Aftonbladet – 20 augusti 1839, sida 3

gel, 2 CCHRER Han nNonom varit förlorad. Såre de I befanns vöra dödligt, och sedan Portugisaren någr: :6, månader sväfvat mellan lif och död, dog han såsen 381 offer för sin ädelmodiga gerning. eElvira, så bette den räddade, hade med alla tack. Na lsamhetens band fåstat sig vid sin räddere. Hon all hade erhållit tillstånd att vaka öfver honom under eojhens sjukdom. Vittne till hennes ömma och uppsl märksamma omvårdnad, så väl som till mildheten I, I och tålamodet i hennes karakter, intresserade sig Kl doktorn lifligt för henne och, då han erfor, ait bon !-j var faderoch moderlös samt derjemte fattig, ertlbjöt han heane sin hand och gifte sig kort tid ti derefier med henne. -) Miguel Acunha hade et dubbelt motiv att ingå Hl detta i anscende till åldern icke alldeles passande åläktenskap. Han ville icke allenast göra sig förI säkrad om en älskande och dygdig ledsagerska under sin ålderdora, utan äfven bryta en olaglig förtl bindelse, sem sedan lång tid tillbaka tryckte honom, oeh den han uti ett svagt ögonblick ingått il med en då ännu ung persor, vid namn Xaviera. Yi Detta fruntimmer, begåfvadt med en penningkär och bögt sträfvande karakter, hade hoppats bringa tl doktorn derhän, att, om är han icke ville taga henne till hustru, han åtminstone skulle försäkra Ilhenne om en oberoende framtid. Hon blef ock mycket uppbragt, då hon såg sitt bopp sviket, samt svor att taga hämnd,.så snart ett gynnande tillfälle I dertill erbjöd sig. ) Någon tid efter Miguels bröllop dog en af hans bröder och efterlemnade en son, hvilken: doktorn såsom eget barn i sit hus upptog. Den unge Pacheco, aderton år gammal, syntes i början med: tacksamhet erkänna sin faderbroders ömhet och omsorg, men snart begynte han, hänförd af häftiga jidelser, en oordentlig lefnad, dex hvarken doktorns myndighet eller Elviras milda böner kunde hämma. Detta hans uppförande var isynnerhet föranledt af Xavieras konstgrepp;: ty trogen sin ed att hämna sig på Miguel, emedan ban öfvergifvit henne, hade detta fruntimmer icke så snart blifvit underrättadt om den unge mannens inträde i sin farbrors hus, som hon genom alla: medel, hvilka stodo till hennes tjenst, sökte ådraga sig hans uppmärksamhet. Hon gal derföre akt på alla hans steg, och så snart han trädde utom huset, antingen det var för att spatsera eller att gå i kyrkan, förfelade hon ieke att komma honom i vägen. Denna hennes ihärdighet medförde slutligen det resultat, som hon deraf lofvat sig; den unge? Pacheco fann sig smickrad af den förekommande artighet, hvars föremål han var. De ständiga mötena gjorde honom dristig, och en dag vid utgåendet ur kyrkan började han med henne ett samtal. Sedan isen en gång var bruten, gjorde deras förbindelse hastiga framsteg. Xaviera tog honom med sig hem, och lika skön, som listig, blef det henne icke svårt att sätta ett ungt och eldigt hjerta i låga. Underkufvad af hennes behag, iefde nu Pacheco endast för henne, såg allt endast med hennes ögon, kände ingen annan moral, ingen annan religion än den, som hyllades af föremålet för hans kärlek. Han delade alla hennes sympatier, likasom hennes hat. Då Xaviera kommit så långt, dröjde hon ieke uti sin ätskares hjerta utplåna den tillgifvenhet ech aktning, ban dittills hyst för sin farbror. Mer än en gång stal Pacheco, på sin förförerskas afskyvärda inrådan, från doktorn betydliga summor, hvilka befordrade Xavieras tygellösa slöseri, och snart förskräckte honom icke mer den tanken, att vanära sin farbror, genom förförandet af hans maka, hvilken han älskade mer än sitt eget lif. Elvira var utmärkt vacker, och den unge Pachecos lättrogna fäfånga misstydde den milda, kärleksfulla ton, med hvilker hans tante försökte rycka honom undan en lättsinnig och oordentlig lefnad. Snart tillskref han en öm känsla det, ssm endast härledde sig fcån önskan, att å:erföra till pligt brorsonen till den man, som hon vårderads och bade att tacka för en lycklig existons. Pacheco hade sålunda en dag den djerfheten, att för henne besänaa sin brottsliga böjelse. Elvira förbjöd horom, att från denna stund visa sig för hennes ösoR, men hon underrättade likväl icke doktorn om 1ans lastbara uppförande, för att icke störa dennes inneslugn. Förödmjukad af sin tantes föraktliga bemötande ;ch upptänd af vrede, gick Pacheco till Xaviera ch berättade hela förloppet. Om denna nu äfven cke kände någon kärlek för Pacheco och endast jetraktade konom säsom ett verktyg för hennes jämnd, fann hon sig likväl mycket förolämpad af len nya lideisc, som uppstått i hennes älskares jerta. Först utbröt hon i förebråelser; men snart ana hon, att denna nya kärlek kunde befordra ranerna för hennes hat och hämnd, och sedermea uppbjöd hon allt, som var i keanes förmåza, ör att undarblåsa och befrämja Pachecos passion. länförd af sin kärlek, försökte icke den lättrogne Pacheco att göra sig redo för detta besynnerliga ppförande hos hans älskarinna, och gick derigeom blindt i snaran. Först visade Xaviera honom omöjligheten att ippnå sin afsigt på vanlig väg. Elviras klokhet ch sediighet voro för allmänt kända, för att tillåta wonom den minsta förhoppning. Imetlertid kunde wennes hjerta icke heit och hållet vara känslolöst ör kärieken, ty för henne var Miguel snarare en oder än en make. Xaviera fortfor i denna ton ch gjorde Pacheco begripligt, att han endast geom en hastig öfverrumaling kunde besegra Elvias dygd, samt att han måste våga ett djerft men fgörande slag. Den 23 Oktobar 41856, omkring kl. 7 på aftonen.