Aftonbladet – 23 augusti 1839, sida 2

BOKHANDELS-BULLETIN. Uppmaning till menniskovännen : betänk TYsI ligheten af dina likars och din egen förtida begrafning, och vidtag säkerhetsmått deremot; af en Läkare. . (Slut från gårdagsbl.) Som bevis att en menniska är död, plägar man vanligen anse följande: Att kroppen öfverallt är alldeles kall och stel; afstannad puls och andedrägt; orörli het och känslolöshet, eller deglikhet i muskler och nerver; att blodet ej rinner utur en öppnad åder, brustna och infallna ögon; röda eller blyfärgade likfläckar; liklukt och förruttnelse. Öfver osäkerheten af alla dessa tecken (med undentag af det sista eller förruttnelsen) som nästan aldrig fullständigt och liktidigt infinner sig, må anföras mågra ord. Kroppens allmänna kallhet eller lifsvärmens trängande till de inre delarne kan vid åtskilliga tillfällen äga rum, i synnerhet hos dem, som blifvit som döde uppdragne ur vattnet, och äfven vid långvariga dåningar, hvilka kunna anses såsom ett slags skendöd, och likväl är lifvet hos dessa i behåll, och återväckes merendels genom tjenlig och öm behandling. Kroppens och ledernas stelhet förekommer merändels i förening med den nyssnämnde kylan, men ofta härrör den blott af ett allmännare eller partiellare kramptillstånd, efter hvars upphörande lifsfunktionerna ofta sjelfmant framträda i full verksamhet.) Afstannad puls och andedrägt äro lika osäkra tesken af em verklig död, ehuru man vanligtvis på dessa svaga skäl grundar dödsdomen öfver den skendöde. Med fingret förmår man icke upptäcka de svaga rörelser, som kunna äga rum i hjertat och de inre blodkärlen, hvilka dock antyda lifvets närvaro. Ått äfven ett längre uteblifvande af blodomloppet och andedrägten inträffar med lifvets bibehållande och återframträdande, bevisas af vissa djurs vintersömn. Blodomloppet och andedrägten stå i ett så intimt förkållande till hvarandra, att då den ena upphör, upphör äfven det andra. Hos dem, som blifvit qväfda, vare sig i vatten, genom hängning eller annorledes, kan intet spår märkas af luftens indragande i lungorna, eller af pulsen, och detta tillstånd kan räcka i flere dagar; likväl finnas många exempel på, att sådane menniskor, under gynnsamma yttre tillfälligheter, återkommit till lif. 9 a Å Orörlghet och brist på känsel köra likaledes till de mycket csäkra dödstecknen, ty hos drunknade förefinnas båda, och dock lyckas man ofta att återkalla dem till lifvet. Under ett anfall affallandesot är all känsla fullkomligt borta, men vi vete huru hastigt den af sig sjelf återkommer. ij Slapphet i musklerna, hvaraf följer underkäkens nedbängande och excrementernas medvetslösa afgång, inträffar icke sällan äfven hos sjuke, och antyder blott en mer eller. mindre utbredd lamhet. Äfven det för känslan deglika i musklerna, hvar) De, sem vid.sten4 vinter funnits liggande ute, stela och tilkHtseeNdeh döda, bafva genom försigtig oc NR NAT uppvärmning återkom.