VIN UTN DSRNaLltUutdRellv JUSSI URNA TI HERR DAHLQVISTS SOIRE. Herr Dahlqvist gaf i Onsdags sin annonserade soir uti den eleganta Kirsteinska salongen. Askådarne voro ungefär 230, alla af den bildade klassen. Man hade icke väntat sig mycket nöje af ur sitt sammanhang lösryckta scener, men Hr Dahlqvist öfverraskade alla med så mycken nyhet i sitt spel, isynnerhet i gesterna, att alla syntes ganska belåtna. Scen ur Hamlet gjorde starkt intryck och hans sista ord dervid, cgå i kloster! som nästan endast hviskades fram, skuro sig djupt in iallas, isynnerhet de vackra åhörarinnornas känslor. Slutstycket, der han förestälde Frans Moor, uppväckt ur sin sömn och plågad af samvetqval, gafs på ett rysligt men förträffligt sätt. Hemsk var den stund, då Frans Moor försökte om han kunde bedja Gud. Hvarje sorti beledsagades af lifliga handklappningar och till sluts blef den förtjenstfulle skådespelaren framkallad; han kom och sade några förbindliga ord, men så utmattad som han var utaf de månza kraftscenerna, hördes föga eller intet deraf. Han är för närvarande skild från den Kongl. theatern. Man talar också allmänt derom i sällskapskretsarne. Alla beklaga förlusten af en så genialisk skådespelare, men här och der finner man stundom någon utskickad, som tadlar honom i anledning af hans så kallade stora anspråk. Vi hafva efterfrågat förhållanderna på det närmaste, och kunna således yttra oss tillförlitligt derom. I följd al sin förra cession, hvars ursäktliga orsaker äro allmänt kända, nödgades Hr Dahlqvist cedera bonis andra gången. Hans kreditorers skonsamma och milda förhållande är ett bevis för ursäktligheten af äfven denna andra gång. Icke mer än; tvenne af dem voro närvarande, och dessa sade sig hafva agått opp, egentligen för att ta honom i försvar, ifall någon velat vara orimligt sträng. Imedlertid måste han naturligtris afstå hälften af sin lön. Straxt derpå skedde inbrottsstöld uti Hr Dahlqvists rum, och heia hans garderob bortstals. Följden var att han för civilkostymerna till en ny roll måste skuldsätta sig för nära 300 Rdr bko. Då anhöll han hos Kongl. direktionen, hvars pligt det är att faderligen hafva omvårdnad om sina underhafvande, att få en afton, då spektakel icke gafs, begagna salongen till en Deklamatorisk Soire, sådan som den nu gifna. Den Kongl. direktionen svarade att asom Dahlqvist icke kunde betraktas som konsertgifvare, så kunde ej hans anhållan beviljas. Hvem känner ej den döfve gubbens svar på Gudsfred! — Yxskaft? Man invänder, att direktionen ej rådde för eller bade att göra med Hr Dahlqvists olyckor. Det första medgilves, det andra förnekas. Ty ännu bafva vi här i landet den christna religionen, hvilken bjuder att hjelpa der hjelp behöfves. Direktionen beviljade också, i enlighet härmed recetter, när Fru Gelhaar och unga Fru Almlöf behöfde respenningar till att komma utrikes för helsars skull. Det var intet ondt i det. Herr D. har, på bekostnad af sin helsa, gjort två mödosamma långresor utomlands och begärt intet. När olyckorna öfverhopade konom och han ändå beständigt ansträngde sig för sin sköna konst