Aftonbladet – 29 juli 1839, sida 2

Den vetenskapliga föreningen i Götheborg bar ru upplöst sig. Handelstidningen har en blomstrande beskrifning på den dejeuner, som staden gifvit åt de främmande naturforskarna. Den lekamliga välfägnadena, heter det, var så : dan man önskade sig; men den andliga var utöf ver all föreställning herrlig. Då champagnen började flöda, då sprungo också alla snillets käller upp, och den mest eldiga vältalighet slog i hvart ögonblick sin elektriska gnista i förvånade åhörares sinnen. Måhända bidrog tillfredsställelsen öfver mötets glädjande resultat till den allmänna upprymningen; men det vissa är, att, om också ingenting annat hade vunnits, endast denna stundens njutning tillräckligt skulle uppvägt de besvärligheter, hvarmed hitresan för större delen af de främmande naturforkarne varit förbunden; ty en sådan snillets Valhallakamp kämpas icke dagligdags.c Skålarna hafva varit 442 till antalet och finnas uppräknade, några tillika med talen. Häraf anföra vi det fjerde i ordningen: Norden har af gammalt ägt utmärkta män i naturvetenskaperna och äger sådana ännu. Ingen såg djupare under den lyftade Isis-slöjan än Linne. Trebladet Berzelius, Örsted, Hansteen utgör nu Nordens af Europa och verlden afundade ära. Folk af gemensam stam och sem tala blott en hårdare eller mildare brytning af samma tungomål, böra ej längre vara främmande för hvarandra. Första steget till närmande i vetenskapligt hänseende är gjordt och gjordt under lyckliga auspicier. Redan ynglingarnes fackeltåg öfver Sundets is sågo vi med glädje; men genom denna de mognade männens sammankomst är ett frö utsädt, hvilket, vi hoppas det, skall i en framtid växa upp till en herlig stam, i hvars kronor himmelens foglar, de eviga ideerna, bygga sina nästen, och på hvars grenar kommande slägten skola långt upp i den kalla norden plocka hesperiska frukter.c Efteråt bafva afsjungits följande latinska verser, af hvilka äfven en öfversättning finnes på samma versslag: Non iter longum socias amore Artium menrtes neque jam tremenda Saxa deterrent nec inhospitale Separat equor. Sponte doctorum coalescit una Civitas: hoc est genus optimatum; Visa ceu regum semel est habere Roma senatum. Ille servabit sacer ordo flammam Ignis eterni; neque, si repugnat Vulgus ingratum, tenebris licebit Secula volvi. Dissitas gentes rapit ominosus Ardor et junctis nova gens resurgit Viribus nec jam peregre sonat soreria lingua. Prima, que vidit tria coenvenire Regna mutandis opibus sacratis, Urbs, Deus coeptis ferat ut salutem, Prima precatur. Sinnen, som älska med gemensam kärlek Forskningens allvar, de ej vägens mödor Frukta, ej fjällvägg, ej det egästfria Hotande hafvet. Sjelfmant sig bildar ett de lärdas samfund; Det är ett urval utaf folkens bäste: Liksom senaten uti Rom bar kallats konungarådet. Heligt är kallet: det är de, som vårda Eviga elden och som hindra tacklös Pöbel att sprida (hvad den länge syftat) Natt öfver jorden. Skön är den ifver, som hes skiljda folkslag Ssörjes och gör dem till ett enda folk och Märker ej mera uti syskonspråket Främmande tonfall. Staden, som först såg, buru trenne riken Möttes att vexla sina inre skatter, Glädes och önskar nu åt företaget Lycka af höjden.