Aftonbladet – 29 augusti 1839, sida 3

ör staten farligt inflyvande, och lika mycket käner sina händer bundna gexom dem som Sultan i Konstantinopel anser presterskapet, försedt med an dyliz makt, såsom ganska skadligt för hvarje tyrelse. Lyckades en reform i detta hänseende, å skulle Orienten mera hafva vunnit derigenonnm in genom alla andra, liksom den kristaa verlden senom den alltför länge inslumrade protestantisuen, emedan presterskapet ännu i Orienten, lika som fordom i Occidenten, består som en mäktig sorporation, hvilken hindrande upptrådar mot roöveringen vid hvarje dess reforimföretag. Efcer några bittra yttranden öfver deita ämne, iterkom vicekonungen till det förra penniogethemast. Jag är öfvertygade, sade han, datt stora skatter på detta sätt ävnu härstädes ligsa nedgräfja i jorden. Scden har länge härstädes varit såjar, och kunde förut icke heller vara annorlunda, så linge blotta godircket herskade. Yi voro då, liksom alla, råa, okunniza, knappt bexanta med begreppen om brott, utan endast om vär förde; men sedan jag här biilfvit herre. kan jag ned godt samvete säga, alt, så vidt min insigi rackt till och så vidi jag derom blifvit underrättad, ingen orättvisa i enskilda förhållanden tälts af mig. Jag vet all man säger, det jag sjoli trycker Fellahs, och jikväl är det lätt bevisadt, att deras rilistånd redan är dubbelt bätire och i synnerhe: säkrare, än det fordom var. Man såger vidare, au jag gjort mig till ensam egendomsherre i landet, men äfven detta är en fullkomligen faisk och ytlig åsigt af saken. Den Feddan, som hvarje Felish odiar, är, bvad den deraf hämtade afkastningen angår, att anse som hans enskildta egendom, ehuru denna är nödvändigt något inskränkt, ja, han kan till och med sälja den, d. v. s. afstå den åt en anran FelJab, på öfverenskomna viikor, men jag tiilåter blott icke att ban låter den ligga obrukad, och detta förmynderskap är hittills oundgängligt. Hans utskylder äro aldeles icke oproportionerliga, ty han betalar till styrelseu — hvad som något varierar efter lokala omständigheter — i medelta! endast femte eller sjette deien af skörden, dels i natura, deis i penningar, och det blott af en skörd, under det han af sin jord uppbär merendels två, och i nedra Egypten ofta tre skördar årligen. Dö indirekta utskylderna (apalterna) träffa ej landtbrukarer utan köpmannen. De kunna vara något trjekande, men jag är af högre skäl nödsakad av tills vidare bibehålla dem, och finnas de icie i Europa och likaledes öfverallt, ja, som man berättat mig, ofsa i ännu högre grad? Jag vet, att en Engelsman, hvars bok ni uian tvifvel läst, uppgjort en lista på allt det, som en Fellah måste besala till min regering; men denna beräkning är, från början till slut, knapt till bälften sanning, det öfriga består af falska uppgifter och ofta löjliga missförstånd. Om nämnde, beräkning verkligen vore sann, så skulle Fellatn betala mer, än han sjelf är i stånd att samla. Men edra resande komma hit och se sällan något bortom Nilens stränder, utom der fråga är om att uppsöka antiqviteter, hvilket alltid synes vara deras hufvudändamål. Blow som bisak ishemtas något rörande min administration af den förete pratmakare de tråffa.w Han anförde nu med mycken muszterhet några anekdoter om resande, hvilka berältet honom sjelf flera saker om Afrika, Arabien och vyrcien, hvartill de sade sig bafra varit ögonvittnen, bvarmed ban sjelf likväl noggrannt kände det fullkomligt motsatta förhållandet, och sedan dess, tilisde ban, måste hen tillstå, att barn, öfvertygad om de fleste af dessa berrars lättro och okunnighet, fattat en ganska klen tazka om dem i allmänbat, hvilken erfarenheten dessutom dagligen bekräfiade. Jag medgaf, att han i denna åsigt hade till en stor del ganska rätt, och att i synnerhet om honom I och hans förfarande de crimligeste uppgifter producerades af ganska obehörige domure; men detta vore också till en del ursäktligt, då icke ringa talang fordrades att utforska ea sådan man, som han, att rätt uppskatta och teckna honom. La, lala ropade han, teleng behöfs ganska litet dertill, utan endast att göra sig möda av uticta sanrirgen och derefter ärlig vilja atv äfven uttala hevnpe.a (Forts. följer.) nn na