SÖREN ÅA OR oo TT TT CEC PIT dh TT RE TAS. Nöbbelöfs gästgifvaregård, nära Christianstad, den 4. Juni 4840.n Stormäktigste, Allernådigste Konung! Snart äro 40 år förflutna, sedan i större skal: börjades den i landets kultur genomgripande re form, hvilken vanligast kallas enskiftesverket, och pationen hemtar redan derifrån stora och hedrande fördelar. Må det då icke anses för tidigt af män som för detta ändamål uppoffrat sine krafter eller deråt ännu egna sin verksamhet, — som i en der mest helsoförstörande tjenstgöring, — ofta vid dei njuggt förvärfvade brödet, — skiljde från familjlifvet och allt annat, som civilisationen värderar, i mer än en mening bittert erfara, att menniskan ej lefver af brödet allenax, -— män, som likväl till en stor del äro mindre bemedlade, — må det, säga vi, ej nu anses förtidigt af dem, att försöka lyfta undan den tunga börda, hvarunder de svigta och kämpa till sig pågon fördel för redligt och troget uppfyllda pligter. Kaste vi en blick tillbaka på det, som fordom var, och en framför oss, på det, som är, till hvilka nedslående jemförelser komma vi ej? Med tacksamhet erkänna vi visserligen, att taxan blifvit förbättrad för många eller för dem, hvilkas arbeten gälla slättlandet med sin stora åkervidd; men för andra åter, de der bland skogar och berg hafva svåraste arbetet, hur är icke förhållandet der annorlunda? Också innehålla sällan allmänna bladen underrättelse om en landtmätares död, utan att snart efterföljer underrättelse om boets uppgift till borgenärernes förnöjande; tiggelistor cirkulera inom korpsen, och nöden drifver stundom till ett offentligt bettlande i tidningarne. Må det då tillåtas oss underdånigst utreda orsakerne och föreslå botemedlet för det onda. I 4:0o Redan i det påbud (Kongl. Landtm.-Instr. 8 24), som nödgar landtmäterieleven, att i Generallandtmäterikontoret undergå sin examen, ligger fröet till mångens både materiella ech, om vi såj må säga, andeliga skuldsättning. Eburu deatal examen är helt och hållet teoretisk och, som det vill synas, med lika nytta skulle kunna tagas inför akademiska lärare, tvingas likväl deraf eleven att, långt skiljd från hemmet, föräldrars, principalens och anförvandters eftersyn, i sex månaders tid lefva i en stor stad med alla sina, för det oerfarna hjertat frestande förvillelser, en lefnad, som, utan någon oordentlighet, medtager minst 600 Rdr Rgs, deraf icke mindre än 400 å 430 Rdr till lärarne, och ofta ger den unge tjenstemannen första be-j greppet om skuldsättning. Vi vilja icke i hufvudsaken begära någon ändring, väl vetande, att derom förr en gång förgälves varit fråga, men vi hemställa i underdånighet, om icke landtmäteriet är en lika så vigtig sak, som skogsbushållningen; och; om detta icke kan nekas, så, med kännedom der-j af, att icke biott skogsinstitutet med sine 2:e lärare är uppfördt å rikets stat, utan äfven serskilte anslag gifoe åt nu för tiden 4, fordom 6 frielever, anhålla vi i djupaste underdånighet, att, efter Landtmäterikontorets tjenstemän icke äro nog lönade för sitt tröttande och mycket tidsödande besvär med examinandi, Eders Kongl. Maj:t nådigast ville låta anordna löner åt examinatorerne, på det icke land:mätarne, till sin stora skada, må med skäl kunna klaga, att de äro af rikets tjeostemän de ende, för! hvilkas undervisning staten gör intet — de sjelfve allt. 2:0 I 25 af Kongl. landtmäteriinstruktionen heter det, i fullkomlig öfverensstämmelse med 28 S af regeringsformen, att landtmäteriauskultant skall njuta befordringsrätt i den mån, han under sin tjenstgöring flit och skicklighet visara, och likså stadgar 27 , för befordran till kommissionslandt-; mätare utan lön, ådagalagda säkra prof på skick-; lighet, nit och rättskaffenhet, samt i öfrigt, och intill dess socknekartor med beskrifningar öfver alla soeknar i riket blifvit gjorde, upprättande af en slik karta med beskrifning. 1 lagens, billighetens och rättvisans namn fråga vi, hvarföre detta sednare? — Och, om det icke är möjligt, framdraga någon enda rättsgrund för denna bårda fordran, icke en gång pålagd våra företrädare, änskönt de hade löner på stat, och som i våra befordringslagar icke har något motsvarigt, hvad andra tjenstemän, äfven de lönte, vidkommer, utan endast framkallad till gagn för den starkare, för staten, på den svagares, på den lönlöse tjenstemannens bekostnad — påtagligen icke som prof på skicklighet, emedan, när kartor öfver alla socknar äro fårdige, flere ej skola göras,; så hoppas vi i underdånighet, att hafva behöft endast vidröra detta ämne, för att få det med både instruktionens 25 och andan, samt innehållet af vår grundlag 128 ) stridiga lagrummet till all kraft och verkan upphäfdt. 3:o Ett af våra svåraste åligganden är onekligen vår publika renovationsskyldighet på de vilkor,: den fordras, eller utan ersättning. Af förekomne anledningar är i detta afseende förfrågan hos Öfverdirektörsembetet vid landtmäteriet gjord, och; hvarpå följt ett svar af följande lydelse: Tit.! Till svar å Tit. uti memorial af den 31 sistlidne månad, angående landtmätares rätt, att af jordägare fordra ersättning för renovationsarbete, till Kongl. Generallandtmäterikontoret gjorde, förfrågan, får jag lemna, att, om ock saknaden af bokstaflig föreskrift, det denna renovation bör för intet göras, må lända landtmätaren till befrielse från böter för en jordägare påförd fordran doraf, ,det likväl i min tanke är fullkomligt tydligt, att. då 456 uti 4827 nådiga landtmäteriinstruktion ålägger landtmätaren den publika renovationen TA I Ac kn ART SLS Ra all DAL AE Re od A morän ag VV Å