Aftonbladet – 12 augusti 1839, sida 2

tivera, icke allenast alt en förändring bör ske, utan äfven huru den bör ske. Hvad nu först verkställbai heten angår, så anser förf. denna fordra, att man förkastar allmänna val och bibehåller det närvarande representationssättets grundvalar, emedan man endast derigenom skull kunna hoppas att få förslaget af regering och ständer antaget. Detta bibehållande af ståndsval finner förf. vidare nödigt, dels derföre att man, utan sådane val, icke skulle förmå bilda en öfre kammare, och dels derföre att de allmänna valen skulle fordra en aallmän, anda, ett callmänt intresse, och att dessa för närvarande icke skola finnas i vårt land. Eljest har förf. cingenting emot allmänna val, rätt förstådda, eller såsom deras ide af grefve Björnstjerna blifvit framställd., Hvad dernäst bristerna och deraf först formen vidkommer, stöter förf. först på fyrdelningen med dess många allmänt kända brister, samt det långa uppskofvet mellan riksdagarne och representamternes utväljande för blott ett riksmöte. Såsom botemedel mot olägenbeterna häraf, föreslår förf. representationens sammanslående på två kamrar; riksdagars kbållande de hvart tredje eller hvartannat år; representanternes utväljande, i förra fallet för tvenne, i sednare för trenne lagtima riksmöten, de urtima deremellan infallande oberäknade, samt rättighet för regeringen att både prorogera och upplösa representationen. Derefter anser förf. den närvarande föreskriften för ofrälse stånden att med sina val hålla sig till personer inom vissa distrikter, så väl som slumpen, godtycket och fullmagtssystemet i ridderskapet och adelns representationssätt, samt ståndspersoners uteslutande från riksförsamiiagen, alla samtlige verka derhän, att representationen kommer att sakna de qvaliteter, hvilka den måste äga för att å ena sidan kunna gifva regeringen ledning och stöd, och å den andra sjelf vinna aktning, förs troende och sympatier. Till afhjelpande af denIna brist föreslår derföre författaren, att alla val genom elektorer upphöra; ait allmogen i hvarje län må distriktvis välja hvilken krono-, kronoskatteeller frälsehemmansägare som helst, Jinom eller utom länet; alt städernas borgerskap, likaså länseller distriktvis välja hvilken valbar borgare, inom eller utom distriktet, de behaga, och bruksägarne hvilken valbar bruksägare de behaga; att stiftens kyrkoherdar och komministrar, konsistoriinotarier, lärare vid elementarläroverken, samt docenterna vid akademierna stiftsvis må välja sina representanter inom eller utom stiften eller bland universiteternas lärare; att de medlemmar af frälseståndet , hvilka äga fastighet i stad eller på landet, eller innehafva ordinarie embete eller tjenst, ellet erlägga ett visst belopp i bevillning, länseller dittriktvis välja ett antal likaså qvalificerade representanter, samt slutligen att alla ofrälse ståndspersoner, som ej till annan valberättigad klass höra, och som äga hus i städerna eller jord eller annan egendom på landet, eller innehafva ordinarie embete eller tjenst, eller betala någon viss bevillvingssumma, må länsvis utse ett visst antal lika qvalilicerade ståndspersoner utom eller inom länet. — Vidare finner förf., att regeringsiedamötlernas uteslutande från representationen utgjort en af dennas största brister, såsom den der utestänger all förtrolig samverkan mellan statsmskterna, och tillåter att till ledamöter af regeringen utse personer, utan nog duglighet att uppträda i de parlamentariska öfverläggningarna, samt tvingar regeringen att genom korruption söka det inflytande på representationen, hon rätteligen bör äga. Författaren föreslår derföre, att Konungens rådgifvare af alla slag må kunna taga plats i kamrarne och utskotten, dock utan rösträtt. I sjelfva amekanismen af nuvarande representations verkningskrets och arbetsruetod), finner föri. abrister i sättet för frågors väckande och upptagande, i sättet för öfverläggningarne, i sättet hvarpå frågorna afgöras och besluten fattas, och slutligen i sättet för frågornas heredning, utaf utskott eller kommiticer., Med hänseende till det första föreslås: att den, som vill väcka en motion, må sådant i förhand meielst skriftlig uppgift af motionens innehåll uti kammaren anmäla, på det viss dag till dess itveckling må uppsättas, samt att hvarj2 svensk undersåte enrskildt eller i förening med andra nå äga rätt att vända sis? till kammaren med