Aftonbladet – 1 augusti 1839, sida 4

. Odmjuk begäran. Med dessa rader vänder sig en bättre person till nägon cbhristligt sinnad menniskovän och beder atl blifva bulpen från den mest hotande undergårg. Nära 30 år har man kämpat med motgångar, förluster och lidanden af tusende slag, men lill slut synts fattiggom vilja blifva den ihardigaste följeslagaren. Men äsnu äger nämnde person en evda tillgång, som kunde rädda benve ech barn, nemligen et! litet testamente på 300 Rer: dessa falla icke ut på 4 åh 2 är, men cokumeniet är säkeit och i laglig jordning bevakadt; så den, som endast vill och kan undvara penningar, bar der n säker valuta på vämnde tid. Depföre bönfaller man nu em et län ar 4 å 200 Reår på dessa pappe:; afdrags räntan härpå genast, eller ett lån efter behag, mer eller mindre, bow hon för något, hvarined hon kan begynra en liten snygg försäljning, hvartill fordras ett litet för:ag. Minga rika bar bon sökt efter hjelp, och som liet och gillat pepperer, men hon fått det svar: väad er till någon arnan! ech nu har hon då eiort sista försöket: hon vänder sig till allmönheten. Något ömt hjerta torde väl komma att lösa dessa rader, som vill och äfven kan bielpa. Ännpu bjucer ben till, at redligt kunna sträfva, men utan bjelp är det omöjligt. Skulle någon bättre person, sem varit stadd i fetiigdemens svåra belägenhet och blifvit hulpen, läsa detta, så vöre han öm förbön hos någon idelt sinnad menniska, att låna den fattiga. Lönen derför uteblifver hvarken i tiden: eller evigheten. Ädle menniskor, kommen svart och gif den bedjarde ett tröstande svar. Hon igenfinnes i buset Nr 2 i Klockgjutaregräsd i staden, alla förmiddagar, 4 tr. unna 25 Proöon från landet efterfrågas. -———ZL