevisa min fordran eller värja mig mot en anklagelse att hafva till andras skada missvårdat min egendom. s Att de icke dessmindre, och såsom det vill synas, c under sken af embetsåtgärd, blifvit mig fråntagna. n är en serskild handling, som, utan afseende på min : I person, lärer såsom ett allmänna säkerheten stö-) rande tilltag blifva föremål för offentlig beifran. t Främst vill jag deremot härmed fästa Hr Justi0 tieOmbudsmannens uppmärksamhet på den våda , ! d för hvilken detta tilltag blottställer mig. S Mina räkenskaper, de nödiga verktygen för min if. rörelse, äro borta; men det är icke allt: I hvars bänder befinna de sig? I en persons, som, enligt allas omdöme, just i och genom den beskrifna handlingen, är min vederdeloman, som har nytta Ir eller skada af huru dessa räkenskaper äro beskaf-! a; fade — om de nu, verkligen nu, äro förseglade, a så har det åtminstone icke skett i min närvaro, ik icke med mitt, utan ett Hr Polismästaren eller: hans biträden tillhörande sigill. — När man en Y gåog etäller Hr Polismästaren till ansvar för kon-h fiskations-åtgärden, skall han ofelbart söka rättfärte diga den genom räkenskaperoas beskaffenhet. Hans te embete tillåter honom att honpkalla de många hundrade, som med mig hafva affärer; någon krångelmekare torde deribland låta finna sig, som söker drega fördel af omständigheterna, för att blifraj vi qvitt sina skulder, och med detsamma, om ock gå blott till någon del, freda Polismästaren i opinioSc nen. Med ett ord: en stor sollenn konvokation är fö anställd, som sakt fram åsyftar att få mina räkenskaper förklarade för ogiltiga, och som i sin följd n skall bringa mig om den egendom, som ligger ide mina böcker, så väl som den, som ligger i mitt mm borgerliga goda namn och rykte. ca Denna min belägenhet måste påkalla Hr JustitieOmbugsmannens behjertande, och jag anhåller der! öre i främsta rummet, att Hr JustitieOmbudsman 8Ö nen täcktes sjelf ellar genom ombud öfvervara Pode iskammarens sessiener i detta mål, hvaraf den örsta infaller i morgon Tisdag, den 5 innevarande yi September månad. c Så mycket nödigare lärer detta nräfvag cam in I