Aftonbladet – 15 augusti 1839, sida 3

— Slottet Fontainebleau. Restaurationen af slottet Fontaineble2u, hvilken Ludvig Filip företegit, är pu helt och håilet fullärded. Dervid är endast fråga om det inre af denna berömda byggnad; ty hvad det yttre angår, så har man ganska välbetänkt ingenting förändrat i arkitekturen från Franz I:s tid. Det vere önskligt, att vid andra moderna restaurationer i Frankrike, byggmästarne lika mycket som här skonat byggnadernas karsakter. Redan i Napoleons tid, och änpu mera under de äldre Bourbonerne, försummades Fentainebleau heit och hållet. Slottets flyglar lågo i ett slegs förvildningstillstånd; de inrefprydnaderna i psradrumsmen voro till större delen förstörda, eller åtminstone utom all glans. Före prinsessan Welenpas förmälning börjades reparationerna i det inre, och man gick dervid tillväga icke efter godtycke, utan samvetsgramnt efter förefunna dokumenter och krönikor, hvilka innehöllo upplysning om slottets fordna beskaffenhet och dess prydnader. Det antogs såsom princip, att återställa hvarje i historiskt hänseende märkvärdigt rum i sin ursprungliga gestalt, och endast för några nya stlar och genombrutna gallerier har en mera fri, men likväl! alltid historisk och i tidens smak fulländad dekorering blifvit vald. Det torde dock svårligen kunna nekas, att härvid, liksom i Versailles, något för mycket sirater och förgyllningar blifvit anbragta. Deremot ser man Franz I:s rum i deras ursprungliga färg, likaså de rum, dem drottning Christina af Sverge bebodde, det något mörka galleriet, der Monaldeschi mördades, o.s.v. I det rum, der Napoleon skref sin afsägelseakt, har äfven det historiska blifvit bibehållet; stol, bord och penna visas den resande, liksom öfverbufvud inträde i slottet utan svårighet lemnas åt besökande, hvilka under sommarmånaderna ditströmmä i mängd, dels för att beskåda det praktfulla kapellet, dels för aut se den nuvarande regerande familjens boningsrum, förmälningsrummen och andra vigtigare delar af slottet. Det yttre af den gamla byggnaden är för öfrigt ingenting mindre än imposant; de röda och hvita tegeistensmurarne, den cregelmessiga fronten åt parken till, ja, slottets ringa höjd, de små fönsterna, den lilla trappan vid hufvudingånugen, de långa kasernlika flyglarne, ellt detta gör den berömda borggården, åt hvilken Napoleons afsked fån sitt garde gifvit så mycken poesi, i verkligheten föga ansenlig. 5edan resande beskådat slottet, pläga de snvända några dagar att bese skogen vid Fontainebleau, hvilten de mingfaldiga anläggningarne, klippblocken, de vilda klyftorna, gamla eklundar och verkligen underbart pitioreska utsigter göra till en af de skönaste skogar i Europa. Också besökes skogen i Fontaineblitau om sommaren och bösten alltid af en mängd landskapsmålare och dilettenter, bvilka speja efter nya etfekter, ljusoch skuggpunkter, trädgrupper och perspektiver, och dem mar finner tecknande elier spatserande i alla klyftor, på alla stigar i denna herrliga skog, klädda i deras exceniriska Parisiska konstnärs-drägter. Skönheterna och de ofta underbara kontrasterna i skogen vid Fontainebleau förtjena dossutom en längre skildring, hvariill icke här är tillfälle; likaledes den historiskt bekants, medeltids-lika småstaden Moret, som ostridigt är den täckaste punkt i grannskapet af Paris, och ännu har många Göthiska qvarlefvor, en skön domkyrka, gamla fåstningsverk och slottstorn. Det lilla hus, le petit Madrid, som Franz I lät uppbygga i Moret, och hvilket de äldre Bourhonerne läto stycketals föra till Elyseiska fälten i Paris, drog också förut många besökande dit. Moret anses äfven för den äldsta stad i medlersta Frankrike; den är nu en välmäende liten stad vid fioden Loing, nära dess inlopp i Scinen. Briarekanalen berör staden. — De mänga arbetena i Fon. taincbleau, byggnaden af en ny kasern, det nu omtalta stora lågret vid Chailly, tvenne timmars väg från Fontaineblegu (hertigens af Nemours generalstab kommer att bo i sloltst), ailt detia skulle man tro hafva stämt Orien kring Fontainebleau gynnsamt för den närvarande dynastien. Men sällsamt nog är äfven bär på landet sinnesstämningen emot den nuvarande regeringen, och till och med i den grad, att man med ett slogs provins apathi afvaktar decisionen af Frankrikes fremtid i Paris. In0genstädes her den närvsronde regeringen rot i allmänna tänkesättet, och till oca med det politiskt så föga bildade landtfolket tillhörer en opposition, com framför allt önskar minskning af statsbördorna, och bvars mera upplysta del redan gör bögre anspråk. Sjelfva Fomtaineblera bebos ef en mängd fattig Carliistisk adel, som båiler sig fullkomligt afsöndrad från de talrika juste-milisu-embetsrönnen, och -lefver, hoppas och gör sina sarkastiska anmärkningar inbördes för sig sjelfva. — — —— LV LL —— — RN öNNRNRsR RAR rtrttrNRR REN SrtEEeE ee RER