och dagligen vaan nya segrar, begärde han al få låna theatersalongen och fick nej. — Han äg de 4000 Rdrs lön och fick anbud att erhåll första året 4200, andra året 1400 och tredj 1600;, han antog det om han finge tillika e enda recelt på tre år. Han kunde annars ejre da sig. 3500 Rdr skulle kreditorerna hafva, 30 skräddare för kläderna, återstod 400; mage kost för en person, som dagligen skall på de starkaste anstränga kropp och själ till allmän hetens nöje. ilvarföre också möda sig och än då svälta ibjel — kältre då att svälta utan mö da. Dessutom har Hr Dablqvist sådan skick lighet i Tyska språket, ) att han när som helds kunde engageras på en Tysk skädebana, hvara oräkneliga äro att välja på. Direktionen har be gagnat sig af Hr Dahlqvists nödstälda belägenhet för att var njugg med hans apanage, han hal begagnat sig al sin oumbärlighet för att få så mycket han kan behöfva till någorlunda lifsup. pehälle. Hvem har moraliskt orätt? Direktionen behöiver Hr Dablqvist, ty utom Hr Alralöf är han onekligen cen enda af manliga personalen, som gar framåt på smllets väg; dessutom hufvudsaken: han skaffar åskådare. Hvad som gilves honom vinnes ju flerdubbelt tillbaka. Herr D. är icke helt och hållet förlorad om direktionen öfvergifver honom, ty Tyskland står honom åter, ifall Sverige förskjuter honor. — Hvem har ekonomiskt orätt? — Dock må man icke tadla direktionen, ty hvar och en gör efter sitt bästa förstånd. Man måste tvertom halfva aktning för den kungliga direktionen, ty hon är ett medel i försynens hand, att oupphösligen bevisa olämpligheten af en Kunglig direktion. Hvar och en af Direktionens medlemmar för sig har sina förtjenster. Hvem känner ej presidenten Westerstrands stora ekonomiska snille, de tjenster han såsom Statskontorets chef gjort vederbörande, hans humanitet och musikaliska talanger? Krigsrådet Forsberg är både voförvitlig, grannlaga och hushållsaktig med kassan. Öfverstelöjtnant Backman har mycket nit och outtröttlighet i hvad som är hans :kyldighet. Hur kommer det sig då, att teateraffärerna äro så klena, så i estetiskt som i ekonomiskt hänseende? Jo, uti den gamla sanningen, att en Kgl. Teaterdirektion icke duger för allmänheten. Halva icke allmänhetens älsklingar, konstens ypperste, Hr och fru Torslow, Hrr Sevelin och Dahlqvist blifvit skiljde från teatern, och med dem försvinna de bästa styckena? Begriper man då aldrig, att just dessa draga penningar och derföre böra väl betalas? Få aldrig vi ena Nationalteater, der vi kunne få se ypperliga skådespelare samlade? Det är gifvet, att alla skulle vara mera belåtna, om teatern finge behälla sina förträffliga skåd:-spelare; med direktörerna är det verkligen icke så noga. Y. X. A. ) Han har dessutom visat sig äga så stor viljekraft i att öfvervinna svårigheter och förkof-a sig, alt han troligtvis inom ett år skulle kunna täfla med Tysklands infödda skådespelare.