Aftonbladet – 19 augusti 1839, sida 3

uvi kommer oss riktigt ihop, och det blir väsen aaf så skulle han tro, att det icke vore ett, utan atjuge. — Uti England har i år en bögst intressant ocH vigtig uppfinning blifvit patenterad, att göra kläder vattentäta. Härvid invänder någon måhända, att detta icke var något nytt, emedan vattentäta kappor säljas öfverallt i bodarna; men den nu ifrågavarande vattentätheten erhålles icke genom detSförutkkända sättet af tvenne tygers sammanpressande med en fernissa af kautschuck emellan, utan kan gifvas åt hvad tyg som helst, genom någon behandling, som utgör patent-ägarnes hemlighet. Ett bolag bar bildat sig i Lordon för denna febrikation och gör redan ofantliga affärer. Man kan till deras fabrik skicka en redan färdigsydd klädeseller bomullstygs-rock och får om några dagar igen den, till utseendet likadan som förut, men man kan nu kasta den i sjön och taga upp den igen eller gå i den häftigaste regeskur dermed, utan att vattnet tränger igenom. Vi sågo häromdagen en så preparerad regnkrage af tunnt kamlott. Tyget var ej tätare, än att man, när det hölls mot dagen, kunde, såsom vanligt, se ljuset mellan trådarna. Likväl, då man med börnens upphållande, formerade en påse i kragen och slog ett halfstop vatten deri, trängde icke en droppa igenom, förr än det ordentligen kramades fram. Priset för preparerande af tyger på detta sätt är likväl temligen dyrt och kostar, i Svensk myrt, 4 Rdr 46 sk. Res alnen. — För några minader sedan föröfvades i tullpackhuset i London en, betydlig stöld. Tre Judar lyckades nämligen att medelst falska papper åtkomma tvenne säckar guldsand af öfver 2000 Pund Sterlings värde. De blefvo likväl efter någon tid upptäckte ock umgälla nu sitt brott i ett af Londons fängelser. Händelsen väckte imedlertid ovanligt uppseende och ingaf direktörn för teatern Garrick, Mr Benvil, förmodan, den att en komedi, hvaruti de förnämsta omständigheterna vid ofvannämnda stöld figurerade, borde biifva en god kassapjes. Han vände sig till en af teaterns vanlige författare, och en Lördags afton, i slutet af förra månaden, gafs för första gången: The Golddust (guldsanden), komedi i tre akter. Långt inpan ridån uppgick var salen öfverfylld af åskådare; oaktadt den starka hettan fanns icke en enda biljett oså!ld, och Mr Benvil gnuggade bänderna af glädje öfver sitt lyckliga påfund. Men knappt hann ridån uppgå, innan ett förfärligt oljud uppstod; 300 mosaiske trosbekännarex hade förenat sig, för att med pipande och trummetande, omintetgöra denna nya guldsandsaffär, och lika många svartlockiga Israelsdöttrar bistodo sina trosförvandter med en diskant, för hvilken Canaans gråterskor skulle hapnat. Aktörerne skreko som förtviflade, men hvarje stafvelse kastades tillbaka i pappersskyarne öfver deras hufyud; Israels barn vunno en fullkomlig seger. Mister Benvil förlorade likväl icke modet. Då tredje och sista akten var genomstormad, lät han öppna ridån, steg fram till rampen och gjorde tre djupa bugningar. Gentlemen and Ladiesc, sade han, den, som önskar att se ännu en rervresentation af The Gold-dust, täcktes till tecken deraf upplyfia handena. I ögonblicket sträcktes vid pass 3000 händer mot höjden, stora, knotiga knytnäfvar och små bländande fruntimmershänder. Salen framställde scenen af en allmän hyllning, vid hvilken endast de trehundra Judarne förblefyo sittande. Några af dem fattade imedlertid mod och protesterade vid de tre patriarkernas Gud mot detta listiga sätt, att utröna allmänna rösten, men de bemärktes af polisen och fingo fullfölja protesten inom fyra väggar i StationHouse. Följande dagen gafs The Gold-dust för fullt bus, och dess aktter äro alltsedan i beständigt stigande. — En man med en stor säck på armen infann sig en dag hos en bomullsförsäljerska vid gatan Blancs Manteaux i Paris, och begärde 9 skålp. bomull. Medan desse uppvägdes bemärkte mannen en liter mätt, men aptitlig skinka, som försäljerskan nyss inköpt och lagt undan i ett hörn. Behändigt smög han den till bariast i säcken, och ställde denna på golfvet utanför disken tillreds att mottaga bormullen, den han sjelf kade den artigheten att nedstoppa allt efter som försäljerskan teg den från vågen. Ett annat fruntimmer bade imediertid märkt manövern med skinkan och underrättade derom försäljerskan. Förlägen men listig frågade denna: amen hur mycket bomull var det ni ber gärde? aNio skålpund, svarade mannen. cAck, jaå har jag misshört mig, invände förcäljerskan; ejag tyckte ni begärde 49 (diz-neuf): då få vi väga em igen. Säcken sattes således åter på vågen och vägde nu emkring 20 skålp. cVi få väl ta bort resten? frågade listigt försäljerskam. eNej men, jag behåller alltihop, svarade mannen och betalade skinkan efter samma pris som bomullen. TER SISTONE VERS FPA DNE TES PAINS TE PR YRAN matos AA AR Aon rn io innnan : HANDELSoca SJÖFARTS-UNDERD ÄTTETCETPR.A