Aftonbladet – 9 augusti 1839, sida 2

cbladets ägare, Hr L. Hjerta, skulle hafva öpcpet fällt yttranden, de der gingo ut på att avisa nämnde medarbetares mindre goda sätt catt rätt bete sig vid dylika underhandlingar,, heter det vidare: aDessa uppgifter förklarade cAftonbladet för falska och saknande den afdlägsnaste skymt ef sanning. Då företedde aMinerva ett intyg af Hrr Sandström och Sucks-. adorffp, — — — Detta betyg innehöll, att chvad Minerva berättat, var rena, flinthårda asanningin, ingenting mer och ingenting minadre, — — — I slutet af samma artikel följa åtskiiliga reflexioner, nvariblamnd förekomma följande uttryck: Lemnande å sido alla biasaker och de intresserade parternes ömsesidiga atvister, fråga vi blott huru Aftenbladets förasta förnekande af all kännedom om den s. k. akoalitionen bör bedömas? I vår ort älska vi cännu sanning, ärlighet och rent spel, och vilje cisynnerhet, att i politiska saker hvar och en, cisynnerhet publicisten, skall öppet visa, hvad cban förer i skölden; krypskyttar och lurenadrejare tåla vi ej.n Lika förtjente som dessa omdömen vore, i händelse de grundade sig på verkliga facta, lika naturlig torde man finna min åstundan att befrias derifrån, ifall jag kan med bevis styrka, att de härleda sig från uppenbara misstag. Det är i sådant afseende jag anhåller, att i möjligaste korthet få lemna några utdrag af sjelfva urkunderna, nemligen den skriftvexling, ifrån hvilken den förevarande tvisten härleder sig. Den första omständigheten, som i Najaden lägges mig — eller Aftonbladet — till last, är, att adå Freja och sedan Minerva började tala om aden så kallade koalitionen, förnekade Aftonabladet all kännedom om densamma och yttraade, att det kunde vara likgiltigt, hvilka perasoner öfvertoge ledningen af nästa riksdag. Det var, så vidt jag kunnat få reda på, icke Freja, utan Minerva, som först började bänsyfta på någon koalition. Det skedde Lördagen den 25 Maj, i en artikel, hvarest Minerva yttrade: Man torde snart få se Aftonblad coch Dagl. Allehanda utgå i ett nytt och föryngaradt skick, om icke just hvad riktningen i det ehela, åtminstone hvad uniformen och fältropet cangår. Det är en följd af vissa gamla relationers igenknytande, och några nyas ingående. Det har allt afseende på några allmänt abekanta, hemliga planer för nästa riksdag, hvilka hafva allting för sig, utom rimligheten. Andra gången, och den första, då ordet koalitionen nämndes, var äfven i Minerva Thorsdagen den 30 Moaj, uti en not, der det hette, katt representanterna af vår fria press skulle chafva något att påräkna (!) i fall koalitionen ckunde lyckas att drifva sina planer igenom etc. Redan påföljande Onsdagen, den 3 Juni, lästes i Aftonbladet, i en artikel, der det talades om några amyrstackar,, i hvilka Minerva råkat, töljande: cHvad nu den sista myrstacken beträffar (detta hade just afseende på den nyssnämnda noten) aså vore det lyckligt om vi kunde hjelpa Minerva från några af myrorna med den upplysningen, att äfven vi hört, det man, i anledning af den bekanta koalitionen i Frankrike, fastän mera som ett skämt, talat om möjligheten af någon dylik förening äfven hos oss, hvarmed skulle förstås den länge förutsedda och förmodade händelsen, att åtskillige personer med inflytelse skulle komma och uppträda vid nästa riksdag, att söka tillvägabringa en förändring i den nuvarande rågifvarepersonalen samt systemet,, och måhända, för att vinna något resultat, jemka sina åsigter tillsammans till ett helt, för att kunna handla med plan och sammanhang, samt förkorta riksdagen. Vi tillstå likväl att, ehuru önskvärdt det vore, om en sådan koalition på förhand komme till stånd och utgjordes af personer, till hvilkas insigter och karakter nationen har anledning att hysa förtroende, så tro vi ej rätt på, att något blifver deraf, förr än vi se det. Saken är för öfrigt af så stort intresse, att vi under det nåstföljande halfåret troligen ofta komma att dermed sysselsätta våra läsare, i synnerhet om så lyekligt skulle åtbära, att en slik koalitions bemödande komme alt både syfta och leda till någon verklighet i de konstitutionella grundsatsernas genomdrifvande, och icke alltsammans stannade vid illusioner, såsom intill detta ögonblick händelsen varit med koalitionen i Frankrike. Detta är det första beviset på Najadens misstag. Aftonbladet meddelade redan i början hvad ryktet hade kringspridt om en koalition; detta var icke att förneka den. Aftonbladet yttrade den önskan, att om en sådan koalition verkligen komme till stånd, den amåltte utgöras af nersaner. fill hvilka nationen hade anled