Aftonbladet – 26 augusti 1839, sida 3

SALIILLIBL GIV GUUUL, all Hal )a: MiUlurad inStaälla sig. Det var en munter diversion i rättens tråkiga göromål. (Tidn. f. F. St. o. L.) BLANDADE ÄMNEN — Ny expedition till Spetsbergen. Tidningarne från Christiania meddela, efter en berättelse i Tromsö tidning, följande detaljer om en expedition till Spetsbergen, som blifvit företagen och utförd med något ringare medel än der Franska, men ieke dessmindre lemnat ett mycket eftersökt resultat, nemligen det finaste eiderdun. Den företogs af tvenne våghalsar, Jonas Witbro och Olaus Wejen, båda från Levanger. Den förra hade flera gånger rest som styrman till Spetsbergen, utan att likväl vara examinerad, är 36 år gammal, af ett raskt men saktmodigt utseende, med ett ord en äkta sjögast; den sednare är snickarelärling. Resan från Levanger till Tremsö gjorde de på en öppen bit, men der lide de ett litet däck öfver densamma och tätade det med tjära, kalk och brunrödt. Försedde med en kompass, lod, och ett holländskt sjökort, styrde de norrut från Tromsö, utan att förtäl!ja något om sitt egentliga förehafvande. De fruktade nemligen att blifva ansedde såsom narrar, och nekade kredit för de till utredningen nödiga saker, derest man erfore hur vådligt företaget var. Båten var hvad man kallar en cotring) eller i Trondhjem en tiohuggare, och försedd med blott ett enda gammalt och söndrigt segel. Den 20 passerade de Fuglösundet med vestlig vind, som straxt efter förändrade sig till en stark ostlig kultje, hvilken böll i intill den 28, då de fingo sigte af Spetsber. gens taggade ryggar, mycket snarlika Lofodens öe grupper. De voro 42 sjömil från land och möttes af en mängd drifis, men snodde sig med den lilla båten behändigt derigenom, och kommo den 29 under land vid Horensundsöarne, 6 mil nordanför Sydkap eller sydligaste udden af Spetsbergen, på 769 50 nordlig bredd. På fastlandet sågo de blott isfjell, det ena högre än det andra, och i klyftorna låg snön qvar ända ned till sjön. För öfrigt var stranden bar, men intet tecken till grönska var synligt. Imedlertid förtöjde de båten vid en af Horepsundsöarne och uppslogo sitt tält på stranden. Der lågo de nu i tre veckors tid och samlade dun på holmarne deromkring, samt gjorde en fångst af 20—530 vog (720 till 4080 Norska Z) oränsadt dun. Detta skall likväl vara af en utmärkt sort, ty de samlade icke arubb och stubb) som man säger, utan togo blett det finaste, så att eiderfogeln, utan att finna sitt bo rubbadt, genast återvände dit. Den enda grönska de märkte, spirade upp genom sjelfva fogelredena, sannolikt framlockadt genom den rufvande fogelns värma. En mängd cKob: ber och åtskilliga hvalfiskar förmärktes, men inga hvalrossar. Det enda de hade att frukta var isbjörnar, hvarför de ock hvarje natt sofvo med geväret laddadt vid sidan. Den 40 anlände i en båt 4 man, som hörde till ett fartyg från Hammerfest, hvilket äfven var ute för att samla eiderdun, men kom för semt, emedan våra hjeltar redan gjort rent hus. Kusten var nu alldeles fri från is, och efter att hafva försett sig med 1!7, tunna färskt vatten, hvarpå god tillgång fanns, lemnade de den 49 Juli, med nordlig vind, Norensunds-ögrne. Pen 20 parerade de Sydkap och den 22 Bääreneiland, hvilken ögrupp Jonas Witbro antager ligga 4, sjömil längre i vest än korten utsätta. Alkerna hade redan fört ut sina ungar och lågo med dessa omkring sig 2 å 3 mil från stranden. Här sågs äfven en mängd, så kallade Navnnotker samt en stor svärra Springare, stora som en liten båt, och beständigt hoppande öfver vattenytan. Den 24 på morgonen fingo våra seglare land i sigte och igenkände till sin stora glädje, att det var Nordfuglö, från hvilken de 4 månad och 6 dagar förut under ovissa förhoppningar styrt ut i det vilda hafvet. Den 25 kommo de friska och sunda till Tromsö, uppväckande en allmän förvåning genom förtäljandet af sina dristiga äfventyr. På återresan från Spetsbergen till Fuglösundet hade de, märkligt nog, haft så godt väder och en så asmul, sjö, att en liten asexring, efter deras utsago, skulle hafva tillryggalagt det 400 mils långa afståndet från Sydkap till Fuglö, lika beqvämt som deras cOttring,. Jonas Witbro förmenar eljest, att expeditionerna till Spetsbergen bäst skulle låta utföra sig med en 40 tunnors båt, med 4 till 5 mans besättning, dels för att lätta landgången, dels för att komma igenom drifisen, som uppehåller de stora fartygen. — En beräkning af antalet barn i Paris, som åtnjuta undervisning, visar, att totalsumman af bare, som äro uti den ålder att de böra gåli skola, uppgår till 93.500; att primärskolorne, de 115 kommunaloch 524 privatskolorne deraf motItaga 46,200, pensionerna och kollegerna 3000, in lIsumma 51,200, hvadan alltså 43,300 barn sakna undervisning. sruenreemmnesun susare kinin HANDELSoch SJÖFARTS-UNDER, RÄTTELSER: