Aftonbladet – 7 augusti 1839, sida 3

Cavendist, som förehöll den fiänvarande hans oskickliga uppförange och befallte homom aflägsna sig. Då har vägrade det, lät öfversten en polis-konstapel fasttaga honom. AÅrrestanten nekade i början att uppgifva sitt namn, men sade sig slutligen vara en handels-expedit för ett köpmanshus på Besingball-Street. Han var klädd efter sednasie modet och red en vacker häst. Då han fängslades, märkte man ingenting excentriskt hos honom. Hans ovärdiga uppförande hade imedlertid väckt folkets förtrytelse, så att en talrik hop följde homom till vakten. I dag, den 48:de, förhördes han i inrikes ministerens byrå af en magistratsperson, i närvsro af flere under-statssekreterare, och fördes derefter tillbaka i fängelset. — Tillståndet på Sicilien. Aila underrättelser från Sicilien skildra eländet på denna orfom så blomstrande ö, med de dystraste färger. Aganderättens och vägarnes osäkerhet har uppnått den högsta grad, till följe af den arbetande ktlassens näringslöshet, hvarigenom denna är till det yttersta blottställd. I Neapel synes man väl hysa den tanka, att man med en tropp soldater kan lätt dämpa det växande knotet; men betäaker ej, att så länge nödens källa icke dämmes, kunna dylika medel ej hjelpa i längden. Menniskan, bragt till förtviflan, hörsammar ej mer nägra lagar. ty hvad har hon att förlora, när em gnagande hunger rasar i dess inelfyor och hen obarmhertigt bortvisas af dem, som frossa i öfverflödet? Vi hafva af ögonvittnen hört berättas, att de seti de fattige i Palermo uppsöka afskräden af gatsmutsen, för att stilla sin hunger, under det andra af svält och alände fallit omkull och dött på gatorna, utan att tala om de olycklige, som i sina hyddor och gömställen fallit offer för nög och brist, och hvikas öde vanligtvis icke blir kändt. Om missväxt och brist på lifsmedel vore nödens anledningar, så kuade man anse dem som öfvergående och hjelpen borde ej vara långt borta; men när en styrelse, såsom den Neapolitanska, i många år tyckes bafva föresatt sig problemet, att draga till sig hvarje undersåtarnes näringsgren, i afsigt att derigenom för-öka sina inkomster, så måste, förr el:e: sednare, ett sådant tröstlöst samhällstillstånd. inträffa, som det nuvarande på Sicilien. Administrationen fullföljer ett system, som em hon ansåg landet för en eröfring, hvaraf man bör draga så mycken fördel som möjligt, på det ingenting må falla i händerna på der smart efterföljande fienden. Det i offentliga blad så mycket omtalade svafvel-monopoliet kar väckt allmänt missnöje, emedan det angriper lifstråden för en hittills betydlig handelsgren, hvarigenom många flitiga menniskor förlorat sitt bröd. Den underrättelsen har derföre verkat angenämt, att äfven främmande regerirgar yttrat sig deremot, och begärt dess afskaffande. Det är imedlertid obegripligt, huru sådana förhållanden kunna undandöljas för en regent, som eljest röjt den bästa vilia ech tydligen ådagalagt, att befordrandet af bans undersåtares lycka verkligen ligger honom om bhjer— tat. Men hvilken skilnad mellan Sicilien och Toescana, hverest handel och näringar blomstra och genom dem det allmänna välståndet, hvarpå Florens är det bästa beviset, äfvensom Livornos hamn, hvilken betäckes med alla nationers flaggor! Hvilket bättre vittnesbörd om tillståndet i landet kan för öfrigt gifvas, än att dess regent nyligen i si:t palats och trädgård i Florens gaf en fest, hvarvid en hvar hade fritt tillträde till slottets salar, utan att man märkte den ringaste fruktan för någoa oordning! Och hvilka naturliga tillgångar äger väl Toscsna emot Sicilien, som hos de gamla kallades Italiens spanmälsbod!