Aftonbladet – 23 augusti 1839, sida 1

ORIENTEN. En ganska märklig korrespondensartekel, daterad Wien den 9 dennes, läses uti Leipziger Allgemeine Zeitung. Den synes vara fluten ur någon officiell eller halfofficiell penna, och förtjenar all uppmärksamhet, med hänsigt till Österrikes politik i den Orientaliska frågan. Vi meddela derföre här nedan en öfversättning af Idetta bref. aDet härvarande (Wienska) kabinettet — heter det — och det Engelska, som väl inse att de nuvarande styrelseförhållanderne i Konstantinopel icke hafva någon utsigt för sig till bestånd, och att de dervarande stridigheterna blott kunna befordra Rysslands och Mehemed Alis förenade bemödanden, hafva redan förklarat, att de på allt sätt, och i nödfall genom våld, ämna tillbakavisa hvarje ytterligare vicekonungens framryckande och hvarje derigenom föranledd faktisk intervention af Ryssland, såvida det icke, till lugnande of alla farhågor för Turkiets sjelfständighet, medgifves de trenne öfrige makterne act låta sina flottor passera Dardanellerna, så snart en Rysk eskader vill passera kanalen till Konstantinopel. Man betviflar högeligen och med skäl, att Ryska kabinettet medgifver detta och derigenom frivilligt afstår från traktaten i Unkiar-Skelessi; men man har icke destomindre beslutit ait stå fast vid denna fordran, till och med äfven i händelse, att Frankrikes ännu icke definitift erhållna accession ej skulle stå att vinna, hvilken man dock så mycket säkrare hoppas, som samma frihet blifvit yrkad för dess eskader, som för den Österrikiska och Engeiska. Huru föga dock Ryssland öfverhufvud är hågadt, att i denna angelägenhet öfvergifva sin egen väg, bevisar redan dess bestämda vägran att taga del i den kongress, som blifvit föreslagen att hållas i Wien, och således torde, ifall icke helt egna förhållanden inträffa, frågan om Turkiska rikets oafhängighet blott blifva afgjord genom svärdet; ty man har redan kommit ifrån hvad förut talades om integritet jemte oafhängighet, och är gerna beredd att bevilja paschan af Egypten allt hvad han begärde före krigets utbrott, och i nödfall ännu mera, om blott ej Ibrahim Pascha marcherar på Konstantinopel; men att bevara Turkiets sjelfständighet, derför vill man sätta allt på spel, till och med Europas fred. I denna anda har man icke blott redan gjort ganska tycliga framställningar till Ryssland, utan äfven utanför den diplomatiska vägen gått ännu ett steg längre, och offentligen låtit erinra Ryssland derom, att denna makt, dika med alla andra makter, har orsak att sky ett krig, emedan hon wicke Vän vara utan farhåga för en af sina införlifvade länder, som så lätt och när som helst kunde bringas i jäsning. Ora Ryssland kommer att fråga efter denna allvarliga påminnelse, hvilken, såsom man här tillförlitligt känner, flera gånger blifvit muntligen gjord åt Hr Tatitscheff (Ryska ambassadören i Wien) om också i den mildaste form, det får man se; men sannovulikheten af att den skulle medföra någon verkan minskas allt mer och mer, isynnerhet då man är något mera invigd i de härvarande förhållanderne, och närmare förtrogen med den fot, hvarpå nu sednast sakerna kommit emellan härvarande utrikes ministere och den Ryska ambassaden. I sanning, stormens utbrott är närmare än man tr rr, och eh ru stor möda m n äng Tr sig, att bearbeta och länka den härvar.nde börsen för sinnenas lugnande, så skulle man ganska mycket misstaga sig, om man af de till större delen obetydliga kursvariationerna härstädes droge den slutsatsen, att stormen ännu är långt borta; ty om ej hufvudpelarne för hirvaa rande hörs, i anseende till sin egna ställning i förhållande till det sednaste lotterilanet, til och med emot sin öfvertygelse vore tvungna att arbeta för kursens höjbing, så skulle verkligen vår börs, betraktad såsom politisk baros meter, stå djupt under ostadigt. Men huru länge denna pappers-allians skall våga att gifva sig till pris åt de oundvikliga faror, med hvil. ka dess egen pung hotas vid en oförraoodad bändaAalaa AAL AmmnmAaA Las KRHe oo 420 Ho