Aftonbladet – 14 augusti 1839, sida 3

hufvudet mössan (fes) med en bägerfjäder, fästad med en briljant-agraff. Nu följde kislaragassi, de svarte eunuckernes chef, som utdelade penningar bland folket, flere af seraljens embetsoch tjenstemän och sluiligen några infanteri-divisioner med sina musik-körer. Sultanen steg af hästen, enligt gammal sed, vid Mehemed II:s (Konstantinopels eröfrares) moske och förrättade en bön vid dess graf. Då H. H.sedan red förbi sin faders, sultan Mahmuds, graf, steg han väl icke här af hästen, men uppdrog åt tvenne Imaner att i hans namn göra böner för den aflidne. Dipglomatiska korpsen hade, några dagar förut, på storherras befallning blifvit inbjuden att åskäda tåget från tält, som för detta ändamål voro uppslagna utom Konstantinopels murar, på ett ställe kalladt Kuju Baschi, och hvarifrån man har en förtjusande utsigt öfver förstaden Ejub, arsenalen och förstäderna Haskoj, Kassim Pascha och Pera. Den kringliggande trakten var öfverhöljd med menniskomassor af alla nationer, som till och med grupperat sig iträden och på stadsmurarne, för att kunna tillfredsställa sin nyfikenhet. Ceremoniens prakt och det herrliga väder, hvaraf den gynnades, gjorde det skådespel, som utvecklade sig för åskådarnes blickar till ett af de mest storartade och intressahta man kan se. Då sultanen red förbi diplomatiska korpsens tält, skickade ban en ar sine embetsmäan till de främmande sändebuden, att förklara dem sitt nöje öfver att se dem närvarande vid denna högtidlighet. För öfrigt herrskade denna dag det största lugn och ordning, hvilket åtminstone för den gårgen, vederlade de utspridda ryktena om den eroande sinnesstämnmingen hos folket. Följande dagen samlade sig alla rikets dignitärer och högre embetsmän i seraljen för att lyckönska sultanen till ceremoniens fullbordande. Några ord om dennas ursprung torde bär vara på sin plats. Det är icke lätt möjligt att utforska, buru långt den går tillbaka i Turkiska folkets historia. Visst är imedlertid, att hon existerade redan före Konstantinopels eröfring, emedan kalifen Ahmed IX år 4342, vid Melik Mensurs upphöjelse på dem Egyptiska thronen, kögtidligt omgijordade honom med en sabel. Allt ifrån Mahemed II:s tid, hvilken, sedan Ebu Ejub Ensaris mausole blifvit fullborgad, derstädes lät den fromma Scheiken AkSchemsiiddin .omgjorda sig med en praktfull sabel, synes detta bruk hafva blifvit noggrannt iakttaget af hvarje hans efterträdare vid uppstigandet på thtonen. Lika svårt är det att bevisa med hvilket svärd de nye sultanerne omgjordas. Tillvarelsen af profeten Makomets svärd betviflas med skäl äaf många och likaså de förste kalifernes, hvaraf några, som det påstås, förvaras i seraljen. Det torde således kunna anses sannolikast, att en med diamanter rikt utsirad sabel af hvarje sultan väljes dertill. Den, som vid närvarande ceremoni begagnades, skall vara värd 4 millioner piaster. Huru fast sultanen genom nämnde bkhögtidlighet äfvem blifvit på sin thron, torde händelserna snart komma att visa. — Mea— — — Klakörerne i Paris eller de 8. k. Entreprenörerna af dramatiska framgångar. Annu har hvarken allmänhetens indignation eller de skarpaste föreställningar från pressens sida förmått utrota det skamliga bruket att genom legda handklappningar och andra bifallstecken söka bereda framgång åt de nya pjeser, som gifvas å en del teatrar i Paris. Ej nog att detta ofog drifves så godt som öppet; då missbelåtenhet uppstår hos någon af kontrahenterna tvekar man ej att draga saken inför demstol. Förlider månad har i Paris ett sådant mål blifvit afgjordt vid andra instenser: Käranden, en Hr Mennicier, hade väckt påstående, att af herrar Cournel och Cormon, direktörer för Ambigu-theatern, efter öfverenskommelse, fortfarande erhålla vissa penningebelopp jemte ett antal biljetter vid hvarje representation å nämnde thester, emot det åtagande herr Mennecier sig iklädt, att bålla en besoldad trupp, som genom klappningar, skratt och andra bifallstecken sökte bereda framgång åt alla nya stycken, hvilka å denna scen uppfördes. Till bestyrkande af den öfverenskommelse, som träffats parterna emellan, hade herr Menneceier förevisat åtskilliga handlingar, hvaribland några rätt kuriösa bref och instruktioner för nya pjesers upprätthållande. Följande är ett utdrag derur: a Vid pjesen Raphaöl iakttages: 4:sta Akten. Skratt vid hofberrarnes, munkarnes och Coquets scener. Om det behöfves, äfven för Albert och hans sällskap. Hardklappning för den vackra militär-rörelsen. 2:dra akten. Skratt för Beaulis och Coquets scener; handklappning för Laba, då han faller på knä för herr Lefebre, för Culier och Albert vid tablån samt vid aktens slut. ö:dje akten. Mycket skratt för Coquets scener. aTio biljetter följa. Ni ser, att vi ha er i minne. Låtom oss arbeta flinkt i afton. Cormon.n Vid ett annat tillfälle hade herr Cormon till herr Mennecier aflåtit följande skrifvelse: N aHärbos följa sexton parterr-biljetter. Ni finner, alt vi göra vårt bästa för att uppfylla våra förbindelser till er. Låt se, att ni gör detsamma tillbaka för våra två pjeser i afton. Vi skola vidare i j dag öfverenskomma om de platser, sem hädsnefter I skola vara till er disposition. Vi lägga er i synnerbet på hjertat: aGuyons entrå; I eBekännelse-scenen i första akten;