Aftonbladet – 24 augusti 1839, sida 3

alhörde Hr Assessoren Crusenstolpe och dess fri af hvilka tillförlitlig upplysning om ÖfverStåthål lareEmbetets förrberörde ordres kunnat vinnas. Fö min del kan jag omöjligen inse i hvad mån dess: personer, på sätt Hr t. f. Fogaten förklarat, kun. na äga nytta eller skada af ifrågavarande sak; ty äfven om man färutsätter, att besöken i deras fän gelse skett utan vederbörligt tillstånd, så lärer an. svaret derför, enligt Svensk lag, icke drabba dem såsom fångar, utan mig, deras väktare. Det sej således ut, som skulle Hr t. f. Fogaten hafva följ helt andra ingifvelser än lagens, då han afstäng mig från den enda bevisning, som numera är mig öfrig, sedan den i ÖfverståthållareEmbetets tjens varande Örfvervaktmästaren Liljeberg icke tveka att bestrida det af mig uppgifna förhällandet mer ordrena, och Hr t. f. Fogaten von Schoultz funni sig, i trots af min jäfsanmärkning, böra qvarsittz på domsätet. — Måhända blir Hr t.f. Fogatens af. slag på min begäran om Hr Assessor Crusenstolpe: och dess frus hörande meta tydligt och begripligt, då man kastar ögenen på närlagde skriftligs intyg, hvilket jeg, i det skick saken nu kommit, funnit mig föranlåten begära af nämnde tiil vittnen åberopade personer. Detta intrg — det der af missteg är dateradt den 48 sistl. Juli i stället för den 48 Augusti — bestyrker i alio mir uppgift, att de ord:es, till hvilkas meddelande ÖfverVaktmästaren Liljeberg nu nekar, verkligen blifvit utfärdade och att det skäl, som begagnats fr min afsättning, följaktligen blifvit för tillfället och för att huru som helst ernå ändamålet, tillskapadt. Med stöd af allt detta tror jag mig kun:a emotse, att äfven det öfverStäihåliareEmbetets beslut, hvarigenom mig vägrats att få vittnen hörde, varder af Kongl. Hofrätten ogilladt och tndanröjd:; och får jag, för den händelse, art någon ytterligare återf-rvisning af målet icke anses af nöden, ödmjukeligen begära, at vitinesskriftens utgifvare må tillåtas med ed fästa denssmmas innehåll. Utom det nu anförde, hvilket torde tillfyllest lögga i dagen ransakningens dåliga beskaffenhet, bör jag icke försumma att göra Kongl. Hofrätten uppmärksam derpå, att Het. f. Fogsten åberopar och förer mig till last en anteckning i protokollet för den 23 Juii sistl. år, då jag från tjersteu entledigades. Ai? det exemplar af detta protokoll, som förut biifvit till Kongl. Hofrätten ingifvet, behagade Kongl. Hofrätten iohemta, att någon dylik anteckning icke står ati igenfinna; och det bör för öfrigt icke lemnas oanmärkt, att jag vid efterfrågan bos protokollsföranden eriållit det svar, att ingenting vidare än det knapphändiga, som jag redan sett i segde protokoll, finnes der antecknadt. Jeg vill förmoda, att denna märkliga företeelse ger Kongl. Hofrätten anledning till någon särskild åtgärd för att få upplyst, hvilketdera protokollet är det understuckna. Härmed tror jag för denna gång kunna afbryta i det jag upprepar mina förut gjorde påståenden om ogillande af de beslut, ÖfyerSiåthållareEmbetet, så preliminariter, som hufvudsakligen meddelat. Stockholm den 24 Augusti 1839. Joh. Aug. Appelkolm. a På begäran af f. d. Vaktmästaren vid Stadshushäktet, Job. Avg. Appelbolm, varder härmed till bevis lemnadt: att under det jag var innesluten på Stadshuset, i fö!jd af det tryckfribetsmå!, för hvars behandling Svea HofRätt är vorden ställd till ansvar inför Konungens Högsta Domstol af Riksens Ständers Justitie Ombudsmas; och sedan de första dagarne af min errestetid alla besök af anåra, än min svärmor och min dotter varit mig förmenta, inträdde en dag, i slutet af Juni månad 4838, Öfvervaktmästaren Lilijeberg, beledsegad ef bemälde Appelholm, i fängelset, der min busiru och jag just då åto middag, och yttrade: aatt hen (Liliieberg) vore skickad af ÖfvercståthållareEmbetets Kansli, för att underrätta mig coch min hustru, att det hädsnefier tillätes oss, catt i fängelset emottaga besök al våra bekanta, i cVaktmästarens närvaro Min hustru teg; jag svarade: dja så! och vi fortsatte vår måltid, melan de begge Vaktmästarne sfirädde. Detta kan och skall med litlig ed af oss begge niygas, om och när sådant i behörig ordning på ordras. Waxholms fästning den 48 Juli 1839. M. J. Crusonstolpe, fi d. Assessor i Svea HofRät. I ofvanstående vittnes-atiest instämmer jag, unier edelig förpligtelse, tili alla delar. Waxholms ästning som cfvyan. Sophie Crusenstolpe, född Palmstruch. Ae — I en lärftskramhandels-bod på Ladugårds