Aftonbladet – 6 augusti 1839, sida 1

UTRIKES. ORIENTEN. Vi hemta, ur de med gårdagsposten ankomne tidningar, följande ytterligare detaljer om slaget emellan Ibrahim Pascha och Hafiz Pascha. De grunda sig på de meddelanden, vice konungen af Egypten laåut göra de i Alexandria residerande främmande generalkonsulerne. Den 20 Juni hade de båda hufvudkorpserne af Egyptiska och Turkiska armåterna ryckt hvarandra nära, i distriktet Aintab. Turkiska trupperna, under paschens af Marasch, Solimans, befäl, höllo staden besatt. Hafiz Paschas agenter genomströfvade landet, och uppretade till motstånd emot Egyptierne, och nästan hvarje timma hegingo Turkarne nya fientligheter. Enligt de fran sin fader erhållna instruktioner, beslöt Ibrahim att möta våld med våld. Den 24 lät han sitt irreguliera kavalleri och lätta artilleri rycka fram, hvilka, efter hvarandra, slogo tvenne Turkiska korpser. Följande dagen kommo de båda armåeerna i handgemäng i granskapet af byn Nizeh på Syriska tebitet, ett par mil från Eufrat. Egyptierne räknade omkring 30,000 man reguliera och 414.000 man irreguliera trupper. Högra flygeln kommenderades af Soliman Psseha (3elves), centern af Achmed Pascha Menneli, venstra flygeln af O:raan Pascha, och det hela af Ibrahim. Turkiska armdåen räknade ungefär 70,000 man, de irreguliera trupperna inbegripne. Straxt efter första salfvorna grep en panisk förskräckelse Turlaine, och slagtningen räckte knappt tvenne timmar. Ofverofiicerarne voro de förste, som gåfvo signalen till flykt och soldaterne, alldeles modlösa, innan de ännu kommo i el!en, skinerade sig till höger och veuster. Nära 46,000 blefvo tagna tillfånga; Ibrahim ansåg det ieke löna mödan satt förfölja flyktingarne. Turkarne lemnade i Egyptiernas händer hela sitt artilleri, musköter, ammunition, tält, tross cch litsmedel, med ett ord hela deras materiel. Solimen Pascha af Maracch gaf sig fången med hela sin korp, och Ibrahims sista bref är dateradt från Aintab. Egyptiska armåen ryckte, efier :egern, framåt i tvenne kolonner, åt Marasch, Moalatia och Diarbekir. I Pariserblad läsas vidare följande detaljer om detta slag: