Aftonbladet – 31 augusti 1839, sida 2

kulle uppgå för Hindostans millioner, Några f dessa emissarier har man lyckats bemäktiga ig, och det är mycket säkert, att deras benödanden blifvit krönta med ganska betydande ramgång. Då trupperne drogos från Punah ch kringliggande trakter, för att stöta till exeditionsarmeen, såg man, genast efter åeras fmarch, upproriska skrifter och anslag på knuarne, hvilka förkunnade, att brittiska väldet örsvann i Ostindien, och tillika uppmanade viket och armeen, att lemna bjelpsam hand ill återställande af en inhemsk styrelse. Talvika arresteringar skedde, och i denna stund fortsättas undersökningarne hirom inför domstolarne. Man hade verkligen lyckats iubilla det stackars landtfolket, att Engelsmännen helt och hållet drogo sig ur landet, och några af de så kallade Patells eller bydomrarne hade blifvit öfver talade, att emottaga invisningar på den nya regeringen. Förre Peischwa Badscha Row, som, efter sina besittningars afträdande till indo-brittiska regeringen, ecot en årlig pension af 80,000 L. Sterling, nedsatt sig i Benares, skall icke hafva varit främmande för dessa rörelser. Hans prest och några af hans vänner befinna sig bland de missnöjde, som blifvit arresterade. Medan detta tilldrog sig i vester af Ostindien, måste i söder en anseulig arme hastigt sammandragas, emedan Radschan af Karnul öppet och på det mest trotsande sält rustade sig till krig. Bref från Hyderabal i Dekkan, (hvilket icke får förvexlas med den vid nedra Indus belägna staden af samma namn, hvilken tillhör Sindhfurstarne) förmäla, att den dervarande Nizam, en furste, som beherrskar ett gebit, större än månget konungarike i Europa, deltagit i sin grannes i Karnul planer, och, såsom det säges, afvaktar den dervarande Britliske residenten endast förbållaingsorder från generalguvernöreo, för att taga afgörande steg. I Radschputstaterna i nordvest ser det ännu mera hotande ut på den politiska herisonten. Tidningarne från Calcutta försäkra 0ss, att vi innan årets slut blifva invecklade i ett krig i dessa trakter. Likväl måste jag anmärka, att efter all sannolikhet en fullständig framgång i Kabul genast skulle förändra hela ställningen. Blott en sak kan man icke nog inpregla hos regeringen och folket i hemlandet, nemligen nödvändigheten att högst betydligt öka antalet af de Europeiske trupperne i Ostindien. Armeen, och isynnerhet de Europeiske trupperne få under intet vilkor, händelserna i Kabul eller Birma må taga hvad vänning som helst, aflägsnas ur landet. Med en Europeisk arme, som motsvarar behofvet, och en general al öfverlägsen talang, är ännu allt räddadt. Men händelserna äro af den beskaffenhet, att en ny Cive eller Wellington behöfves. Så vidt man kan komma under fund med Lord Aucklands planer, synas de vara förträfiliga, men utom det hufvud, som uttänker dem, felas oss den hand, som skall utföra dem.