Aftonbladet – 24 augusti 1839, sida 1

UTRIKES. ÖSTERRIKE. Från Wien utgår nu det ena brefvet efte: det andra till de stora tidningsredaktionerna Tyskland, rörande österrikiska kabinettets po litik i de orientaliska angelägenheterna. YV meddelade i går ett ur Thorsdagspostens tid. ningar, och här nedanföre följer ett annat, som står att läsa i tidningarne med snällposten går. Det kan anses såsom ett supplement til det förra, och är af följande lydelse: Vi kunna icke dölja, och förlora ingenting dervid, om vi öppet säga, att vi äro den makt, hvars betydelse, inflytande, styrka, ja tillvaro, närmast och uppenbarligast bland alla hotas af Ryssland. Ryssarne i Konstantinopel — det vill säga för oss detsamma, som att Österrike blir en makt af andra rangen. De fleste inse detta utan vidare bevis; tvenne ord åro nog, för att göra det klart för alla. Vår makt ligger invertes i vårt välstånd, i omfånget och rikedomen af vår jord, i vårt folks orubbade trohet. Om vi skola bibehålla denna inre styrka, så är framför allt nödigt, att den gyllne friden bor orubbad på vårt Adriatiska Haf, att de många tusen fartygens trafik vid våra lombardiska, illyriska och dalmatiska kuster, åt öster och sydost, måtte vara fri, jemte hela loppet af vår mäktiga flod, vid hvilken vi väl kunna tåla ett fientligt Ismail, men icke ett fientligt eller ens osäkert Silistria eller Hirsowa; samt slutligen att vi komma i allt närmare och närmare förbindelser med de vestliga och sydliga kusterna af Svarta Hafvet. Dessa äro vilkoren för vårt bestånd och vår utveckling, hvilka redan nu äro af outsäglig vigt, men i tidens lopp måste blifva ännu vigtigare, genom inträffande af vidare modifikationer i vår utrikes handel, hvartill en början redan är gjord, och hvars inskränkande genom någon mellankomst vi således för intet pris kunna tåla. Hvad nu vår politiska makt utåt angår, så ligger densamma icke blott i vår ställning såsom representant af den konservativa principen, utan såsom dess förste beskyddare och försvarare. Om Österrike icke kan neka, att det sedan längre tid icke mera ensamt intager denna första plats, utan är tvungen att dela den med en mäktig granne, så ligger den faran nära, att genom samme grannes vidare utvidgande efterhand biifva alldeles trängd ur denna ställning, och undanskjuten på en plats af andra rangen. Det är klart, att det väsentligen vore detsamma som en afsägelse, att frivilligt underkasta sig ett sådant öde, och ej med all kraft kämpa deremot. Då det nu är erkändt, att vwilkoren för Österrikes inre och yttre makt ligga i dessa förhållanden, så ligger dess svaghet, icke mindre erkäadt, i olikheten af de folkstammar, som äro förenade under dess spira. Monarkiens undersåtare äro till hälften Slaver; många genom härkomst och trosbekännelse beslägtade med Ryssarne, och så mycket mera utsatta för inflytande från dem, som de äfven geografiskt stå dem nära. Så invecklade äro således våra förhållanden till vår granne, att han icke är blott i den belägenheten, att han kan minska vår makt, utan derjemte äfven öka vår svaghet. Af dessa antyd————EE—C—JLF FFFFHFUVHrBR KKR RR EEE ES RAN