Aftonbladet – 1 augusti 1839, sida 3

alet att sänka det i sjön, skild från tjensten., Man läser härom i Afionbladet för den 8 och 41 Juli. Då Redaktionen furnit för godt utsätta namnet Jebansson, men eadast utmärka dem andre polisbetjerten med namnet E., får man äfven til:s vidare, på samma sätt uttrycka sig. Denne E, som är gammal i tjensten, var hufvudman för beslaget, och den, som armodade den amdre, hvilken är nykomling, att dervid biträda honom. — Detta egde rum Fredagsafton, då fläsket, som en bonde till salu utbjudit i Södra bamnen, emedan det ansågs vara skämdt, fördes till en af poliskammarens bedar. E. besörjde Lördagsförmiddag om fläskets besigtning af 2:ne f. d Hökare, utaf bvilka begge gjort cession och upphört med sin röre!se. — Dessa funno fläsket skämdt. E. undertecknade eckså rapporten härom. Denna inlemnades samma förmiddag till poliskamrimearen, som genast förklarade besigtningen giltig, och att fläsket skul:e förss utom staden, för att fö:störas. Om aftonen berörde Lördag krirg kl. 40, utförde Jobanssen fläsket, jemlikt poliskammaurebeslutet, utom Skans tull. Innan utförandet verkställdes, kom Johansson alt å Näsket fästa vidare uppmärksamhet. Detta föranledde hes homom någon tvekan, huruvida allt sammans kurde vara skämdt eller icke, eller åtminstone vore så beskaffadt, att en del deraf genom tjeslig behaadling stod att räddas. Han arsåg sig derföre, sedan fläsket blifvit af honom fördt utom staden, böra fö.-st införa det i en utom hufvudstadens område befiatlig bostad, för att ytterligare granska och behandla detsamma, innar rågot derefter ändamålsenligt och vederbörligen tillgjordes, i sammanbang med det af poliskammaren vidtagna förstöringsbes!utet. För att förekomma all ytterligare förskämnirg inmängde han fläsket i salt och förvarade det i större kar. Han trodde sig så mycket mer dertill befogad som ingens rätt dervid äfventyrades, och icke någon under tiden kom att taga skada till hälsan, genom köp eller förtärande af skämd vara. Och icke heller hade poliskammaren förordnat, att fläsket samma afton skulle förstöras. Johbamsson uppgifver också, att den andre i tjenstebestyr äldre och erfarnare Polisbetjeuten E. vwidare öfversett fläsket före utförandet, och styrkt Jokansson till förenämnde tills-vidare-åtgärd. Aftenbladet åter har berättat, att aden andre aPolisuppsymingsmannen E. hade icke vetat om heala denna sednare del af affären. Både af grannlagenhet met Hr t. f. Polismästaren ech af granrlagenhet mot bonden, som Poliskammaren förklarat skyldig mista varan, fann Johansson sig manad att med fläsket förfara, på sätt här blifvit anfördt. I händelse nemligen, vid den ytterligare granskning, hvarom Johansson i påföljande veckan ämnade anmoda en eller några sakkunnige bedömare, allt fläsket ändå befunnits hafra varit skämdt, var ipgenting, som hindrade fläskets nedgräfning eller på annat sätt skeende förstöring. Skulle det åter med säkerhet utrönas, att åtminstone en del deraf var dugligt, så i hängelse Kgl. Poliskammaren möjligtvis icke kunde ändra sitt eget redan fattade beslut om fläskets förstöring, hvarom det dåmera med mycken varsamhet gick an att känna sig för, stod ändå en annan utväg öppen. Denna utväg var, att i laga ordning, enligt Kgl. Förordningen den 42 Februari 4776, 3, uti Kg!. Maj:!s Justitie-Revision, inom 45:de dagen efier det emnämnda Poliskamma:ebeslutets fattande, öfverklaga detsamma. Vid de underdåniga besvären kunde sakkunnige personers vidare besigtningsintyg biläggas och anhållan göras om ett interimsbeslut från Kongl. JustitieRevisionen, att fläsket, som äfven, genom den nämnda, under tiden besörjda insaltningen, blifvit bätere skyddadt mot förskämning, fick fred2as från förstöringsförordnandets verkställighet, tills målet blifvit definitift afgjordt. Ifrågavaravde besvär kunde anföres af banden, hvilken, så snart ban blef underrättad om ett nytt behörigt besigtningsresultat, kunde ha uisigt att få åter af fläsket. Ett dylikt tillfälle skulle säkert af bonden begärligt emfattas, så mycket mer som Johansson, sedan Poliskammarens beslut om förstöringen vidteagits, hade fått höra, att bonden skulle vara fattig. Hade bonden åter icke brytt sig om att besvära sig, förutsatt nermligen att Poliskammaren icke, efter närmare tillförlitliga upplysningars ingående, velat eller kunnat ändra sitt förra beslut, skulie Johansson, under de serskilda omständigheter här voro för handen, haft anlednisg och laga rätt att sjelf i Kongl. JustitieRevisionen besvära sig, för att få beslutet i vederbörlig ordning upphäfvet, heldst han för fläskets omsaltning, för dess vidare vård och vidare besigtigande fått vidkännas möga och kostnader, hvarpå bans rätt beredde, och desse först och främst borde ur det sedermera dugligt befunna fläsket ersättas. Och hade boenden, emot all sannolikhet, närmare upplyst om förhållandet, vägrat att besvära sig och således försutit alla anspråk och all rätt till fläsket, hade detsamma dåmera skäligen, och i öfverensstämmelse med lagens analogi, kunnat anses som dens lagligen förvärfvade egendom, hvilken till närmare laglig undersökning och behandling, af giltig anledning wunntag det aducliost förklarade flösket,