UTRIKES. ETT BREF FRÅN KONSTANTINOPEL. Den bekante Fransyske historiske skriftställaren, Saint Marc Girardin, har för icke längesedan företagit en resa till Turkiet, enkom för att på närmare håll betrakta sakernas utveckling derstädes. Han meddelar Journal des Dåbats sina iakttagelser, och denna tidning har redan börjat gifva offentlighet åt ett par korrespondensartiklar från honom. Då författaren med mycken skarpsinnighet och lugn forskning förenar en noggrann kännedom om förhållanderne i Orienten, så hafva hans meddelanden i denna vigtiga tidepunkt eit stort intresse. I det sednaste af sina bref yttrar han sig på följande sätt, rörande ställningen och sinnesstäms ningen i Konstantinopel: cOm Mehemed Alis flotta i detta ögonblick, förenad med Capudan Paschas, visade sig vid Dardanellerna, så skulle de båda utan svårighet kunna tränga igenom Kanalen, och under folkets jubelrop ankra vid Konstantinopel. Turkarne skola med glädje helsa en kraftfull Muhamedans styrelse. De äro så afvända ifrån att känna stolt sjelfkänsla såsom Muhamedaner, att den, som åter skänker dem denna oförmodade glädje, blir deras beherrskare, deras gud. Föreställ er hvilket intryck det skulle göra, om Mehemed Ali, såsom ryktet redan gått bland folket, i egen person visade sig här, ombord på si.t amiralskepp! — Jag hör ofta här yttras, att allt nu är slut. Man har visserligen, hvad den Egyptiska frågan argår, häri fullkomligt rätt. Denna fråga är afgjord: Egypten är ifrån denna stund ett oafhängigt rike, en dynasti är der grundlagd. Detta är nu fullkomligt afgjordt. Turkiska frågan deremot är nu först börjad; hon börjar under så betydelsefulla orsständigheter, att hon måste fästa Europas 2llvarligaste uppmärksamhet. Må ran skynda sig att bringa ett definitift! fredsfördrag till stånd emellan Turkiet och Egypten och sedan egna en odelad uppmärksamhet åt Turkiet, som nu är utsalt för inre strider och oberäkneliga reaktioner. Tänk sjelf efter, om nånsin en ställning varit mera kritisk, trängande och nera i behof af hjelp. För trenne dagar sedan har en stackars sjuttonårig yngling, som blifvit uppfödd i seraljens okunnighet, med en dvärg vid sidan, som måste bringa honom att skratta, och en Uiema, som lärde honom Korar, omgjor: t sig med Osmans sabel; denne är Mabomicd II:s efterträdare, denne Turkiets stöd! Ettsvojt I barn skall alltså försvara ett svagt rike, sva