uppmärksamheten spännes allt igenom på utvecklingen. En sådan pjes beror imedlertid, näsian mer än andra af redbarare halt, på utförandet, och detta var här öfver hufvud godt och i åtskilliga delar förträffligt. Herr Torslow, såsom markisen, hade ingen rel, som tog hans stora talang i något anspråk, icke heller Fru T., hvilken spelade en tvätterskas roll, men äfven i denna lägre genre gaf ett nytt bevis på mångsidigheten af sin mimiska förmåga. Deremot hade Hr Deland, (i Pascals rol) ett så mycket svårare problem att lösa och gjorde det till vår fullkomliga tillfredsställelse, vi kunna nästan säga, till vår förundran. Herr D. är en konstnär af mycket förstånd, som alltid väl beräknar de karakterer han har att utföra, men hvars organ icke har vidsträckta resurser, och hvars anletsdrag ej äro serdeles rörliga. Och likväl hade ban här genom en klok modulation i rösten och en skicklig maskering till den grad förmått göra sig till mästare öfver båda, att hans stänma och utseende på sina ställen hade en verkligt förfärande sanning. Hans Fru gör darliga framsteg; den fordna stelheten i hennes väsende är bruten, kölden omkring hennes hjerta tyckes hafva smält, och hon lofvar att snart bli en ganska god skådespelerska. En sann talang äger denna teater i Hr Broman, hvilken var förträfflig som kammartjenaren. Hr Malmssröm: modellen, republikanen och tambour majoren Belsomme, var här, som alltid, på sin plats. Alia de öfriga rollerna gåfvos oklanderligt, och vi hafva ej på länge sett ett stycke, i estetiskt hänseende framstäldt på scenen, med så mycken illusion. Den skulle varit ännu större, om alla de spelande varit fullkomligt säkra på sina roller, men hvilket torde böra ursäktas, när man erinorar sig denna teaters knappa personal och de många nya stycken den i år nödgats uppföra, i hopp att åtminstone det nya skulle locka folk, när det goda ej synes göra det. Denna afton var likväl ett undantag, ty huset var alldeles fulit, hvartill anledningen, utom i dea nya pjesen, torde få sökas deri, att representatiouen gafs till förmån för Hr Malmström, hvilken emottogs väl vid sitt första inträde på scenen och framropades efter slutet. En önskan, som vi ej kunna undgå att yttra, och som säkert delas af alla åskådare, är att de långa och ledsamma entreakterna måtte framdeles kunna förkortas.