Aftonbladet – 22 augusti 1839, sida 2

Uti MM 163 af detta blad, för den 47 Jul fanns infördt ett utdrag ur den artikel, som tidningen Göthen den femte för den 43 i samma månad innehöll, i anledning af en i Aftonbladet införd beskrifning på Lidbäcks schavottering. Uti JM 84 af Göthen klagar dess Red. i en till oss adresserad artikel, att nyssnämnde utdrag blifvit af oss försedt med en ingress, som skulle kunna komma mången af Aftonbladets läsare att tro, det Göthen velat framställa C. H. Lidbäck, såsom den der oskyldigt blifvit dömd till det straff han undergick. Göthen anmodar, med anledning häraf, Aftonbladet, att ur den ifrågavarande uppsatsen reproducera de punkter, i hvilka Göthens Red. på det bestämdaste ogillat Lidbäcks förhållande, för att ifrån dess karakter aflägsna den skugga, som vår oriktiga framställning förmenas hafva kastat på densamma. I anledning häraf tillåte vi oss att reproducera den ifrågavarande ingressen i NM 463 af Aftonbladet. Den lydde som följer: aTidningen Göthen med dagens post innehåller en lång sentimental uppsats, i anledning af den i Aftonbladet influtna korrespondensartikeln, angående f. d. handelsbokhållaren Lidbäcks schavotterande. Den motsäger ej riktigheten af brefvets ina nehåll i en enda punkt, men betraktar dess insändande såsom en hämdlystnad, och Lidbäck såsom ett offer för förföljelse, hvilket man väl svårligen san säga, då han dragit vexlar på falska namn och visat sig såsom en af de uppsåtligaste och största vedragare. Vi fråga om hans handling var bättre in en sedelförfalskares, som af lagen är dömd att längas? — För öfrigt beskrifver Göthen den senation, som varit rådande i Götheborg, då L. schafotterade, på sätt som följer:, — — — Detta var hela den ingress, hvaröfver Göhen klagar. Att vi togo dess mening så, som ade den varit, att Lidbäck verkligen bäfvit örföljd i olyckan genom den till Aftonbladet nsända korrespondensartikel, torde hafva en örsvarlig ursäkt i sjelfva öfverskriften på Göhens artikel, som kallas: H. C. Lidbäck och ans förföljaren. Deremot få vi, i fall det efer läsningen af våra här intagna ord, mot förrodan, skulle behöfvas, förklara, att vi vissergen aldrig tänkt eller velat insinuera, det öthen på något sätt tagit Lidbäeks brott i ;irsvar, utan endast, att L. genom artikeln önt nästan mera deltagande än han Göm fter denna förklaring förmoda vi, att Göthens,