Men om nu våra ytterligt stationära och i prohibitions-ideer inpyrde landsmän ej vilja medgifva endast inrikes frihet. Om de heldre vilja låta bönderna sofva och svälta, skogarne ruttna eller brinna; om de vilja låta malmbergen få lika så lång och behörig liggetida som vissa justitie-mål, och om de ej vilja eller kunna förstå meningen af de svenska strömfallens uppfriskande sorl, så låt dem alla, så många som vilja, få aefva i roa, och, på gammalt vis, smida nytt vrakjern. Ja, laissez aller ces choses, Mssrs! ty den gamla privilegii-kärran blir dock slutligen förtärd af sin cädla rost och måste gå sönder. Men intill dess att så sker låtom oss ej, af tusen trotts och otaliga vedervardigheter, uttröttas eller! afskräckas ifrån ett fortsatt bemödande au afskaka bojorna! — Låtom oss i Lappland etablera en stor koloni, med egna smälthyttor å rära inti!l bergen som skogstillgångarne medgifvs; och låtom css i Norrland, så nära til bafssiraiden som rimligt är, bygga ett eller flere valsverk till förädlinde af Lappska tockjernet. Mig lyster då se om ej slutliga resultstet deraf skall blifva både vår och hela Sveiges frihet i jernhandteringen.