Aftonbladet – 7 augusti 1839, sida 1

ENGLAND. Huru orätt man her, att föreställa sig strä!vanäct hos de så kallade Kartisterne i allmänhet endast ga ut på uppväckande at orvligheter och tumult, för att derunder fa fiska i grumligt vatten, torde man kunna sluta af det sätt, hvarpå det ministeriella bladet Courier yttrar sig rörande dem och deras förehatvanden. Courier fästade nämligen i ew af sina sednaste Nr uppmärksamheten på en at Generalkonventet för de arbetande klassernea till medelklasserne utfärdad adress, 1 hvilken visserligen de fordringar, som förekomma i folkets karta, framställas i ett modigt och rättfraws språk, men dock på ett sätt, som icke egentligen är anstötligt, och i hvilken adress Kartisterne söka att vederlägga de fördomar, hvilka blifvit väckta emot dem genoa några af deras kamraters tal och upproriska rörelser. I denna adress heter det bland annat: J bösen besinna, att, om i några af de persuners tal, hvilka tillhöra vår förening, uttryck förekomma, dem J ansen för starka och otillhörga, ett sådant språk, såsom J sjelfve medgifven, endast blifvit begagnadt af några fa, hvirka raåhända gesom tvingande behof blifvit retade eller låtit hänföra sig af lifligt deltagande för de lidanden och det förtryck, hvartill de varit vittnen, men att dessa yttranden ingalunda berättiga till de slutsatser, våra fiender deraf dragit. Den stora majoriteten af de arbetande klasserne, de ärlige och flitige arbetarne i detta land äro lika mycket emot hvarje hränkniog af andras rättigheter, emot orättvisa af hvad slag som helst, som deras fasta beslut är, att tortfara i fredlig agitation för pohtisk befrielseu Courier tillägger, att han litar på dessa försäkringar, och kunde, efter denna förklaring, hoppas, att generalkonventet, såvida detsamma representerade Kartisterna, icke skulle bädaneiter öfverskrida gränserna al en fredliga 2gitation. Äfven i manufakturdistrikten Newion och Lianidloes boafva underrättelserna om uppträdena i Birmingham väckt stork jäsning bland Kartisterne, hvilka höllo täva sammankomster och endast genom militärens närvaro kunde hållas i tygeln. Kartisternes grundsatser hade hetydligt utbredt sig inom pressen i denna del af Wales, och det var i synnerhet den sednaste fattiglagen, som tycktes väcka och underhålla folkets förbittring. I Öfverhusets session, den 48 Juli, öfverlemnaae Lord Brovgham två petitioner, hvari klagades öfver de fängne Kartisternes behandling i grefskopsfängelset i Warwick. Det uppförande, Mylordsu, sade han, hvaröfver petitionärerne klaga, är det skändligaste, och för hvarje regering mest vanhedrande, jag någonsin bört talas om. Jag var alltid en försvar2ere af folkets rättigheter mot autorileterna: godtycke; men jag har knappt någonsin kännt mig af en så trängande nödvändighet uppmanad dertill, som nu. Den ena af petitionerna är från de både fangarne William Lovett och John Collins, som man nämnt bland partiets anförare. Hade Sir Francis Burdett, hvilken, såsom jag ännu ganska väl påminner mig, i samma grefskap arresterades för en dylik förseelse, nämligen utgilvandet af en politisk lihell — hade ban, på befallning af Birmingbams domare, förts i grefskapets fängelse, så bade, enligt analogier, en dylik procedur bordt dr: bha bonom.a (Hörl af Lord Lyndhurst.) Då jog läste petitionen, trodde jag icke i början mina ögon, men dess innehåll bekräftades för mig of de trovärdigaste vittnen. Hrr Lovett och Collins, tvenne bildade och aktningsvärde män, hafva i sin ransakningsarrest icke blifvit annurlunda hehandlade, än som simph och öfverbevisade förhrytare, Ib!and andra vvärdigheter, aftlädde och visiterade man dem två ganger inför åtta smnttsiga fingars ögon, och tvang dem att tvätla sig 1 samma käril, som desse, samt hegagna samma bandduk. En sin pel förbrytare fick det:efter hefallning att afklipja deras bår. (fär! Hör! af Lord Lyndburst, några Terypärer skratta.) Jag erfar med becröfvelse, jpg vill nbästen säga med en känsla af vämjelse, att sådana uppgifter 1 detta hus konna väcka munterhet. Jag blygs verkligen att sitta i ett hus, der man kan le at sådana ovardigbeter. (fför! och förnyadt skratt.) Ävuu en vång, Mvlord:x (med starkare röst) jag fradnar