Aftonbladet – 27 augusti 1839, sida 3

— För någon tid sedan gjorde följande sorgliga händelse stort intryck på den bildade lIlassen i Prag. Triöbensee, en gammal musikdirektör, som är bekant i Böhmen för flera, ehuru just icke betydande kompositioner, hade, såsom enda skatt, tvenne döttrar, af hvilka i synnerhet den äldsta visade mycket anlag för sång och mimik, så att fadren, som med all flit utbildade dessa anlag, kunde räkna på en lugn, sorgfri ålderdom, då dottren vunne engagement vid teatern. Tillfälligtvis blef en gäng, då den bildsköna flickan var i bigtstolen, fråga om hennes tillkommande yrke. Hon omtalte för bigtfadern sina utsigter, sina familjförhällanden, men blef af denne med yttersta hårdhet och sträfhe: tillrättavisad och hotad med helvete, om hon2 motstode dessa satans frestelser. Fadren, som un der musiklektionerna snart märkte dottrens motsträfvighet, sökte å sin sida vederlägga presten: grunder, och lät ej heller hotelser fela. Den stackars flickan föll nu, sedsan hon på detta vis biifvit ansatt från båda hållen, i ett djupt svårmod, och störtade sig omsider, för att göra slut på sitt lif, från en klippa ned i vallgrafven, der hon bröt båda benen. På hospitalet blef hon väl småningom läkt och återvann bruket af sina ben, men svårligen lärer det någonsin lyckas, att återställa den nedtryckta själen. Hon år i denna stund vansinnig. Presten, som genom sitt falska nit och ifver är skulden till denna olycka, fick af sina örmän — ett tacksägelsebref! Fadren hade nog mod, att nu bestämma sin andra dotter för teatern; hon uppträdde äfven snart, men hennes föga talang varn intet bifall; bon blef uthvisslad, och förlorade förståndet af kränkt hederskänsla. På detta sätt befinner sig nu den aktningsvärde gubben, med sina båda döttrar, vid tiggarestafven. — Kappränning i Berlin. Från Berlin berättas i en skrifvelse i medlet af Juli, att en kappränning derstädes ägt rum med icke mindre än 64 hästar, alla af engelsk fullblodsras, med undantag af en enda cädel och välbördig vallack). De goda Preussarne äro i patriotisk förtjusning öfver detta nöje. — Leipzig, den tyska bokhandelns hufvudstation, eger för närvarande icke mindre än 4146 boklådor och bokförsäljningsställen, och efter Waidmanska katalogen uppgick antalet af utkomna skrifter år 4838 till 7094, hvaraf 4498 voro utgifna inom konungariket Sachsen och 4035 i sjelfva Leiprig. — Fråga har varit, att förlägga universitetet i Leipzig till Dresden, och denna idee, som äfven förekommer i Halleska annalerna, har funnit många förfäktare. Men i Dresden, liksom hos oss, är regeringen likväl af annan tanke och will heldre bibehålla sitt Upsala. — Såsom bevis på den. obetydliga kostnaden för resor nu för tiden anföres af ett skottskt provincialblad, att en innevånare i staden Perht för kort tid -sedan skref till sin kommisionär i Edinburg, hvilken i stället att svara per posto, med ångfartyget sjelf reste till Perht, hvilket kostade bonom sju pence, då han i det stället för ett bref fått betala en half pens mer. — Från Konstantinopel berättas om följande sällsamma exekution. För att gifva nationen ett godt exempel, aftappades samteliga vinförrådet, som man fann i storherrlige källaren, i Bosphoren och genom en straxt derpå utkommande firman förnyades förbuden mot drufvans ädla safier och alla andra hetsande drycker.