Aftonbladet – 21 augusti 1839, sida 2

nären sjell begart, det hans bridstoder matte ställas så, alt dagen föll på dem från venster, hvilket här jemväl skett. Vi anföra detta till dea kraft och verkan lag förmår, öfverlemnande åt andra; smak att finna sig belåtna med, alt man gjort den herrliga fornlemningen i någonting lik andra, när hon för öfrigt är dem så oändligen olik, samt erinrande, att vi ej tadla den plet: de båda statyerna fått, i och för sig sjelf, utan endast beklagat, att de kommit i ett grannskap, som mås:e bli farligt för hvarje modernt konstalster. Vi tro tvertom, att deskulle stå ganska bra och hafva sin riktiga dager, om endast Endymion flyttades undan och ställde3 t. ex. emellan Oden samt Amor och Psyche, Den sistnämnde gruppen tål bättre vid g:snn skapet, ceh Oden förblandas på intet sätt dermed. — Githeborgs Handelstidning berättar, att en serenad biifvit gifven åt M:le Jenny Lind, focen före hennes afresa från Götheborg, sedin hon redan gått om bord på ångfartyget Platen. E:t stort antal amatörer hade deri deltagit, hennes tacksögelse besvarades med lifliga hurrarop, och afskedets stund rörde djupt ej mindre sångarne, än sångerskan.c En dylik hyllning lemnades här om dagen hir på Djurgåreen åt Fröken von Schoultz. Omkring 20 unga män, en del sångare, hade en deg i förra veckan i ett par båtar företagit en promenad på vatinet och begifvit sig till Djurgårdskanaler, invid hvilken Fröken von Schoultz bor vid Rosenhill, och uppstämde från stranden midt öfver några sånger. Fröken von Schoultz lärer dervid haft den utmärkta artigheten, att besvara denna belsning med afsjungandet al en italiensk aria. Seen He Friherre Sprengtportens förut i denna tidning korteligen omnämnda brochyr, kallad Tankar i vepresentationsfrågan, har redan i förra veckan utkommit i bokhandeln, och läsarea väntar således med skäl af oss en närmare och mera fullstindig granskning af det förslag, som deri biifvit uppstäldt till en representationsförändring. Det är likväl en hufvudsak vid diskussionen öfver detta, lika vigtiga som vidlyftiga ämne, för hvilket, om möjligt, hela nationens uppmärksamhet ifrån början till slut behöfde tagas i anspråk, att icke i förtid låta sig af något mästringsbegär i smått afledas från de delar, som omfatta de vigtigare principfrågorna, in på mera reglementariska detaljer och uttrötia läsarens tålamod med tvister om de sednare. Dessa stora principfrågor och deribland främst de tvenne, huruvida representationen bör sammansättas genom allmänna val eller ståndsvis, samt om någon i följd af börd eller verkställande maktens utnämning privileglerad öfre kammare bör finnas eller icke, måste först afgöras, innan man kommer till det öfriga; och endast så vida, som det ena eller andra förslageis detaljer kunna inverka på omdömet om nyssnämnde frågor, synas de tills vidare förtjena att tagas i öfvervägande. Nödvändigheten af denna utgångspunkt synes Friherre Sprengtporten äfven hafva uppfattat uti inledningen, deri han öppet gifvit tillkänna orsaken, hvarföre han hellre fästat sig vid ett system, bygdt på ståndsval än vid allmänna val. Han har derigenom för en recensent underlättat möjligheten alt genast företaga undersökningen i den rätta ändan, utan att behöfva uttrötta läsaren med en mängd tediösa biomständigheter, och vi skrida således genast till den hufvudpunkt, deri han redogör för orsaken till sitt val. Sedan Frihberrn i korthet omnämnt de olika utvägar, som erbjuda sig vid en samhälisreform: den ena, att hemta beståndsdelarna till den nya byggnaden utur tankans och den allmänna verldserfarenbetens område allena, och den andra, såsom han kallar det, aatt låta reformen utveckja sig ur bestående förhållanden,, yttrar han, pag. 40: Förf. hyser för sin del ingen obenägenhet för en representation efter Englands mönster, i nära öfverenpss:ämmelse med det förtjenstfulla förslag, som af Hr Grefve Björnstjerna blifvit framställdt. Han har till och med svårt att inse, hvarföre Englands representationssält, hvars företräden erkännas af Europas största tänkare, och som dessutom bäst bevisas af Englands makt och storhet, icke skulle kunna trifvas lika väl under Sveriges himmel, som under Frankrikes, Hollands, Belgiens, Bayerns, Wärterbergs och Badens luftstreck. Han mredgifver, att af efterbildningar är donna den enda, som kan celler bör komma i fråga; men ban föreställer sig, att det blir omöjligt, att med alla de kontraherande parternas bifall nu i Sverige kunna åstadkomma en förändring i representationssättet, hvars första vilkor är, atttillerkänna de bögre samhällsklasserna, medelbart eller omedelbart, en dubbel representationsrätt i tvenne kamrar, hvaraf den ena skulle uteslutande tillhöra dem.n De båda hufvudfrågor, hvilka inneslutas i denna punkt, äro hvar för sig af ett så oberäkneligt inflytande på det hela, att de äfven måste hvar för sig afhandlas. Det första således, som man inhemtar af den nu citerade perioden, tillika med ett par andra efterföljande, är att Hr Friherre Sprengt