Aftonbladet – 21 augusti 1839, sida 2

inier hade gjort en dragning åt venster, med fronten bakåt, under en vinkel af ungefär 690 :grader; men då tfölen af Ibrahim Paschasj colonner icke kunde räcka upp till höjden af :byn Nisib, emedan Turkiska artilleriets väl .närda eld hindrade dem derifrån, så gaf Soliiman Pascha befallning åt alla sina trupper, att uppmarchera i slagordning med fronten åt venIster, och den Egyptiske generalen manövreraide beundransvärdt under Turkiska artilleriets förfärliga eld, med samma ordning som på ett exercis-fält. I detta ögonblick började en y!iterst liflig eld från 3 å 4 kanoner på ett aftånd af 4200 metres; denna kenonad räckte , timma; Egyptiska artilleriet, som sköt :ganska snabbt, hade bortskjutit sja ammuni!ion, ioch blef nödsakadt att moderera sin eld, till :dess reserv-ammunitionen hunnit fram. Detta ar ett kriliskt ögonblick för Egyptiska armåen; :46 bataljoner af högra fiygelns första och anra linie hade redan, i stor oordning, gripit ill flykten, och nu gaf en af Hafiz Paschas Europeiske ordonnansofficerare honom dei rådet, att anfalla Egyptierne med bajonetten. nder det Hafiz Pascha tvekade och lomuade det gynnande ögonblicket obegagnadt, tvingade Soliman Pascha, understödd af sina adjuianier, de fiyende, med sabel i hand, att återvända till slagfältet, under det Turkiska artilloriets mördande eld. Sedan Ibrahim Paschas grofva ammunition framkommit, började åter, på ett afstånd af 600 metres, en väl underhållen kartesch-eld. I detta ögonblick var det som Hafiz Paschas irreguliera trupper, i största oordning, grepo till flykten; Hafiz Pescha och bans ordonnansoflicerare huggo med sabeln in på de flyende, för att tvinga dem att vända om; men all öfverbefälhafvarens energi var förgäfves, och de Turkiske trupperne, som stodo i en förfärlig kartesch-eld, började fly. Oordningan blef allt större och större, i trots af Hafiz Paschas verksamhet och tapperhet, och hans EuropeiSke officerares uppoffring. En stor del af infonteriet, som under bataljen visat temligt mycken köld och mod, öfvergaf slagfältet och kastade sina gevär; Turkiska kavalleriet, som genom sin chefs dåliga förhållande icke hade tagit någon del i träffningen, drogs med på flykten af de irreguliera trupperna och infanteriet ; det osktadt verkställde kavallertet ensamt återtåget med ordning, och Seraskiern Hafiz Pascha drog sig med resten af sin armå tillbaka på Marasch. Turkiska armäån lemnade öfver 400 kanoner, sin tross och ammunition på slagfältet. Krigskassan, bestående af 48,000 pung gar (5V. million francs), blef dock räddad. At de fem Europeiske officerare, som befunno sig i Haliz Paschas armå, blef en tilifångatagen vid ett kavallerianfall, då han höll på att åter i linien uppställa flera batterier, hvilka voro på reträtt, för att hindra dem falla i fiendens händer. Turkarne hafva i döda ocn blesserade förlorat 4000 man; Ibrahim Paschas förlust belöper sig till 3200 man; men hans sårade äro det nästan alla dödligt. Man måste göra Turkiska infsnteriet den rättvisan, att det ådagalagt mycket mod och ståndaktighet, men det blef ty värr icke understödt så, som det hade bordt blifva. Förlusten af slaget måste tillskrifvas följande orsaker: Att man icke lyssnade till de Europeiske officerarnes råd, då de reslogo: 4) att de Turkiske trupperne icke skulle lemna en höjd, som låg 800 möetres framför centern af deras front; 2) att de borde anfalla med bajonetten, då Egyptiska armåens eid aftagit och fyra af dess regementen voro i oordning. Turkarne hade kunnat, deplojerande en echelons, regementsvis, med venstra flygeln i teöten, bilda en konkav slagordning emot ttterne af Ibrahims3 kolonner, och utveekla en ofantlig kraft, emedan de trenne serskilda vapenslagen då skulle i harmoni hafva agerat på den punkt, som utgjorde nyckeln till träffningen. RRENO Tumult i Köpenhamn. Den 314 Juli föreföll i den Danska hufvudstaden ett uppträle af oordning, som torde medföra obehegliga följder för åtskilliga af deltagarne deroti. Förloppet berättas sålunda: Vid borgare-artilleriets vapenöfningar på Amagerfelå yttrade sig nämnde afton och serdeles vid hemmarchen Mill staden en högljudd ovilja emot korpsens befälhafvare, Majoren och Garfvaren Eberlin, som, isynnerhet vid korpsens åtskiljande i Christianshavn, öfvergick till starkt bulier och kränkande utrop. Man åtföljde Hr Eberlin, som var (till häst och ej kunde göra sig läs från den påträngande massan. Med hvarje ögonblick växte mängden och med detsamma förolämpningarne och oväsendet, samt urartade slutligen till handgripliga våldsamheter. Skälet dertill skall vara, alt Hr Eberlin, i egenskap al konstiluerad exercisinspektor befallt, att de nya mediemmarne af korpsen, som en dag uteblefvo vid vapenöfningarne, nästa gång skulle, medan de andre hvilade, exercera, för att ersätta det försummade. Som detta icke avstod borgraree,l.