Aftonbladet – 21 augusti 1839, sida 2

UITvy BIL Hd dLSLE UCLUGe I fig SIV Yala WL bästa och förnuftigaste, uten derföre, att han antager den vara lättare verkställbar, det vill säga, såsom en mera praktisk utväg att komma till ett resultat. Friherre Sprecgporten är icke ensam om detta skäl. Tvertum, — och detta bör noga märkas —, har ået knappt funnits någon bland dem, som slwit sig tili stånd:valsprincipen, hvilken icke otvunget erkönt, att det visserligen vore bättre och ändamälsin!igare, att det skulle göra representationen både mera nationel och mera kraftfull, om men kunde få den sammansatt genom ailmänna vsl, men de hafva, lika med Friherrn, ansett sådant under nuvarande förrållanden omöjligt, cch derföre entagit att man, hellre än att exrbålla ingenting, horde nöja sig med nigovting roinire fullkomligt, enär detta i alla fall hade ett givet företräde framför den fyrdelta organisationen, sådan den ru befinnes. Häruti hsfva de också alla i vår tanka haft fullkomligen rätt, så vida nan nemligen antager sjelfsa förutsättningen, hvarifrin slutföljden drages, eller att en genom allmänna val sam-mansatt representation vore att anse såsom alldeles omöjlig att geromdrifva. Vore detta på förhand gifvet, så vore det till och med eit förräderi mot den goda saken, att icke sluta sig till jemknings-åsigten. Men det är just sjelliva denna förutsättning, som vi på goda skäl anse kunna dragas i tvifvelsmål. Antagom nemligen for ett ögonblick, att en gifven plwaiitet ibland nationen vore af lika tanka i denna fåga med Hr Friherre Sprengtporten, med Hr Kapten Lindeberg i dess förslag: Sverge i framtiden, med Grefve Spens, med Förf. till det andra af de nyligen utkomna representations-förslagen, m. fl., hvilka ala, af samma skäl som Frib. S., slutat sig till stånds-val-priceipen. — fvarpå hvilade då denna pluralitets val af system? Jol! såsom nyss sades: icke derpå, att de sjelfve voro öfvertygade om dess företräde fraraför ett rationelt valsystem, utarj tvertom, deruppå, att hvar och en för sig trodde, ait de öfriga skulle vara obenägna för de allmänna valens princip, och vilja hindra dess framgång. Om det sålunda, när alla rösterna öfverröknades, skuile befinnas, titt allesamman för egen del ansåge de allmänna valen i sjelfva verket förnuftsenligare och bättre, cch att således de opinerande samtligen gått blindbock med hvarandra, så behöfdes det ju blott att taga bindeln ifrån ögonen, det vill säga, att få reda på hvad hvar och en tänkte i hufvudsaken, utan afseende på de öfriga, för att finna, det pluraliteten slutligen i sjelfva verket vore för den rationella principen. Häruti ligger, efter vår ölvertygelse, nyckeln till hela representations-frågans behandling, hvars praktiska del blir, att om möjligt på förband söka utröna majoritetens opinion i hufvudsaken, utan afseende på biomständigheter. Man bör visserligen icke föreställa sig, att detta är någon lätt sak; den fordrar både plan och omtanka hos reformernas vänner, då de, som hafva intresse i bibehållandet af fyrdelvingen, sannolikt skola göra allt, för att förekomma det, som kan leda till ett verkligt representatift statsskick; och pressen har i detta afseende ett lika högt som grannlaga syfte att fullfölja. Men innan vi kunna närmare inlåta oss på denna del af frågan, som kunde kallas den taktiska, lärer det vara alldeles nödvändigt, att uppehålla sig vid en annan punkt af Fiih. Sprengtportens citerade yttrande. Hr Friherren har nemligen, såsom det enda alternativet mot stånds-valen, och såsom en nödvändig tillhörighet till en af nationen vald representantkammare, fästat sig vid Grefve Björnstjernas förslag, att dertill foga ett på börds-privilegier grundadt Öfverhus med lika andel i lagstiftningen, närmast efter mönstret af det Engelska, och anser, eller, såsom han sjelf kallar det, amedgifvern, alt af efterbildningar är denna den cenda, som kan eller bör komma i frågap. Om vi skulle dela denna tanka med Hr Friherren och anse ett privilegieradt Öfverhus utgöra det enda möjliga eller närmast antagliga vilkoret för en representation med allmänna val, då medgilve vi visserligen, att Hr Friherren har obetingadt rätt deruti, att ett sådant förslag ej kunde hafva någon utsigt till framgång hos nationen, Det vigtigaste skäl, Grefve Björnstjerna uppställt för den stora makt och andel i lagstiftningen, som han sålunda vill förvara åt Adeln, är, att denna ännu här i Sverige besitter en nästan större del af den fasta förmöe heten än i sjelfva England. Vi torde fr les kunna visa, att detta skäl i sjelfva förfaller, derigenom, att nyssnämnde f het är så ywterst ojemnt delad, att liga rikedomen finnes samlad på ir trettiondedel af adelsmännens anta., ga mer än en tiondedel är så bergad, kan lefva af egna tillgångar, men de öfriga tiondedelarne måste söka sin utkomst i hofvets eller statens tjenst. Men utan afseende härpå