a RP RR SM AV PB TM es LAS dervardigheter, uttröttas eller! afskräckas ifrån ett fortsatt bemödande aut afskaka bojorna! — Låtom oss i Lappland etablera en stor koloni, med egna smälhyttor å rära inti!l bergen som skogstillgångarne medgifvs; och låtom oss i Norrland, så nära til: bafssiraiden som rimligt är, bygga ett eller flere valsverk till förädlinde af Lappska tockjernet. Mig lyster då se om ej slutliga resultstet deraf skall blifva både vår och hela Sveiges frihet i jernhandteringen. Men nu har ock den önrskan blifvit yttrad, att bolaget skule utgöras allenast af Svenskar, samt företrädesvis af bergsmän och patroner. Deri se: jag endast jernarlstokratism; ty n,ttan af Engelska medintress:uter, hvilke, till att börjs med, kunde bli vå a lärare, är obestridlig. Antarom till och med att det ru projekterade bolsget komme, slutligen, att bestå af endast utlänningsr. Så myeket bättre; ty enigheten borde väl, främlingarne emellan, bii så mycket göre; och desto bättre gick saken framåt. aMen vi öfverrumplades och öfverlistades af demc; säger man, darrande ef fö skräckelse för det nya muvemanget; och jag svarat: att om Svenska folket och dess reze:lng, låter en hermd full Esgelsmän förbrylla sig, å — — Dock nej! Det är icke möjig!; ty Serskerne äga ju lagstiftningsrätlen; och här är ej fråga em att bilda en stat i staten, utan tvärtom, ait kultivera moderlandets ödemarker, i skydd af gällande eller blifvande laar; och om man ej förstår att stifta dem så att de någorlunda ärligt värna en och hvar, så — gånge man till hvils; och tale då ingen mer om vederbörandes habilite. De främlingar, som, i Lappland eller annorstädes, deponera sitt mynt, risquera tydligen inest, ech det torde fordras långt mera circumspection och varsamhet för dem och deras kompanjoner att värja sig, än för regeringen och riksens ständer; ty makten har långa armar, i fali den vill, och dens ve victis kan nu som förr falla myckert tungt hvarhelst höga vederbörande epröfra det skäligt.v — Men vare förderskulliugn i afseende på följderne af de Engelska jernverkskolonisterna, i fatl de komma; . men man vare ock ärlig mot dem, både först och sist, och låte den an borna k. Svenska afundsjukan få hvila sig; ty om våra egna bruksoch penningkarlar vilja röra på sig så vågar jag försäkra att också de, samt och sjenerligen, kunna, i det vida Lappland, få Gudi nog af både skog, jernmalm och strömmar, äfven om tio Engelska bolag orgamisera sig der; ty märk: i Rouiivare äro blott två utmål tagna, men icke alls brutna, och der finnes tillgång för misst et halft hundrade utmål, ofsen jord, oberäknadt det midt emet liggande Karvik-berge:, som är en från sidan ef Waili-f.eilet, utskjutande jernmalmsklump af fleretusen qvadratfamuer, allt c(van jord. — Hvad angår det verldsbekanta Geillivare, så bearbetas en gast ett par utmål af dess aeviga malmfält, oci detta ringa qvantum ma:m fö.es dels till det fjerran liggande Göljen, en enda masugn, vid Ängesåelfren, dels ock, genorn skogarne, till Edeforss, samt derifrån vidare, på stora Luleå elf, ner till Selei. På hela sväcknicrgen, ifrån Gellivare till Selet kunede flere masugsar byggas vid Luleå elfvens små sidoströmmar, samt utomdess vid Råneå elf och dess greoar. — Samma!edes ock vid Lina-elfven, som f amgår straxt nedanför Gellivare Malmberg. Item vid Wassera-ån, deri Baron Hermelin lät uppföra en bläster-ugn, som nätt och jemt fardiggjurdes, pröfveades och — förföll med Hermelins affårer. — Aro de nyssnämnda bergen, samt deras mer än 20 mil långa strömdrag och skogssträckor ej nog, så vände man sin håg åt Jukkasjärvi, der Ekströmsberget, Luossavaara, Heukivasara, Kirunavaara, Svapparaara och Junosuvardo-fälten, m. fl., sko la vara lika så goda, rikhaltiga och outtömlige som Ruotivare och Geilivare. — Ja, N. Lappland bar tillräckligt förråd af jernmalms-fält för hela Europas spekulationer, vågar jag tro; och väl gör fördenskull ej den eller de, som för mycket prohibera eller afskräcka, vare sig uteller inrikes se kulanter. Frågan bör här, som i de flesta fall. vera att finna ett praktiskt, d. v. s. förstårdig! sätt att, i alle, gå till våga, — och derom mers framdeles, i fall en utförligare beskrifaing kan gagna sakon. Hr X. har segt att jag fordrar det hvarje Srukspatron skall göra sig till en Baron Hermelin i hendlingssästet. — Men hvar står det skrifvet ?! ty så har jag :jelf hbvarken tänkt, talat eller någonsin skrifvit. — Jag her sagt att Baron Hermelin var en ädel man; — och derom vittne hans gerningar, jemte Lapplands innevånare. Men icke her jag sagt att han gick alldeles förståndigt tillväga, fastän jag ej velat serdeles omorde hans bristjälliga beräkningar. Hen var för mycket poetisk, i äldre mening, och för litet ideal-realist såsom man nu, ej utan skäl, vill ha det; och emedan hans planritningar voro för stora, i förbållande till möjligheten att utföra dem, så föll både mä staren och hans balffärdiga verk. — Vars det no, sagåt om den fallne ädlingen. Mig lyster ej a! sarga hans minne. — J. Engströra. ) Skall jag äfsen härom utsäga min mening, s hänvisar j.g till S!itöfrågan, som just nu cirkulera för att samla trrikes skäl till ett blifvende afslag. Sc torde ock proceduren bli med Engelska bolags män äfven i Leppland; och jag skall visst ick: bi den siste ast hänvända mig till de K. Sven skarne, som hvarken sakna penningar öller kraf: ett uträtta något stort och godt, om de blott,vil ja det sjelfve och sen dertill få tof.n BLANDADE ÄMNEN — Vid komiska operan i Paris råder mycen verksamhet. En ny opera af Adam är nära ärdig, och repetitionerna hafva redan börjat. Scribe